Off the Map: Julafton på Lucia...

081222
St Lucia, Sydafrika

My name is Bond. James Bond.
Det sade han aldrig!
Vi lyxade till det och gick på bio för att såg ”Quantum of Solace” innan vi lämnade Nelspruit, men Daniel Craig sade aldrig den klassiska repliken… Besviken Kina. Filmen var sisådär tyckte vi, ingen höjdare direkt, så det var tur att det bara kostar 25:- att gå på bio i Sydafrika. :-)

Vi fyllde på våra förråd med julmat också innan vi lämnade ”storstan”. Hittade ingen sill, men det blir i alla fall köttbullar, skinksmörgås och leverpastej på julafton, utöver våra redan planerade ägghalvor. Sen får vi skölja ned det med nypressad ananasjuice istället för julmust, men jag tror nog att vi kan leva med det.

Vi bestämde oss för att klämma till med en till gränspassering också innan jul, vi tog nämligen en sväng in i det lilla kungadömet Swaziland.
Swaziland är faktiskt en av få absoluta monarkier i världen, vet inte om det finns någon mer. Absolut monarki betyder att det helt enkelt är så som det ”ska” vara i en monarki; kungen bestämmer. Och de är stolta över sin kungliga familj i Swaziland, överallt står det ”Welcome to the Kingdom” och det finns mängder med olika historiska kungliga platser i det lilla, lilla landet.
Vi stannade en natt där innan vi styrde tillbaka mot Sydafrika igen. Swaziland visade sig vara otroligt vackert, och vi var bägge förvånade över hur likt det var Europa. Gröna berg, barrskogar, fina vägar och väldigt väl utvecklad information för resenärer. Något som vi inte direkt blivit bortskämda med det senaste halvåret.

Från Off the Map - Africa 2

Vi höll på att få rejäla problem när vi skulle åka tillbaka in i Sydafrika dock… Vi tog en annan väg ut ur Swaziland än den som vi körde in på, eftersom vi hade siktet inställt på den Sydafrikanska kusten. Det visade sig EFTER att vi stämplats ut ur Swaziland och åter skulle stämpla in i Sydafrika att de tydligen inte hade en tullstation på den här gränspasseringen. Det innebär vissa problem för oss som reser med en ”importerad” bil. Vi måste nämligen vid varje gräns stämpla en tullhandling som heter Carnet de Passage, det är Humlans pass kan man säga. Den är utfärdad av Motormännen hemma i Sverige och för att få den var vi tvungna att hosta upp en hel del slantar som nu ligger i deposition hos dem. De pengarna får vi sedan tillbaka när vi åter visar upp vår tullhandling för Beatrice på Motormännen i Stockholm. Förutsättningen är dock att bilen är tillbaka med hem och att ALLA stämplar är korrekta, både in- och utpasseringar i samtliga länder som vi besökt. Och nu stod vi i ingenmansland och kunde inte stämpla in vår bil i Sydafrika… Skit.

Efter ett visst tillstånd av först panik och sedan trötthet vid tanken på att vi var tvungna att köra en omväg på ca 30 mil för att ta oss tillbaka till stora gränsen, så kom lugnet tillbaka igen. Tulltjänstekvinnan, som egentligen inte tjänstgjorde vid den gränsen som vi alla befann oss på, trollade lite med knäna. Hon ringde sina överordnade och en rad andra kontor och lyckades ordna så att vi ändå kunde stämpla vårt Carnet, och två timmar senare kunde vi alltså fortsätta vår resa. Förhoppningsvis är nu alla våra papper under kontroll, det ska de i alla fall vara, så vi kanske inte är helt barskrapade när vi kommer hem till Sverige i alla fall. Depositionen hos Motormännen är nämligen det vi får leva på innan vi kommer igång med arbete och inkomst igen. Så håll tummarna för oss….
Eller er själva kanske, för det är ER vi kommer snylta på annars! Haha! :-)

