Malawi - alla paradis har en orm...

081130
samt forts 081202
Mayoka Village, Nkhata Bay
Malawi

Första advent.
Känns inte riktigt så när man vaknar till ljudet av vågor som slår in under huset nedanför oss, kliver ut på balkongen och tittar ner mot klart grönblått vatten, äter frukost bestående av bananpannkaka och färsk mangojuice och sen tillbringar resten av dagen i badkläder…
Julen & vintern känns ganska långt borta. Men vi satt faktiskt och sjöng julsånger i morse, Gustav & jag, även om vi skrattade mer än vi sjöng. Kan bero på att Gurra tog andrastämman på ”Adventstid”… :-)

Från Off the Map - Africa

En vecka i Malawi har svischat förbi, och det är riktigt trivsamt här! Resumé av de senaste dagarna;
I söndags natt rullade det, förutom fyra stora overland-truckar, även in åskovädret från helvetet på Chitimba Beach.
Summan av ovanstående blev att vi inte sov speciellt mycket, först på grund av onyktra britter, och senare på grund av att stormen slet så i vårt tält att vi var tvungna att snabbt packa ihop det när klockan var 3 på natten. Det blixtrande skådespel som himlen bjöd på gjorde att folk klev ut ur sina tält från alla håll och kanter, snart stod det uppåt 30 personer ute på stranden och bara tittade upp mot skyn. Ni vet, ibland blir man irriterad när man kollar på en skräckfilm för att folk beter sig så himla korkat. Till exempel; utomjordingarna ska snart landa på jorden med avsikten att ställa till en rejäl festmåltid bestående av jordbor. Människorna ser fenomenet på himlen och istället för att gömma sig på nåt himla bra ställe så står folk bara och tittar, som hypnotiserade, upp mot det som händer ovanför dem.
Precis så var det på Chitimba!
Människor kom från överallt och gick ut på stranden för att titta lite extra på det konstiga skenet däruppe…
Hmpf! Som tur är så vet i alla fall JAG precis vad som händer härnäst i skräckfilmer, så jag stannade i tryggt förvar i Humlan, beredd på en snabb get-away. Men vi klarade oss allihop den här gången, antagligen så rekade utomjordingarna bara inför den stora invasionen… :-)

Efter att vi räddat taktältet från att blåsa in i Zambia så gick vi och lade oss i en av sofforna i baren, och även om Gustav snart somnade om så låg jag vaken resten av natten. Blixtarna, åskknallarna och det piskande regnet hade en lätt störande effekt på fröken Lundberg, jag har tyvärr inte begåvats med herr Rökens förmåga att sova sig igenom vad som helst…
Dagen därpå bestämde vi oss för att byta lägerplats… Vi stod kvällen innan ute på stranden och var således helt utsatta för vinden som slog in från sjön. Två holländska killar var uppenbarligen betydligt smartare än oss, för de hade slagit läger bakom alla byggnader och träd, och där var det kav lugnt. Så, efter en snabb introduktion fick deras VW-buss sedan en ny granne i form av Humlan!
De har varit ute och rest i 8 månader med sin buss genom Afrika. Eller nja, egentligen har de bara varit 6 månader i Afrika, de gjorde nämligen en avstickare till Thailand som besättningsmän på en katamaran under två månader. Schysst extraknäck att segla över Indiska Oceanen!

I tisdags packade vi ihop igen och körde neråt mot Nkhata Bay. Nu var det dags för Humlan att bli lite ompysslad igen. Han har nämligen varit lite gnällig på sista tiden. Så när vi kom till Mzuzu besökte vi en verkstad som fick kolla igenom en del saker. Någon timme senare rullade vi, gnällfritt och med nya bromsbelägg, vidare igen.
En timme senare rullar vi ner mot Nkhata Bay. Det hade hunnit bli rejält mörkt vid det laget och det är såna stunder som vi verkligen uppskattar vår GPS. Tack vare den och turn-by-turn funktionen så hittar man med detsamma dit man ska. Det är faktiskt en enorm trygghet att slippa behöva irra runt, hamna i fel område och riskera att stöta på fel människor… Nu knappar vi bara in vilken waypoint vi ska till och simsalabim så hittar vi fram! Vissa menar att GPS:er förtar en del av tjusningen med att resa, men personligen tycker jag att det är en jäkligt bra uppfinning. Det finns en hel del pretentiösa typer ute på vägarna, som menar att Afrika inte är samma äventyr som tidigare, ”GPS:er dödar upptäckarkänslan”, ”asfalt tar bort den äkta känslan av Afrika”, bla bla bla… Själv känns det som om jag har skumpat fram på tillräckligt många dåliga vägar mitt ute i ingenstans, för att kunna uppskatta att inte kastas runt som en vilsen epileptisk studsboll. Men jag antar att jag inte är så äventyrlig av mig.

