LEOPARD!!!

081020
Solio Ranch, Nyeri

Jag har sett en leopard!!!
Få förunnat, leoparder är oerhört skygga, men igår såg jag en livs levande leopard i vilt tillstånd.
Ska berätta mer om det strax, först lite om vad vi gjort de senaste dagarna…

I lördags kom Edward & Landi hit och tog med oss ut på en privat visning av parken. Vi såg säkert 50 noshörningar och mängder med andra djur. Det var nästan en helt bisarr upplevelse, för det var verkligen noshörningar överallt.
Det är lite lustigt faktiskt; när vi bestämde oss för att göra den här resan och åka till Afrika så hade jag förhoppningen om att få se en noshörning… Det är ju ganska skygga djur och det är inte alls självklart att man ser noshörningar när man åker på safaris i nationalparkerna. Ofta finns det inte speciellt många individer och de som finns visar sig inte alltid. Noshörningen är ju fortfarande ett utrotningshotat djur och det förekommer än idag tjuvjakt på dem för deras horns skull. Faktum är att de sköt en tjuvjägare här på Solio för inte så länge sedan…
Hur som helst, för mig & Gustav så har noshörningar faktiskt spelat en avgörande roll när det gäller upptakten till vårt förhållande, tro det eller ej. Det var nämligen så, som ni kanske redan vet, att Gustav & jag träffades på nätet. (Tack Spraydate!) Gustav hade en bild på sin presentationssida där han sitter på huk bredvid en gigantisk noshörning som ligger ned. När jag såg den bilden så skickade jag ett meddelande till honom där jag frågade exakt hur drogad den där noshörningen var egentligen. De är ju inte kända för att vara kelvänliga direkt. Gustav svarade aningens förnärmat att det faktiskt var en tam noshörning som han träffat två år tidigare när han var på en resa till Kenya. Det var alltså första kontakten oss emellan och det mynnade sedan ut i ett antal mail fram och tillbaka, därefter SMS och så småningom också en date… Resten är historia och nu, mer än två år senare, är vi alltså ute på det största äventyret hittills. Allt detta tack vare en tam gammal noshörning som bodde några mil härifrån.
Därför har dessa magnifika djur fått en ganska stor betydelse för oss, och det var alltså av den anledningen som vi hoppades lite extra på att få se just noshörningar. Det var då, innan vi visste att vi skulle hälsa på hos Ann och att hon bodde precis här, i den park där det finns flest noshörningar i hela Kenya.… Ödet?

Från Off the Map - Africa

När vi nu fått noshörningar i överflöd så måste man ju ha nåt annat att önska sig. Man vill ju alltid ha det ouppnåeliga på något sätt. Och för min del steg förhoppningarna om att kanske, kanske kan man få se en leopard innan man åker hem… Oddsen för att få se en leopard är långt mycket sämre än ett möjligt noshörningsmöte, så det var inte direkt så att jag förväntade mig att få se en. Men så kom gårdagen…
Görel & Eric, en svensk journalist och en sydafrikansk fotograf, som har varit här ett par dagar för att göra ett reportage om Ann, skulle ta en sväng ned till parken för att ta lite foton på henne där. Ann undrade om jag kunde följa med och jag var inte sen att tacka ja… :-)
Så vi hoppade in i hennes Land Rover och körde iväg mot parken. Efter att först ha fotat Ann med noshörningar i bakgrunden styrde vi upp samma väg som vi andra hade åkt dagen innan. Efter de obligatoriska gasellerna & vårtsvinen såg jag något som satt stilla under ett träd. När det rödgula djuret såg oss reste det på sig och sprang iväg mot buskarna. Först trodde jag att det var ett lejon, men det visade sig när kikaren kom upp att det var en leopard.
Fullträff!
Hann till och med få upp kameran och ta några väldigt suddiga bilder innan den försvann in i buskarna. Vi spanade och spanade för att möjligtvis få ytterligare en skymt av den men den hade effektivt sökt skydd bland de stora buskagen. Så vi körde vidare och tog en runda ner mot vattnet i jakt på fler noshörningar. Eric ville gärna få en bild på Ann tillsammans med en noshörning med jättehorn… :-)
Men då kom regnet, och regnet gör sandvägarna till rena rama såpan att styra runt på. Därför bestämde vi oss för att vända tillbaka upp på platån igen, och eftersom förhoppningen om att få se leoparden en gång till fortfarande levde så tog vi sikte på samma träd som vi hade upptäckt den vid tidigare. Det var nämligen inte bara leoparden som befann sig där, han hade dessutom dragit upp sin lunch i grenverket på trädet. Det hängde en halv antilop uppe i trädkronan så vi visste att han med största sannolikhet skulle återvända dit för att äta upp resten.
När vi kom tillbaka upp… YES!
Leoparden hade redan klättrat upp i trädet och ligger nu blickstilla och betraktar oss när vi närmar oss i bilen. Han, det är en ganska stor hane, följer oss vaksamt med blicken när vi stannar bilen en bit därifrån. Vi fotar som galningar och lyckas få en del hyfsade bilder. Det hade nästan börjat skymma på grund av det annalkande regnovädret så det var lite svårt att få skärpa i fotona tyvärr. Men minnet av den där leopardhannens blick är knivskarpt.
Det är verkligen något som jag aldrig kommer att glömma!

Från Off the Map - Africa

Gissa nu om det var någon som var avundsjuk när jag kom tillbaka hem igen…?
Gustav grämde sig rejält över att han inte följde med! Faktum är att han formligen blängde på mig när han såg hur euforisk jag var… Men det var nog bara första reaktionen, efter en stund var han faktiskt ganska glad för min skull. Även om det nog kommer ta ett tag att komma över att han missade leoparden…
Får väl hålla tummarna för att kharman är tillräckligt god för att vi ska kunna få se en till, vi har ju några månader på oss i alla fall!

KRAMAR FRÅN VILDMARKEN I KENYA!!!