Vi körde några timmar genom ett vackert landskap ned mot kusten, och det blev varmare och varmare för varje körd kilometer.
På eftermiddagen i fredags rullade vi alltså in i staden där vi nu befinner oss, St Lucia.
Passande nog har vi bestämt oss för att fira jul i Sankta Lucia… :-)

Vi campar på ett backpackerställe som är det bästa vi sett hittills. För 60:-/person har vi nu fri tillgång till kök, pool, biljardbord och andra lagom ansträngande sysselsättningar. Varje morgon kan man gå på en gratis vandring i den närbelägna nationalparken med guider, och de kör skytteltrafik till stranden här i närheten flera gånger om dagen. Varje kväll drar de igång en stor grill som man får nyttja fritt efter egen smak. Ölen kostar 10:- i baren och den är både god och kall!
Livet är inte så jobbigt just nu.

Från Off the Map - Africa 2

Vi gick morgonpromenadeen i parken imorse, och var bara nåt tiotal meter ifrån zebror, antiloper och… bufflar. Som tur var så var det ett staket mellan oss och bufflarna, men dessvärre var tanken att vi skulle gått över på andra sidan staketet för att ta oss ned till vattnet. Bufflarna tyckte dock inte att vi skulle göra det, så vi fick vända tillbaka och ta en kortare promenad än planerat. Var nog lika bra det, för jag hade verkligen ingen lust att inleda dagen med att springa ett race i Pamplona-stil.
Istället gick vi flodhäststigen tillbaka upp genom skogen, där det för övrigt brukar ligga giftormar på backen och leoparder i träden. Visste inte riktigt om jag skulle titta upp eller ned, men (tyvärr) såg vi varken eller.
Visste ni förresten hur man kan se att det är just flodhästar som gjort stigen som man går på? Jo, det ser ut som om det är liten bil som kört där. Tänk er två hjulspår gjorda av en bil som är ungefär 70cm bred, så ser flodhäststigar ut. De går nämligen med fram- och bakben i samma spår, vilket gör att det blir två parallella linjer bredvid varandra där de tagit sig fram. Coolt va?

Senare på dagen åkte vi till en krokodilanläggning (till Gustavs stora glädje) som ligger i anslutning till nationalparken och såg när de utfodrade urtidsdjuren…
Det var inte speciellt mycket action på de stora, och de var STORA, krokodilerna. De låg mest och jäste i solen och ville inte alls vara med och leka.

Från Off the Map - Africa 2

Men de mindre…
Scheiße, som de kastade sig över käket!
Huller om buller, och om man nånsin kan använda ordet huggsexa så var det nu. Det var ganska häftigt att se vilken kraft de hade, trots att de inte var speciellt stora. De var runt metern långa kanske, och just de var ett par tre år gamla. Ändå slet de sönder köttet tämligen enkelt när de ruskade och slängde med maten. Först försökte de ju i och för sig dränka hönorna, lite överarbete kanske eftersom hönsen redan var döda, men man får väl ha överseende. Vi talar ju faktiskt om reptilhjärnor…

Från Off the Map - Africa 2

Vi kommer spendera julen här, känns som ett rätt trevligt ställe och vi stannar hellre här några extra dagar än att vi riskerar att hamna på en parkeringsplats utanför Durban med vind i tältet och noll chans på julmys.
Dessutom finns det relativt bra internetuppkoppling, så vi kan förhoppningsvis Skypa med vänner och familj! Vad sägs om ett videosamtal från Sydafrika mellan Kalle Anka och julklappsutdelningen?

Från Off the Map - Africa 2

Vi nås annars på +27 8 28 64 22 03, och det har varit riktigt roligt att prata med så många redan! Man känner sig ihågkommen!
Vi tror nämligen att det finns risk att ni glömmer bort (läs förtränger) oss där hemma. Därför blir vi alltid glada när vi får mail, SMS och telefonsamtal hemifrån. Det är också därför som jag bloggar som en besatt, jag tänker inte ge er en chans att glömma oss! :-)

Kram kram från ett Sydafrika som bara blir bättre för varje dag som går!