Blod & elefanter, men inga lejon...

081229
Jeffrey’s Bay, Sydafrika

Vi har kört en bit sen sist, närmare bestämt drygt 100 mil. Med ett fartvidunder som Humlan är ju det egentligen gjort på en eftermiddag, men vi valde att ta fyra kördagar på oss… :-)
(Hoppas alla uppfattar ironin där.)

Från Off the Map - Africa 2

Glömde förresten en del från vår vistelse i St. Lucia. Vi hann nämligen med ett besök på den lokala akutmottagningen också. En glad utekväll på krogen slutade med 7 stygn, en rejäl blåtira och en ofantlig huvudvärk. Dock inte för oss, men för den lilla sydafrikanska killen som vi tog om hand om när han låg medvetslös på trottoaren.
Vi hade varit ute på galej och bestämt oss för att gå hem. När vi kom ut från stället vi var på såg vi ett fartgupp på trottoaren bestående av en avsvimmad 20-åring, som blödde ganska rejält från högra ögonbrynet. När han kvicknade i visade det sig att han fått stryk av någon, även om han inte hade en aning om av vem eller varför. Hans halvt hysteriska 18-åriga flickvän verkade inte riktigt ha läget under kontroll så medan jag lugnade ned henne och höll honom upprätt så tog Gustav reda på vart närmsta läkarmottagning låg och sen blev det en åktur dit.
”Akutmottagningen” bestod av ett rum i markplan hemma hos den lokala läkaren. Han var gammal i gemet och har mer än en gång sytt ihop ynglingar som varit i slagsmål. Så att bli väckt mitt i natten för att plocka fram sutur och allehanda desinfektionsmedel var inte direkt uppjagande för honom. Kanske var därför som han utförde proceduren i undertröja och kortbyxor…

Efter att ha föst ut lillflickan (flickvännen) som ändå bara grinade och skrek, så åstadkom läkaren några kråksparkar som definitivt kommer ge pojken ett rejält ärr i ögonbrynet. Har sett veterinärer som har sytt betydligt prydligare än vad han gjorde… Jag gjorde mitt bästa för att få slagskämpen att ligga still under tiden som läkaren tråcklade, men ordentligt berusade ynglingar gör sällan som äldre damer vill… :-)

Hur som, vi satt i alla fall kvar hos läkaren ett tag efter att det unga paret tagit sig därifrån. De blev hämtade av deras respektive bröder, som för övrigt var i ungefär samma tillstånd av klarsynthet som en uppretad tjur på anabola. Vi kände då att vår insats var avklarad och nu fick Darwins teori ta över…
Det var en annorlunda avslutning på en utekväll, men vi fick se den sydafrikanska sjukvården från första parkett i alla fall.

Vi lämnade St Lucia på juldagen och körde några timmar tills vi var söder om Durban i närheten av Port Shepstone. Där stannade vi bara en natt, det gick inte att campa utan vi sov i ett rum som egentligen mest luktade som en gammal källare… Men vi tog en fin promenad på stranden och kollade lite på surfarna som trotsade både vågor och hajar. Modiga killar. (Eller dumma, kom ihåg Darwin.)

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Ytterligare några timmar i bilen tog oss på annandagen till Cintsa, strax öster om East London. Där körde vi till ett ställe som vi hört massor av bra saker om, och de är förmodligen sanna allihop i vanliga fall. Bara det att just för tillfället är hela Sydafrika halvgalet och halvalkoholiserat eftersom alla är ute på sin sommarsemester. Tänk västkusten runt midsommar.
Detta leder oundvikligen till högljudda campare, massor med folk och väldigt lite lugn och ro. Och uppenbarligen har vi blivit gamla på den här resan. För det vi gillar mest av allt är inte galna utekvällar med stora fat fulla av den starkaste sprit som landet kan uppbringa, utan snarare lugna kvällar med god mat, trevlig konversation eller bara varsin bok. Hmm… Låter jättetrist när jag ser det skrift.
Men i alla fall, de klassiska backpacker-haken, där ryggsäcksfolket lever på nudlar och öl, är inte alltid det bästa boendet för oss. Speciellt inte när det rullar in ett regnoväder från helvetet, och vi är tvungna att parkera i en uppförsbacke eftersom all annan yta (på 8 hektar) är upptagen. Vi stannade bara en natt.

Istället styrde vi mot Addo National Park, nordöst om Port Elisabeth. Vi hittade en camping som hette Orange Elephant. Den var både billig och i stort sett tom, så det var inte så mycket att tveka på. Dock fick vi snart ett annat problem – vinden. Blåst är det som vi verkligen, verkligen inte gillar. Taktältet är helt suveränt så länge som det inte är kraftiga vindar. Och den här kontinenten bjuder verkligen på extremt väder, för när det blåser då BLÅSER det.
Så, istället för att sova i taktältet fick vi slå upp det lilla marktältet och bädda så gott det gick där. Eftersom ordet tvåmanstält egentligen ska utläsas en&enhalvmannatält så fick vi naturligtvis inte plats med både våra luftmadrasser. Skit.
Så, som den martyr jag är så lät jag naturligtvis Gurra ligga på den 9cm tjocka, dunfyllda luftmadrassen. Själv bäddade jag med ett täcke och den tunna, tänk Libresse eller Always Ultra, bäddmadrassen som vi annars har ovanpå den tjocka madrassen i taktältet. (Nu vill Gustav att jag ska lägga till att han protesterade och erbjöd mig madrassen, vilket han faktiskt gjorde.)

Döm om min förvåning när jag morgonen därpå inser att jag faktiskt sovit ganska bra! Förutom att Gustav faktiskt har hållit sig på sin sida (dvs två tredjedelar) av tältet, så har jag inte vaknat av att jag är orolig för att tältet ska slitas sönder. På sistone har det nämligen blåst ganska mycket till och från, vilket gör att jag mer och mer funderar på om vi inte ska skaffa ett större marktält istället.
Imorse var jag övertygad, för då har jag sovit så hårt att jag missat både en konsert i bongotrummande samt ett gigantiskt regnoväder. Tror att det är skönt för fröken Lundberg att inte behöva oroa sig så mycket…

Från Off the Map - Africa 2

Igår morse behövde vi ingen väckarklocka förresten. Ingen tupp heller. Vi hade nämligen lejon i närheten.
Vi vaknade i gryningen av lejonens rytande. Ganska coolt att ligga där och lyssna på dem, man vaknade till kan jag säga…

Det blev en snabb frukost, sen bort till nationalparken som låg några kilometer bort. Addo Elephant National Park är, som namnet skvallrar om, mest känt för sina elefanter. Men de har även andra djur, däribland alla de stora 5, plus en rad olika sorters antiloper, reptiler, hyenor, fåglar etc. Vi tillbringade HELA dagen med att leta lejon. Det gick inget vidare.
Men vi såg massor med andra djur, främst elefanter naturligtvis, men också surikater, sjakaler, piggsvin, ormar och massvis med sköldpaddor.