Från Off the Map - Africa

Nu har vi i alla fall, tack vare GPS:en, hittat en liten bit av paradiset. Vi bor på ett ställe som heter Mayoka Village, och det är helt underbart! Ett projekt som började som ett samarbete mellan en sydafrikan och lokalbefolkningen för drygt 15 år sedan, har idag resulterat i en hel anläggning med boende, restaurang, bar och försäljning av handarbeten mm. Vi har tagit in i en bambustuga precis vid vattnet eftersom det inte finns någonstans att köra ner Humlan på området, allt ligger nämligen i en sluttning och trapporna klarar inte riktigt en Land Rover tyvärr… Men det är ganska skönt att sova i en säng för omväxlings skull. Dessutom är det ännu skönare att kunna sprida ut alla sina saker utan att oroa sig för regn och stölder. Lyx att bo i hus! :-)

Vi kommer stanna här ett tag till, imorgon måndag börjar jag nämligen skolan.
Förvisso bara under fyra dagar och även om det inte resulterar i en magisterexamen så kommer jag ändå definitivt att ta mig vatten över huvudet.
Jag ska ta dykcertifikat.
Så, måndag morgon sätter jag mig i skolbänken igen, fast den här gången har jag bytt ut Linköpings Universitet mot Aqua Africa… Aningens mer exotiskt.
Gustav har ju redan licens sedan länge så han ska bara ta en uppfräschningskurs, det var nämligen några år sen sist.
Sen ska vi simma bland akvariefiskarna i Lake Malawi, bokstavligt talat. Det är tydligen så att majoriteten (99 %) av alla ciklider (färggranna akvariefiskar) kommer härifrån. När man badar och snorklar så ser man fiskar precis överallt; blåa, gula, orangea, gröna - hela PRIDE-skalan finns representerad.

Planen framöver är annars att tillbringa ytterligare en vecka här i Nkhata, därefter köra söderut mot några dagar i Senga Bay. Förmodligen kommer sen vi ha tillräckligt mycket russinhud efter all simning, så vi styr vidare mot Liwonde National Park i sydöstra Malawi. Efter att ha kollat in krokodiler och flodhästar lämnar vi sen Malawi och kör in i Moçambique. Någon vecka där, därefter Sydafrika. Sydafrika är rejält stort, så det kommer ta ett tag att jobba sig igenom landet ner mot Kapstaden. Sen vill vi i och för sig ta en vända upp i Namibia också, så det blir nog ett par veckor där med. Därefter, tillbaka ner mot Kapstaden, packa in Humlan i en container och sätta en adresslapp ”Europa” på paketet.
Sen lurar vi alla och flyger tillbaka upp till Kenya igen. Vi har lite businessplaner på gång där, så förhoppningsvis kan vi inte bara göra av med en massa pengar på den här resan, vi kanske kan få in lite i kassan också… Därefter, beroende på vad klockan är och hur mycket vår ekonomi tillåter, åker vi antingen till Thailand ett tag eller så flyger vi norrut mot fosterlandet igen.
En ungefärlig tidsplan på det hela sätter Thailand/Europa nånstans i april månad.
Men som sagt, vi har ändrat planerna ett antal gånger redan, vi kommer antagligen ändra dem ett par gånger till…

Hoppas allt e bra hemma och att ni njuter av de positiva aspekterna med vintermörkret; mys i soffan, varm glögg, man slipper städa för det är ändå alltid mörkt så ingen ser om det är dammigt, tjocka täcken i sängen, julskinka och farmors köttbullar (min farmor gör världens godaste köttbullar, det är vetenskapligt bevisat) och inte att förglömma; snöänglar! Själv ligger jag och gör änglar i sanden, men det är inte alls samma sak, och dessutom skaver det på alla möjliga ställen…

Fortsättning två dagar senare;
Ja, det var ju det där med att saker aldrig blir riktigt som man tänkt sig…
Det blev nämligen inget dyk-cert, det blev malaria istället.
Började må lite risigt i söndags eftermiddag med magknip och värk, sen blev det bara värre. Låg med hög feber och hade lite små-hallucinationer fram till i måndags eftermiddag.
Då bestämde vi oss för att åka till sjukhuset för att ta ett malaria-prov för säkerhets skull. Sjukhuset visade sig vara en skabbig tegelbyggnad som det luktade ladugård i, men de hade i alla fall rena utensilier. Ett rakbladsnitt i fingret och några minuters väntan medan de kollade mitt blod i mikroskopet, sen stod det klart att jag lyckats få malaria.
Vi äter ju naturligtvis malariaprofylax för att förhindra det, men tydligen tar tabletterna ”bara” bort 96 % av risken. Med andra ord är det en 4 % chans att få malaria om man äter mediciner och jag lyckades slå oddsen – jag kan allt!
Så istället för att lära mig om vikter, andning och dykteknik så växlar jag nu mellan att ligga i fosterställning i sängen och gå på toaletten.
Inte riktigt så som jag tänkt mig veckan…
Kan ärligt säga att det var länge sen jag mått så här dåligt. Det slår både blödande magsår i Åre och salmonellaförgiftning i England. Kommer inte riktigt ihåg fågelinfluensan eftersom jag bara var några veckor gammal då, men jag antar att den var värre eftersom både mamma och jag höll på att stryka med.
Lustigt så många elaka sjukdomar jag har lyckats dra på mig, kanske ska donera min kropp till forskning sen – vem vet vilka antikroppar jag kommer att ha utvecklat! :-)
Dessutom, man blir alltid lite liten när man blir sjuk och det är svårt att inte längta extra mycket efter mamma just nu. Det faktum att jag fyllde 31 i somras har inte så stor betydelse, antar att ålder faktiskt bara är en siffra ändå.

Malarian har dock blivit bättre redan, febern har gått ned en del och jag har ätit en rostad brödskiva idag, det första jag ätit sedan söndag lunch.
Det som är jobbigast just nu är värken som härjar i hela kroppen. Men, medicinerna ska tydligen ta död på parasiterna i blodet på tre dagar, så det är bara att härda ut.
Jag har alltid sagt att myggor härstammar i rakt nedstigande led från djävulen…
Nu är jag övertygad!

KRAM PÅ ER FRÅN EN YNKLIG RESENÄR!

Jo, en sak till; vi kan inte ta emot sms på våra mobiler. Tyvärr.
Så om ni vill få kontakt med oss är det enbart mail som gäller för tillfället.
:-)