081110
Nairobi
För att återkoppla till mitt förra inlägg…
Obama vann ju som bekant, till alla kenyaners enorma glädje. Det är ganska svårt att föreställa sig hysterin som råder i Kenya, faktiskt hela Afrika, över Barack Obama. Överallt hittar man klistermärken och knappar med Obamas leende ansikte på. Det faktum att han då segrade i valet förra veckan resulterade i att Kenyas president utlyste nationell helgdag här… I andra länder nöjde man sig tydligen inte med EN dag, där blev hela veckan rödmarkerad i almanackan.
Obama-febern härjar över hela Afrika.
Vi har njutit av några sköna dagar på Wildebeest Camp, fyllda av viktiga saker som att fundera över vad vi ska äta till middag och när vi ska spela nästa omgång av Alfapet.
I lördags lämnade vi dock det tuffa (!) livet i storstan och åkte några mil utanför Nairobi till Simons hus. Även om det bara var 35km så tog det gott och väl 3 timmar. Bilköer är inte att leka med här i Nairobi, alla kör som om det var liv och död vilket resulterar i enorma trafikstockningar, otaliga kollisioner och osannolika fastkörningar.
Det var hur som helst riktigt kul att se Simon på benen igen efter olyckan med vattentanken. Han har återhämtat sig förvånansvärt snabbt och går nu till och med korta sträckor utan kryckor. Faktum är att han gick relativt obehindrat tills för några dagar sedan, men sen bestämde han sig för att det var dags att campa… 10 dagar efter höftfrakturen. Det gjorde att han nu måste använda kryckorna igen. Men det dröjer nog inte innan han slänger bort dem på nytt.
Vi har varit hos Simon & Laila och haft några helt fantastiska dagar tillsammans med dem. De är verkligen helt underbara, både i sitt enorma arbete för rovfåglar men också som personer. Man pratar ibland om energitjuvar när man menar människor som tär på en.
Simon & Laila är precis raka motsatsen till det!
Helt otroligt hur deras energi och glada natur smittar av sig, man mår verkligen bra till hundra procent i deras sällskap.
Det är vansinnigt svårt att i ord beskriva dem, men jag kan ju göra ett litet försök i alla fall…
Simon är i 45 årsåldern, och han har levt hela sitt liv i Afrika. Han är uppvuxen med vilda djur och den afrikanska naturen runt husknuten, och han vet enormt mycket om i stort sett det mesta. Han har en enormt vänlig personlighet, och han hetsar inte upp sig i onödan.
Laila är 23 och ett riktigt energiknippe. Hon har en väldigt internationell bakgrund med egyptiskt/indiskt/brittiskt påbrå, uppvuxen på Irland och utbildad i Schweiz… Hon kontaktade Simon för ett par år sedan när hon var klar med sina zoologistudier för att förhoppningsvis få jobba tillsammans med honom i hans arbete med rovfåglar. Hans respons var inte direkt positiv… Men hon stod på sig och nu är de verkligen ett sammansvetsat team. Deras jargong är vansinnigt rå, men samtidigt enormt hjärtlig och trots att de oftast småbråkar är det uppenbart att de betyder mycket för varandra. Simon beskriver Laila (när hon inte hör det) som sin familj och han känner ett enormt ansvar för henne här i Afrika.
De är just nu lite frustrerade över att olyckan skjutit upp deras planer ganska rejält, men samtidigt så tar de det hela med ro – det tjänar ju inget till att gräma sig över sånt man inte kan rå på.
I lördags när vi kom dit så tog vi först en kortare tur runt området där Simon bor, och det vimlar av djur överallt. Simon, som förresten måste vara en rovfågelshybrid med sina falkögon, såg allt som fanns att se. Helt osannolikt vad han upptäckte saker till höger och vänster.
Lite senare på kvällen när skymningen lagt sig tog vi ytterligare en game drive i mörkret. En stor handhållen lampa gjorde dock att vi kunde söka djur med den genom att se när deras ögon reflekteras i ljuset. Förutom diverse antiloper, zebror och smådjur såg vi även afrikanska öronrävar, och några enstaka hyenor. När spotlighten började krångla och det dessutom blev ganska kyligt så bestämde vi oss för att vända hemåt igen. Plötsligt glimmar det till framför bilen – ett par röda ögon lyser i natten. Ögonblicket därpå visar sig ytterligare ett par, och bredvid dem ännu ett par… Utan förvarning hamnar vi mitt i en flock hyenor. Simon försöker fotografera, jag kastar mig fram mellan sätena för att få igång spotlighten igen och Laila, som kör bilen, försöker styra rätt bland alla hålor och stenar. Gustav och Wes satt på biltaket och gjorde sitt bästa för att inte trilla av – hade inte varit kul med tanke på att det sprang cirka 20 hyenor bara några meter från bilen. Det var helt makalöst att befinna sig mitt bland alla dessa rovdjur i den kolsvarta afrikanska natten…
Det var första kvällen – en bra start.