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Lejonen ville dock inte visa sig, så vi gav upp när klockan närmade sig kvällsmat och parken stängde. Så snart som vi stannat bilen tillbaka vid campingen, vad hör vi då…? Jävla lejon.

Hur som, vi hade några trevliga dagar i Addo, än trevligare blev det imorse när vi skulle checka ut och betala för oss. Då visade det sig att ägaren har inrättat en policy som säger att om man overlandar från Europa, dvs kör bil genom Afrika, så bor man gratis hos honom! Se där ja! Mer sånt till folket!
Så vi (läs Kina) fick rita en liten karta över Afrika med den rutt vi kört, skriva ihop vilka länder vi besökt samt kontaktuppgifter och sen hamnade allt det på väggen i baren hos honom.

Idag var vi inte riktigt upplagda för ytterligare en lång körning, så vi satte kurs på Jeffrey’s Bay, drygt 15 mil från Addo. Det här räknas tydligen som ett av världens bästa surfställen, och det märks på stan. Överallt är det surfbutiker och uthyrningar. Billabong (känt märke på kläder och prylar) har både fabrik och stor butik här, och hela stämningen är tämligen avslappnad. Den mest frekvent förekommande biltypen är, tro’t eller ej, Beach Buggy, och alla coola surfarpojkar går i bar överkropp, badshorts och flipflops. Kanske inte riktigt vår scen för tillfället, men det är minst sagt ett avbräck från ”vardagen”.

Vi blir här en natt, sen kör vi vidare västerut mot Buffalo Bay imorgon.
Vi ska vara i Kapstaden på fredag, vi ska då träffa Frank, en man som vi lärde känna i Kenya. Han bor strax utanför Kapstaden och har bjudit hem oss att bo hos honom ett tag. Ska bli trevligt att komma in i ett riktigt hem igen, det var ett tag sen sist.

Dessförinnan ska vi bara hitta nånstans där vi kan skåla in det nya året. Om vi bara orkar vara vakna så länge…
:-)

KRAM PÅ ER!

Från Off the Map - Africa 2

Kolla http://picasaweb.google.com/kina.lundberg förresten, jobbar på nya bilder.

Från Off the Map - Africa 2

GOD JUL i Sydafrika!

081224
St Lucia, Sydafrika

GOOOOOOD JUUUUUUUUUL!!!!!!

Julafton redan, helt otroligt…
Igår kväll klädde vi granen!
Fast först fick vi tillverka den. En afrikansk ormbunke, silvertejp och en radioantenn är allt som behövs. Släng på lite julmusik på stereon också så är julkänslan total.
Humlan stoltserar nu med Sydafrika personligaste julgran på motorhuven, och vi är enormt nöjda med vår kreation.
Våra klappar som låg under den var för övrigt representativt inslagna i tidningspapper och silvertejp, allt för att hålla den tuffa road-trip känslan uppe… :-)

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Eftersom vi inte begåvats med speciellt mycket tålamod så inledde vi dagen idag med chips & godis i sängen, samtidigt som vi hade vår julklappsutdelning.
Min kära pojkvän ser till att jag både är snygg och säker även kommande år, eftersom jag fick både örhängen och pepparspray av honom – han tänker minsann på allt!
Han fick i sin tur bland annat en t-shirt med trycket ”Mr Messy”, passar honom tänkte jag när jag såg den. Dessutom fick han till sin stora glädje en jättefin slangbella. I efterhand inser jag att det förmodligen kommer sluta med att något (dyrt) kommer gå sönder, men jag fick honom faktiskt att lova att vara försiktig… Får väl se vad som händer.
Lite komiskt är det dock att han gav mig överfallsskydd, medan jag gav honom ett vapen… Hmmm. Undrar vad Freud skulle säga om det? :-)

De senaste dagarna har vi umgåtts en hel del med några sydafrikaner som bott på samma ställe, Paul, Ken, Monique & Pauls mamma Maria.
Otroligt roliga och lättsamma människor som kommer förse oss med husrum lite längre fram. Maria bor i Port Elisabeth och övriga i Johannesburg, så nu har vi gratis sängplatser lite varstans, toppen!
Paul är dessutom dykinstruktör så han har lovat att stå för undervisningen när jag äntligen ska ta mitt dykcert. Den här gången ska jag dock undvika elaka sjukdomar…

Förutom ett otal pingismatcher så har vi även utklassat dem i biljard, bjudit på hemmagjorda svenska köttbullar och försökt lära dem ”Helan går”. Det sistnämnda gick inget vidare, men köttbullarna blev grymma!

Sydafrikanerna åkte vidare norrut i morse, och det var en prestation i sig att de över huvud taget tog sig ur tältet. Gårdagskvällen innehöll nämligen både en tratt, en slang och kopiösa mängder med öl… Räkna ut slutresultatet själva.

De lyckades dock packa ihop alla sina tillhörigheter och komma iväg, om än tre timmar efter tidsschemat - men ändå.

När vi väl klarat av julklapparna och kravlat oss ur tältet, så gick vi en kort promenad bort till vårt lokala Wimpys, en sydafrikansk restaurangkedja. Vi hade nämligen redan planerat vad vår frukost skulle bestå av; våfflor med banan, kolasås och mjukglass… MUMS!

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Visst hade det varit trevligt med en skinksmörgås, men jag kan lova att det här inte var direkt äckligt heller.
Nu ska vi ta det lugnt mest hela dagen, vi kommer vara uppkopplade en del till och från så för er som inte stressar mellan olika tillställningar, kokar gröt eller ”köper tidningen” så finns det möjlighet till Skype-samtal med två avslappnade julfirare. :-)
Och så kan ni naturligtvis ringa på mobilen om ni vill!
+27 8 28 64 22 03

För alla er andra som vi inte kommer prata med;
Ha en riktigt bra jul och njut av alla godsaker på julbordet!
Vi kommer också käka gott, om än i mindre omfattning än vanligtvis. Å andra sidan ligger den där våfflan fortfarande som en tegelsten i magen, så jag tror nog att vi klarar oss tämligen bra ändå!

KRAM FRÅN OSS BÅDA TILL ER ALLA!

Ps. Gurra kommer faktiskt få sill på sin jultallrik i alla fall, vi fick en burk av några svenskar som vi träffade här i St Lucia – gissa om han blev glad..?

Julafton på Lucia...

081222
St Lucia, Sydafrika

My name is Bond. James Bond.
Det sade han aldrig!
Vi lyxade till det och gick på bio för att såg ”Quantum of Solace” innan vi lämnade Nelspruit, men Daniel Craig sade aldrig den klassiska repliken… Besviken Kina. Filmen var sisådär tyckte vi, ingen höjdare direkt, så det var tur att det bara kostar 25:- att gå på bio i Sydafrika. :-)

Vi fyllde på våra förråd med julmat också innan vi lämnade ”storstan”. Hittade ingen sill, men det blir i alla fall köttbullar, skinksmörgås och leverpastej på julafton, utöver våra redan planerade ägghalvor. Sen får vi skölja ned det med nypressad ananasjuice istället för julmust, men jag tror nog att vi kan leva med det.

Vi bestämde oss för att klämma till med en till gränspassering också innan jul, vi tog nämligen en sväng in i det lilla kungadömet Swaziland.
Swaziland är faktiskt en av få absoluta monarkier i världen, vet inte om det finns någon mer. Absolut monarki betyder att det helt enkelt är så som det ”ska” vara i en monarki; kungen bestämmer. Och de är stolta över sin kungliga familj i Swaziland, överallt står det ”Welcome to the Kingdom” och det finns mängder med olika historiska kungliga platser i det lilla, lilla landet.
Vi stannade en natt där innan vi styrde tillbaka mot Sydafrika igen. Swaziland visade sig vara otroligt vackert, och vi var bägge förvånade över hur likt det var Europa. Gröna berg, barrskogar, fina vägar och väldigt väl utvecklad information för resenärer. Något som vi inte direkt blivit bortskämda med det senaste halvåret.

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Vi höll på att få rejäla problem när vi skulle åka tillbaka in i Sydafrika dock… Vi tog en annan väg ut ur Swaziland än den som vi körde in på, eftersom vi hade siktet inställt på den Sydafrikanska kusten. Det visade sig EFTER att vi stämplats ut ur Swaziland och åter skulle stämpla in i Sydafrika att de tydligen inte hade en tullstation på den här gränspasseringen. Det innebär vissa problem för oss som reser med en ”importerad” bil. Vi måste nämligen vid varje gräns stämpla en tullhandling som heter Carnet de Passage, det är Humlans pass kan man säga. Den är utfärdad av Motormännen hemma i Sverige och för att få den var vi tvungna att hosta upp en hel del slantar som nu ligger i deposition hos dem. De pengarna får vi sedan tillbaka när vi åter visar upp vår tullhandling för Beatrice på Motormännen i Stockholm. Förutsättningen är dock att bilen är tillbaka med hem och att ALLA stämplar är korrekta, både in- och utpasseringar i samtliga länder som vi besökt. Och nu stod vi i ingenmansland och kunde inte stämpla in vår bil i Sydafrika… Skit.

Efter ett visst tillstånd av först panik och sedan trötthet vid tanken på att vi var tvungna att köra en omväg på ca 30 mil för att ta oss tillbaka till stora gränsen, så kom lugnet tillbaka igen. Tulltjänstekvinnan, som egentligen inte tjänstgjorde vid den gränsen som vi alla befann oss på, trollade lite med knäna. Hon ringde sina överordnade och en rad andra kontor och lyckades ordna så att vi ändå kunde stämpla vårt Carnet, och två timmar senare kunde vi alltså fortsätta vår resa. Förhoppningsvis är nu alla våra papper under kontroll, det ska de i alla fall vara, så vi kanske inte är helt barskrapade när vi kommer hem till Sverige i alla fall. Depositionen hos Motormännen är nämligen det vi får leva på innan vi kommer igång med arbete och inkomst igen. Så håll tummarna för oss….
Eller er själva kanske, för det är ER vi kommer snylta på annars! Haha! :-)

Vi körde några timmar genom ett vackert landskap ned mot kusten, och det blev varmare och varmare för varje körd kilometer.
På eftermiddagen i fredags rullade vi alltså in i staden där vi nu befinner oss, St Lucia.
Passande nog har vi bestämt oss för att fira jul i Sankta Lucia… :-)

Vi campar på ett backpackerställe som är det bästa vi sett hittills. För 60:-/person har vi nu fri tillgång till kök, pool, biljardbord och andra lagom ansträngande sysselsättningar. Varje morgon kan man gå på en gratis vandring i den närbelägna nationalparken med guider, och de kör skytteltrafik till stranden här i närheten flera gånger om dagen. Varje kväll drar de igång en stor grill som man får nyttja fritt efter egen smak. Ölen kostar 10:- i baren och den är både god och kall!
Livet är inte så jobbigt just nu.

Från Off the Map - Africa 2

Vi gick morgonpromenadeen i parken imorse, och var bara nåt tiotal meter ifrån zebror, antiloper och… bufflar. Som tur var så var det ett staket mellan oss och bufflarna, men dessvärre var tanken att vi skulle gått över på andra sidan staketet för att ta oss ned till vattnet. Bufflarna tyckte dock inte att vi skulle göra det, så vi fick vända tillbaka och ta en kortare promenad än planerat. Var nog lika bra det, för jag hade verkligen ingen lust att inleda dagen med att springa ett race i Pamplona-stil.
Istället gick vi flodhäststigen tillbaka upp genom skogen, där det för övrigt brukar ligga giftormar på backen och leoparder i träden. Visste inte riktigt om jag skulle titta upp eller ned, men (tyvärr) såg vi varken eller.
Visste ni förresten hur man kan se att det är just flodhästar som gjort stigen som man går på? Jo, det ser ut som om det är liten bil som kört där. Tänk er två hjulspår gjorda av en bil som är ungefär 70cm bred, så ser flodhäststigar ut. De går nämligen med fram- och bakben i samma spår, vilket gör att det blir två parallella linjer bredvid varandra där de tagit sig fram. Coolt va?

Senare på dagen åkte vi till en krokodilanläggning (till Gustavs stora glädje) som ligger i anslutning till nationalparken och såg när de utfodrade urtidsdjuren…
Det var inte speciellt mycket action på de stora, och de var STORA, krokodilerna. De låg mest och jäste i solen och ville inte alls vara med och leka.