Gustav och jag slog upp vårt taktält, som vi för övrigt gillar mer och mer för varje dag, strax utanför staketet till Simons gård. Stjärnhimmelen var helt underbar, det var verkligen skönt att få se den igen. Även om det är trevligt att avnjuta storstadens bekvämligheter så har jag verkligen saknat stjärnorna… Stadens alla ljus gör ju att man inte kan se stjärnhimlen och det finns inget som är så storslaget som en kolsvart himmel med tusentals stjärnor som lyser så starkt att man nästan blir bländad.
När vi precis klättrat upp i tältet så hörde vi några djurläten som vi snart identifierade som hyenor. Och de var nära. Och de kom närmre. Vi somnade med hyenor som strök runt gården och vår bil… Vildmark på riktigt.
Morgonen därpå vaknade jag ganska tidigt, klättrade ner ur tältet och njöt av att blicka ut över en savann där zebror, gnuer och gaseller strövade omkring bara några tiotal meter bort.
En stund senare seglar det in en rovfågel precis ovanför mitt huvud, och han slår sig ner på en död trädstam inne på gården. Det visar sig vara Tim, en slagfalk som Simon tagit hand om sedan 1,5 år tillbaka. Tim är dock uppfödd som en vild falk och han lever fritt, har varken ringmärkning eller fotrem.
Efter att vi människor ätit frukost är det dags för Tim att få sin del också. Men för honom duger det inte med müsli och yoghurt, utan hans morgonmål består av två döda kycklingar som han får jobba lite för att få… Snart står Simon, med bruten höft, och svingar en kyckling fastbunden i ett snöre runt, runt och Tim cirkulerar och slår ner från alla möjliga håll för att fånga sitt byte. Både Gustav och jag fick prova på hur det känns att stå med en rovfågel uppflugen på näven och det är ganska stort att blicka rakt in i ett par falkögon på bara en decimeters avstånd…
Vi tillbringade två nätter hos Simon och Laila och vi kommer förmodligen att stanna till där på vägen ut mot Mombasa också. De är verkligen underbara att umgås med och förhoppningsvis kommer vi kunna få hjälpa till lite med en del saker som kanske kan underlätta för dem i deras nuvarande situation.
För att läsa mer om deras arbete och för att stödja detsamma, gå in på;
http://simonthomsett.wildlifedirect.org/
Nu är vi tillbaka i Nairobi igen, och vi har hunnit med ett besök på East African Canvas också. Det är ett företag som tillverkar en rad olika produkter av tålig canvas. Små saker som väskor, stolar, överdrag etc, men framför allt tillverkar de helt otroliga tält. Kolla på deras hemsida för att få se bostäder som får en att dåna…
http://www.eastafricancanvas.com/
De säljer över hela världen och tillverkar allting enligt de önskemål kunden har. Ingen massproduktion här inte. Nu till det bästa (för vår del i alla fall); vi får gratis överdragsklädsel till Humlan! Sjukt snygga klädslar i tålig canvas och läder! De håller på att sy upp dem till oss nu… Så Humlan får inte bara nya delar utvändigt, han blir även pimpad invändigt. :-)
Nu ska vi stanna kvar i Nairobi ett par dagar till, vi måste ju vänta på vår klädsel. Dessutom ska vi kolla upp en del andra saker som inte är helt hundra med bilen. Vi satt fast i trafikköer häromkvällen i ett par timmar och upptäckte då ett nytt dåligt läte från vår annars så härligt surrande Humla. Så vi passar på att gå igenom det också innan vi lämnar stan.
Men det ska bli skönt att röra lite på sig igen, man känner det bara av att komma ut till Simon och Laila ett par dagar. Nairobi har varit trevligare än förväntat, men nu är det snart dags att köra vidare igen… Ska bli skönt!
Posts