Från Off the Map - Africa 2

Men de mindre…
Scheiße, som de kastade sig över käket!
Huller om buller, och om man nånsin kan använda ordet huggsexa så var det nu. Det var ganska häftigt att se vilken kraft de hade, trots att de inte var speciellt stora. De var runt metern långa kanske, och just de var ett par tre år gamla. Ändå slet de sönder köttet tämligen enkelt när de ruskade och slängde med maten. Först försökte de ju i och för sig dränka hönorna, lite överarbete kanske eftersom hönsen redan var döda, men man får väl ha överseende. Vi talar ju faktiskt om reptilhjärnor…

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Från Off the Map - Africa 2

Vi kommer spendera julen här, känns som ett rätt trevligt ställe och vi stannar hellre här några extra dagar än att vi riskerar att hamna på en parkeringsplats utanför Durban med vind i tältet och noll chans på julmys.
Dessutom finns det relativt bra internetuppkoppling, så vi kan förhoppningsvis Skypa med vänner och familj! Vad sägs om ett videosamtal från Sydafrika mellan Kalle Anka och julklappsutdelningen?

Från Off the Map - Africa 2

Vi nås annars på +27 8 28 64 22 03, och det har varit riktigt roligt att prata med så många redan! Man känner sig ihågkommen!
Vi tror nämligen att det finns risk att ni glömmer bort (läs förtränger) oss där hemma. Därför blir vi alltid glada när vi får mail, SMS och telefonsamtal hemifrån. Det är också därför som jag bloggar som en besatt, jag tänker inte ge er en chans att glömma oss! :-)

Kram kram från ett Sydafrika som bara blir bättre för varje dag som går!

Från Off the Map - Africa 2

Sydafrika = Land of plenty

081217
Nelspruit, Sydafrika

Redan i Sydafrika!
Hade inte räknat med att vara här förrän om några månader egentligen, men Humlan är snabbare än vi trodde… :-)
Vi lämnade Blantyre och Malawi i torsdags och körde in i nästa land; Moçambique. Vi hade i förväg hört en hel del om korrupta poliser, dryga böter utan egentliga skäl och mängder av kontroller, så vi var inte speciellt laddade inför de 170 mil vi hade framför oss till den sydafrikanska gränsen. När priserna för camping & mat dessutom var högre än i Europa beslutade vi oss för att köra landet i ett svep och satsa pengarna på Sydafrika istället. Så, vi körde genom hela Moçambique på fem dagar… Det landet tar vi vid ett senare tillfälle helt enkelt.

När vi nådde den södra halvan av landet så började lämmeltåget… HUNDRATALS sydafrikanska ekipage körde norrut mot de mocambiqanska stränderna för att spendera sina vinterlov där. (Eller egentligen sommarlov eftersom deras årstider är tvärtom jämfört med våra.)
Och vilka ekipage det var!
Stora 4x4, alla med antingen en släpkärra eller båt bakom. Släpkärrorna var i sin tur utrustade med allehanda leksaker med stooora prislappar; fyrhjulingar, vattenskotrar, motorcyklar, katamaraner och de coolaste offroad-kärror vi nånsin sett. Sydafrikaner tar sin semester på allvar…

Vi körde in i Sydafrika i måndags och det var nästan som att komma hem… När vi gick in på SPAR i Komatipoort, som är den lilla gränsstaden precis efter att man lämnat Moçambique, så stod våra ögon ut som golfbollar i skallen på oss!
Det fanns ALLT!
Med allt menar jag egentligen allt sånt som man är van vid i affärerna hemifrån, men vi har liksom glömt bort hur en välsorterad affär ser ut… Vi gick bara och skrattade och tittade på dignande charkdiskar, överfyllda frysdiskar och bågnande godishyllor. Det är oerhört svårt att beskriva känslan, men det kan nog mest liknas vid hur man kände inför julafton när man var liten. Ni vet när man är så glad och exalterad att man nästan inte kan andas. Det var som att komma till himmelriket!
Vi har ju de senaste sex månaderna vant oss vid att handla i träskjul eller vid vägkanten, de gånger vi har varit inne i riktiga affärer har vi chockats över hur dyrt allt är och bara gått ut igen. Priserna ligger generellt över de svenska när det gäller matprodukter i välsorterade butiker. I Uganda skulle jag förresten köpa en vanlig deodorant på Shoprite, en stor butik i centrala Kampala. De skulle ha 60:- för den, kändes lite dyrt… (Onödigt att säga kanske, men jag luktade illa några dagar istället. :-)

Men nu gick vi alltså omkring i en mataffär i ”Land of Plenty” och njöt, både av allt som fanns på hyllorna och dessutom av prislapparna… Maten är billigare än hemma, och det finns ALLT! Förstår att det kanske inte är lika uppseendeväckande eller häpnande för er som det är för oss, men tro mig när jag säger att man uppskattar verkligen att få se sånt som man är van vid när man har varit hemifrån ett tag. Ytligt kan tyckas, men det spelar ingen roll – vi gillar det. Sydafrika är än så länge som en liten bit av paradiset för oss, Afrika men ändå Europa.

Vi körde till Nelspruit i måndags, och där befinner vi oss fortfarande. Vi hade en liten plan på att spendera julafton i Krüger National Park, men vi har fått tänka om en del…
Det är nämligen så att sydafrikaner är ett campande folk. Och julloven spenderar man inte i städerna. Med andra ord är Krüger fullbokat ändå in i januari när deras skollov tar slut… Då finns det ändå plats för tusentals besökande i Krüger, det finns 34 olika Camps bara inne i parken. Ett tag funderade vi på att då bo utanför istället, och sen åka in på dagarna. Men vid närmare eftertanke så väljer vi nog hellre att åka tillbaka när alla andra har lämnat området.
Risken är annars att vi ser fler tjocka barnfamiljer än djur… The Big Five får en helt annan innebörd.

Så nu sitter vi och funderar på vart vi ska åka istället. Just nu lutar det åt att ta kusten ned mot Kapstaden för att hinna dit innan nyårsafton, det är nämligen en karneval i flera dagar i Kapstaden runt nyår. I så fall kommer vi fira jul någonstans längs kuststräckan, kanske har vi tur och kan åka på valsafari på julafton… :-)
Efter Kapstaden och Namibia tar vi sen inlandsvägen tillbaka upp mot Krüger, och siktar på att skeppa ut bilen från Durban istället. När det blir vet vi inte, beror på hur snabbt pengarna tar slut…

Vi blir kvar här i Nelspruit tills imorgon dock, vi njuter fortfarande av att se alla bekvämligheter som finns här. De har för övrigt ett gigantiskt köpcentra här, där vi går omkring som två byfånar och bara tittar på allt som blänker… Haha!

Kram från två glada resenärer som njuter av livet!
Vårt nya mobilnummer förresten; +278 28 64 22 03.
Ring gärna om ni vill, vi nås på det ett bra tag framöver.
SMS kan ni skicka på mitt vanliga svenska nummer; 070-220 40 00.

OCH
Till Mia;
Hoppas att du får en underbar födelsedag och att eventuella ålderskriser uteblir! :-)
KRAM från oss båda!!

Tjuvande babianer & skrattande flodhästar...

081209
Blantyre, Malawi

Vi kom iväg från Nkhata Bay i fredags som vi tänkt oss. Det var lite osäkert ett tag eftersom min mage fortfarande levde sitt eget lilla liv, men det löste sig… (Hahaha!)

Vi körde några timmar söderut till vi kom till Cool Runnings i Senga Bay. Richard, Lina, Tuva-Li och Oliver hade förresten kommit till Mayoka i Nkhata Bay, missade nog att skriva det i min malaria-yra. De lämnat Nkhata Bay dagen innan oss och tog sikte på samma rutt som vi, så vi möttes upp igen i Senga Bay. Vi stannade där två nätter, passade på att göra en storstädning av bilarna och tälten, det var behövligt…

I söndags rullade vi sen vidare mot Liwonde National Park. Vi hade ringt och talat med dem tidigare, och fick då beskedet att vägarna var alldeles för dåliga för att kunna ta sig in med bilarna, regnperioden är ju igång nu. Eftersom vi är som sköldpaddor och har våra hus på ryggen innebär det ju lite problem för oss. Men managern var vänlig nog att ge oss varsin lyxstuga istället, till samma pris som camping. :-)
Vi betalade således $10 per person för att bo i det lyxigaste huset hittills…

Från Off the Map - Africa

Liwonde National Park kretsar en del kring floden som rinner genom parken, Shire-floden. Den har Afrikas högsta koncentration av flodhästar, i snitt finns det en flodhäst var 20 meter. Och floden är 460km lång… Det blir MÅNGA flodhästar!
Vet inte om ni vet hur en flodhäst låter, men det är ett läte som mest kan beskrivas som en blandning mellan ett skratt och en grymtning. Eftersom vår stuga låg precis på flodbanken somnade vi till ljudet av hundratals flodhästar på kvällen… Helt otroligt.
Förutom flodhästar hade vi även waterbucks, vårtsvin, babianer och gaseller runt husknuten. Faktum är att vi hade en babian inne i huset också! Den j-ln var så fräck att han gick in genom dörren och stal ägg som vi hade inne i rummet. Trots att jag låg på sängen ett par meter därifrån. Nåja, sånt mod ska väl belönas, och han fick således en måltid som han inte får varje dag… :-)

Igår morse började vi dagen med en båtsafari på floden. Gustav och jag hängde på oss kameror, kikare och videokamera och hoppade ner i en båt som under de följande två timmarna tog oss riktigt nära djuren.
Vi inledde med ett nära möte med elefanter. Det finns ett antal flockar med elefanter i parken och ett gäng hade bestämt sig för att börja morgonen med en liten strandvistelse. Efter att först ha sett de på lite avstånd uppe på land, bestämmer sig en av dem för att ta sig ett litet dopp… Snart var vi bara några meter från en jättestor elefanthane som svalkade sig i vattnet. Hans kompis uppe på land tyckte nog att det såg skönt ut för snart så gjorde han honom sällskap och vi fick första parkett till elefanternas morgonbad. :-)

Från Off the Map - Africa

Från Off the Map - Africa

Efter ett tag lämnar vi Dumbos kusiner och styr nedströms en bit. Flodhästarna var verkligen precis överallt!
De flesta vet nog redan att flodhästen är det däggdjur som dödar flest människor varje år, och de är rejält aggressiva när man tränger in på deras territorium. Därför höll vi oss på ett säkert avstånd från dessa bjässar, även om de för det mesta bara dyker under vattnet när man närmar sig med båten.
Vid ett tillfälle var det dock en hane som tyckte att vi var för närgånga, för plötsligt reser han sig upp och till vår stora förvåning är det inte mer än en meter djupt trots att vi befinner oss mitt ute på floden. Kan säga att man fick lite puls när flodhästen markerade mot oss…
Men han nöjde sig som tur var med att demonstrera sin styrka och vi körde vidare med en förnyad respekt för honom och hans släktingar.

Från Off the Map - Africa

Från Off the Map - Africa

Krokodiler fanns det också gott om, faktum är att det här var första gången vi såg krokodiler på den här resan. Ganska otroligt faktiskt med tanke på att vi faktiskt har kört längs med HELA Nilen. Vi har varit vid källan till både Blå Nilen och Vita Nilen, och trots det har vi inte sett en enda krokodil… Men nu fick vi alltså även kolla in dessa urtidsdjur, till Gustavs stora glädje. Han har nämligen sedan vi var i Alexandria, Egypten, frågat så snart vi kommit till ett vattendrag; Finns det krokodiler här?
Kan säga att just de orden börjar bli lite tjatiga nu, eftersom vi faktiskt var i Alexandria i början på juli… :-)

Från Off the Map - Africa

Från Off the Map - Africa

Nu är vi i Blantyre i södra Malawi, kom hit för någon timme sedan.
Vi ska tillbringa två nätter här, bland annat ska vi köpa upp oss på förnödenheter inför Mocambique. Matkostnaderna kommer annars sticka i höjden en del eftersom det tydligen är ännu dyrare där än här. Det vill inte säga lite det, för här är det sjukt dyrt med mat i butikerna! Betydligt mycket dyrare än hemma i Sverige, det kan man inte tro… Däremot är det billigt med frukt och grönsaker om man handlar ute på landsbygden, så det blir mycket mango för tillfället… Billigt och gott!

Imorgon ska vi göra något som kommer göra en del av er därhemma avundsjuka… (Främst pappa.)
Vi ska nämligen till Carlsbergs Bryggeri här i Blantyre. De har gratis visningar på bryggeriet varje onsdag, så imorgon ska vi lära oss allt om ölbryggningens ädla konst…

Till sist; jag mår bra!
Malarian är (förhoppningsvis) ett minne blott så ni behöver absolut inte oroa er därhemma.
Tack för all omtanke dock! Det är verkligen rörande med alla hälsningar hemifrån! Det gör att man längtar ännu mer efter er… :-)

Idag är det exakt 6 månader sedan vi packade Humlan och lämnade Karlskoga. Ett halvår på vägarna har gått fort, och snart är det dags att bege sig norrut igen.
Dubbla känslor, man saknar alla därhemma så på så sätt kommer det verkligen bli underbart att komma hem. Samtidigt har man redan lite ångest eftersom resan hittills varit oförglömlig… Men man får se framåt; det finns ju så många fler länder att besöka! :-)

Kramar från en frisk Kina som jobbar med att ladda upp bilder!
Kolla på http://picasaweb.google.com/kina.lundberg/OffTheMapAfrica för att se om jag lyckas…
:-)

Från Off the Map - Africa

Från Off the Map - Africa

Lite mer om malarian...

081203
Mayoka Village, Nkhata Bay
Malawi

Tack för alla snälla och vänliga hälsningar!
Det värmer verkligen!
(Det kanske var ett dåligt ordval med tanke på att febern har gjort mig ganska varm ändå, men ja… )

Mediciner är underbara!
Har nu precis avslutat min 3-dagarskur på 24 tabletter och redan känns det 200 % bättre än i måndags. Febern är så gott som borta, får bara enstaka svettningar nu, så det är en enorm förbättring. Värken, som egentligen var värst, har också trappats ned en hel del. Jag känner fortfarande av nacken och magen, men det är inte värre än att jag kan hantera det. Och nu kan jag äta igen! Yay!
Dessutom behöver jag inte springa på toa var femte minut längre, och det är himla skönt! Vi bor nämligen (billigt) i ett hus utan egen toalett, så man måste gå ca 100 meter och uppför/nedför 4 trappor för att ta sig dit… Inte helt lätt när paniken infinner sig! Men som sagt, magen har lugnat ned sig och det är jag glad för.

Om jag ska beskriva hur det känns att ha malaria är det enklast att säga att för mig var det som en blandning mellan riktigt elak magsjuka och en fruktansvärd influensa. Gånger 100.
Det absolut värsta var att det gjorde så fruktansvärt ont i hela kroppen, stundtals visste jag inte vart jag skulle ta vägen, jag ville bara bort från allt det onda. Sen var väl febern ingen höjdare heller, men eftersom jag mest låg i något dval-liknande tillstånd när den var som högst så spelade det inte så stor roll… Men värken var nästan outhärdlig. Vid ett tillfälle när jag låg i sängen försökte jag bokstavligt talat krypa ifrån smärtan! Febern grumlade väl mitt omdöme lite, för jag insåg när jag låg i fosterställning på golvet att kroppen faktiskt följde med när jag kröp iväg… Tårarna kom ganska snabbt då.

Nu ska jag ändå inte klaga, för jag kom tämligen rimligt undan. Vi åkte som sagt till sjukhuset när vi insåg att jag hade haft hög feber i mer än 8 timmar. Eftersom vi upptäckte det så pass tidigt så slapp jag lida mer än nödvändigt. Det finns ju de som går flera veckor med malaria innan de får det diagnosticerat och det kan verkligen inte vara roligt! I och för sig, det finns flera olika stammar av malaria, vissa ligger mer latent och andra har ett betydligt mer aggressivt förlopp. Då jag gick från i stort sett helt kurant till 40° feber på några få timmar kan vi ju enkelt fastställa att jag fick den senare varianten. Och det är jag ganska glad för faktiskt! För om jag inte hade mått så jäkla dåligt som jag gjorde så hade vi antagligen inte åkt till sjukhuset och kollat upp det. Ni som känner mig vet nog redan att jag inte gärna går till läkaren i onödan…
(Sen kanske min definition på ”nödvändigt” skiljer sig en del från andras också, gick till exempel med bihåleinflammation 6 veckor sist innan jag tog mig till doktorn för att få antibiotika – dumt, jag vet.)
Men eftersom det inte riktigt var ett alternativ att vänta några veckor för att se om det ”kanske skulle gå över”, så åkte vi alltså till sjukhuset. Tack vare att vi gjorde det så fick jag också en snabb diagnos och en snabb behandling. Hade jag fått den andra varianten, som är mer segdragen, så hade jag förmodligen haft malaria långt in på 2009…

För er som inte har koll på vad malaria är kommer här en kort beskrivning; Malaria är en tropisk sjukdom i form av en blodparasit som sprids av myggor. Det är långt ifrån alla myggor som bär på smittan, snarare bara en bråkdel, men de skördar många dödsoffer varje år. Parasiten tränger först in i blodomloppet och väntar tills den kommer till levern, där tränger den sen in i levercellerna. Sedan förökar den sig rasande snabbt och blir mindre i storlek. Därefter tränger de återigen ut i blodomloppet, och angriper de röda blodcellerna. Varje enskild parasit trettiotvådubblas med jämna mellanrum, och varje gång det sker frigörs toxiner i blodet som orsakar smärta, feber och illamående. Om detta pågår för länge utan någon form av behandling så leder det till kollaps av kroppens organ, parasiten har då brutit ned både lever, njurar, lungor och hjärna och så småningom så klarar inte kroppen mer. Detta är då under förutsättning att man inte strukit med redan på grund av vätskebrist.
Malaria är riktigt elak och inte att leka med. Det finns inget vaccin mot sjukdomen, enbart förbyggande tablettbehandling, så kallat malariaprofylax, men den är som bekant inte hundraprocentigt säker heller. De olika profylaxen som i dagsläget finns på marknaden har alla olika för- och nackdelar. Biverkningarna är många, medicinerna dyra och, återigen, ingen garanti för att undvika sjukdomen. Men det är ändå dumdristigt att chansa på att åka till ett malariaområde utan förbyggande behandling. En del resonerar som så att det är enklare att bara eftermedicinera om man nu skulle råka få sjukdomen. Till dem säger jag bara; skyll er själva. Förvisso hjälpte medicinerna förvånansvärt fort, trodde inte jag skulle må så mycket bättre bara några dagar senare. Men så fick jag ju snabb behandling också. Det är långt ifrån alla gånger man upptäcker malaria på första kontrollen. Faktum är att vi var på väg att åka från sjukhuset efter att ha fått beskedet att testet var negativt, när en man kom utspringandes efter oss. Labteknikern hade tittat ytterligare på mitt prov och hittat några små elaka rackare där i blodet. Om han inte gjort det så hade jag förmodligen legat och yrat här fortfarande…

Även om det inte kändes så kul att ha malaria för några dagar sen, så känns det ganska bra nu. Det är skönt att få små kriser ibland, man behöver det för att få perspektiv på olika saker i tillvaron. Ska skriva ett bättre och mer genomtänkt inlägg om det senare, men jag vill redan nu säga följande två saker;
• Jag har världens snällaste pojkvän. Han tog hand om mig och pysslade om mig så mycket han kunde, och jag vet att det var jobbigt att sitta bredvid och egentligen inte kunna göra något. Men jag är glad att du gjorde det!
• Jag har världens bästa föräldrar. Tack för att ni är beredda och sätta er på ett flygplan för att åka och ta hand om mig! Nu var det inte riktigt nödvändigt och hade ni antagligen inte ens hunnit hit innan jag frisknat till, men det är en enorm trygghet att veta att ni alltid finns där när man behöver er!

Nu är livet tillbaka till det ”normala” igen, och vi åker antagligen härifrån imorgon fredag. Dykningen får vänta helt enkelt, kroppen är fortfarande lite trött efter den senaste veckans påfrestningar.

Hoppas allt är bra därhemma, trots julstress, slask och sviktande världsekonomi.
Kom bara ihåg, mitt i alla vardagskatastrofer, att få lite perspektiv på problemen…
:-)

KRAM!

Några korta filmer... Etiopien & Kenya

Nätet tillåter inte så mycket, men jag har i alla fall lyckats få upp några korta snuttar på Youtube.

Har krävt en del arbete, så håll till godo... :-)

Malawi - alla paradis har en orm...

081130
samt forts 081202
Mayoka Village, Nkhata Bay
Malawi

Första advent.
Känns inte riktigt så när man vaknar till ljudet av vågor som slår in under huset nedanför oss, kliver ut på balkongen och tittar ner mot klart grönblått vatten, äter frukost bestående av bananpannkaka och färsk mangojuice och sen tillbringar resten av dagen i badkläder…
Julen & vintern känns ganska långt borta. Men vi satt faktiskt och sjöng julsånger i morse, Gustav & jag, även om vi skrattade mer än vi sjöng. Kan bero på att Gurra tog andrastämman på ”Adventstid”… :-)

Från Off the Map - Africa

En vecka i Malawi har svischat förbi, och det är riktigt trivsamt här! Resumé av de senaste dagarna;
I söndags natt rullade det, förutom fyra stora overland-truckar, även in åskovädret från helvetet på Chitimba Beach.
Summan av ovanstående blev att vi inte sov speciellt mycket, först på grund av onyktra britter, och senare på grund av att stormen slet så i vårt tält att vi var tvungna att snabbt packa ihop det när klockan var 3 på natten. Det blixtrande skådespel som himlen bjöd på gjorde att folk klev ut ur sina tält från alla håll och kanter, snart stod det uppåt 30 personer ute på stranden och bara tittade upp mot skyn. Ni vet, ibland blir man irriterad när man kollar på en skräckfilm för att folk beter sig så himla korkat. Till exempel; utomjordingarna ska snart landa på jorden med avsikten att ställa till en rejäl festmåltid bestående av jordbor. Människorna ser fenomenet på himlen och istället för att gömma sig på nåt himla bra ställe så står folk bara och tittar, som hypnotiserade, upp mot det som händer ovanför dem.
Precis så var det på Chitimba!
Människor kom från överallt och gick ut på stranden för att titta lite extra på det konstiga skenet däruppe…
Hmpf! Som tur är så vet i alla fall JAG precis vad som händer härnäst i skräckfilmer, så jag stannade i tryggt förvar i Humlan, beredd på en snabb get-away. Men vi klarade oss allihop den här gången, antagligen så rekade utomjordingarna bara inför den stora invasionen… :-)

Efter att vi räddat taktältet från att blåsa in i Zambia så gick vi och lade oss i en av sofforna i baren, och även om Gustav snart somnade om så låg jag vaken resten av natten. Blixtarna, åskknallarna och det piskande regnet hade en lätt störande effekt på fröken Lundberg, jag har tyvärr inte begåvats med herr Rökens förmåga att sova sig igenom vad som helst…
Dagen därpå bestämde vi oss för att byta lägerplats… Vi stod kvällen innan ute på stranden och var således helt utsatta för vinden som slog in från sjön. Två holländska killar var uppenbarligen betydligt smartare än oss, för de hade slagit läger bakom alla byggnader och träd, och där var det kav lugnt. Så, efter en snabb introduktion fick deras VW-buss sedan en ny granne i form av Humlan!
De har varit ute och rest i 8 månader med sin buss genom Afrika. Eller nja, egentligen har de bara varit 6 månader i Afrika, de gjorde nämligen en avstickare till Thailand som besättningsmän på en katamaran under två månader. Schysst extraknäck att segla över Indiska Oceanen!

I tisdags packade vi ihop igen och körde neråt mot Nkhata Bay. Nu var det dags för Humlan att bli lite ompysslad igen. Han har nämligen varit lite gnällig på sista tiden. Så när vi kom till Mzuzu besökte vi en verkstad som fick kolla igenom en del saker. Någon timme senare rullade vi, gnällfritt och med nya bromsbelägg, vidare igen.
En timme senare rullar vi ner mot Nkhata Bay. Det hade hunnit bli rejält mörkt vid det laget och det är såna stunder som vi verkligen uppskattar vår GPS. Tack vare den och turn-by-turn funktionen så hittar man med detsamma dit man ska. Det är faktiskt en enorm trygghet att slippa behöva irra runt, hamna i fel område och riskera att stöta på fel människor… Nu knappar vi bara in vilken waypoint vi ska till och simsalabim så hittar vi fram! Vissa menar att GPS:er förtar en del av tjusningen med att resa, men personligen tycker jag att det är en jäkligt bra uppfinning. Det finns en hel del pretentiösa typer ute på vägarna, som menar att Afrika inte är samma äventyr som tidigare, ”GPS:er dödar upptäckarkänslan”, ”asfalt tar bort den äkta känslan av Afrika”, bla bla bla… Själv känns det som om jag har skumpat fram på tillräckligt många dåliga vägar mitt ute i ingenstans, för att kunna uppskatta att inte kastas runt som en vilsen epileptisk studsboll. Men jag antar att jag inte är så äventyrlig av mig.

Från Off the Map - Africa

Nu har vi i alla fall, tack vare GPS:en, hittat en liten bit av paradiset. Vi bor på ett ställe som heter Mayoka Village, och det är helt underbart! Ett projekt som började som ett samarbete mellan en sydafrikan och lokalbefolkningen för drygt 15 år sedan, har idag resulterat i en hel anläggning med boende, restaurang, bar och försäljning av handarbeten mm. Vi har tagit in i en bambustuga precis vid vattnet eftersom det inte finns någonstans att köra ner Humlan på området, allt ligger nämligen i en sluttning och trapporna klarar inte riktigt en Land Rover tyvärr… Men det är ganska skönt att sova i en säng för omväxlings skull. Dessutom är det ännu skönare att kunna sprida ut alla sina saker utan att oroa sig för regn och stölder. Lyx att bo i hus! :-)

Vi kommer stanna här ett tag till, imorgon måndag börjar jag nämligen skolan.
Förvisso bara under fyra dagar och även om det inte resulterar i en magisterexamen så kommer jag ändå definitivt att ta mig vatten över huvudet.
Jag ska ta dykcertifikat.
Så, måndag morgon sätter jag mig i skolbänken igen, fast den här gången har jag bytt ut Linköpings Universitet mot Aqua Africa… Aningens mer exotiskt.
Gustav har ju redan licens sedan länge så han ska bara ta en uppfräschningskurs, det var nämligen några år sen sist.
Sen ska vi simma bland akvariefiskarna i Lake Malawi, bokstavligt talat. Det är tydligen så att majoriteten (99 %) av alla ciklider (färggranna akvariefiskar) kommer härifrån. När man badar och snorklar så ser man fiskar precis överallt; blåa, gula, orangea, gröna - hela PRIDE-skalan finns representerad.

Planen framöver är annars att tillbringa ytterligare en vecka här i Nkhata, därefter köra söderut mot några dagar i Senga Bay. Förmodligen kommer sen vi ha tillräckligt mycket russinhud efter all simning, så vi styr vidare mot Liwonde National Park i sydöstra Malawi. Efter att ha kollat in krokodiler och flodhästar lämnar vi sen Malawi och kör in i Moçambique. Någon vecka där, därefter Sydafrika. Sydafrika är rejält stort, så det kommer ta ett tag att jobba sig igenom landet ner mot Kapstaden. Sen vill vi i och för sig ta en vända upp i Namibia också, så det blir nog ett par veckor där med. Därefter, tillbaka ner mot Kapstaden, packa in Humlan i en container och sätta en adresslapp ”Europa” på paketet.
Sen lurar vi alla och flyger tillbaka upp till Kenya igen. Vi har lite businessplaner på gång där, så förhoppningsvis kan vi inte bara göra av med en massa pengar på den här resan, vi kanske kan få in lite i kassan också… Därefter, beroende på vad klockan är och hur mycket vår ekonomi tillåter, åker vi antingen till Thailand ett tag eller så flyger vi norrut mot fosterlandet igen.
En ungefärlig tidsplan på det hela sätter Thailand/Europa nånstans i april månad.
Men som sagt, vi har ändrat planerna ett antal gånger redan, vi kommer antagligen ändra dem ett par gånger till…

Hoppas allt e bra hemma och att ni njuter av de positiva aspekterna med vintermörkret; mys i soffan, varm glögg, man slipper städa för det är ändå alltid mörkt så ingen ser om det är dammigt, tjocka täcken i sängen, julskinka och farmors köttbullar (min farmor gör världens godaste köttbullar, det är vetenskapligt bevisat) och inte att förglömma; snöänglar! Själv ligger jag och gör änglar i sanden, men det är inte alls samma sak, och dessutom skaver det på alla möjliga ställen…

Fortsättning två dagar senare;
Ja, det var ju det där med att saker aldrig blir riktigt som man tänkt sig…
Det blev nämligen inget dyk-cert, det blev malaria istället.
Började må lite risigt i söndags eftermiddag med magknip och värk, sen blev det bara värre. Låg med hög feber och hade lite små-hallucinationer fram till i måndags eftermiddag.
Då bestämde vi oss för att åka till sjukhuset för att ta ett malaria-prov för säkerhets skull. Sjukhuset visade sig vara en skabbig tegelbyggnad som det luktade ladugård i, men de hade i alla fall rena utensilier. Ett rakbladsnitt i fingret och några minuters väntan medan de kollade mitt blod i mikroskopet, sen stod det klart att jag lyckats få malaria.
Vi äter ju naturligtvis malariaprofylax för att förhindra det, men tydligen tar tabletterna ”bara” bort 96 % av risken. Med andra ord är det en 4 % chans att få malaria om man äter mediciner och jag lyckades slå oddsen – jag kan allt!
Så istället för att lära mig om vikter, andning och dykteknik så växlar jag nu mellan att ligga i fosterställning i sängen och gå på toaletten.
Inte riktigt så som jag tänkt mig veckan…
Kan ärligt säga att det var länge sen jag mått så här dåligt. Det slår både blödande magsår i Åre och salmonellaförgiftning i England. Kommer inte riktigt ihåg fågelinfluensan eftersom jag bara var några veckor gammal då, men jag antar att den var värre eftersom både mamma och jag höll på att stryka med.
Lustigt så många elaka sjukdomar jag har lyckats dra på mig, kanske ska donera min kropp till forskning sen – vem vet vilka antikroppar jag kommer att ha utvecklat! :-)
Dessutom, man blir alltid lite liten när man blir sjuk och det är svårt att inte längta extra mycket efter mamma just nu. Det faktum att jag fyllde 31 i somras har inte så stor betydelse, antar att ålder faktiskt bara är en siffra ändå.

Malarian har dock blivit bättre redan, febern har gått ned en del och jag har ätit en rostad brödskiva idag, det första jag ätit sedan söndag lunch.
Det som är jobbigast just nu är värken som härjar i hela kroppen. Men, medicinerna ska tydligen ta död på parasiterna i blodet på tre dagar, så det är bara att härda ut.
Jag har alltid sagt att myggor härstammar i rakt nedstigande led från djävulen…
Nu är jag övertygad!

KRAM PÅ ER FRÅN EN YNKLIG RESENÄR!

Jo, en sak till; vi kan inte ta emot sms på våra mobiler. Tyvärr.
Så om ni vill få kontakt med oss är det enbart mail som gäller för tillfället.
:-)