Husfriden är säkrad i Kenya...

081026
Solio Ranch, Nyeri

Vår kharma är så jävla bra!!!
Vet inte riktigt vad vi har gjort för att förtjäna det, men någon av världens alla gudar måste gilla oss… (Trots vårt frekventa användande av svordomar.)
Igår såg vi nämligen inte bara en, utan TVÅ leoparder till!
Det har regnat ganska mycket den senaste veckan, vilket är jättebra för djurens skull. Det har däremot tyvärr även medfört att det blir fruktansvärt lerigt på vissa ställen. Jorden här är väldigt finkornig och dammig vanligtvis, så när regnet kommer blir leran som en blandning mellan såpa och klister… Den fastnar på däck, under skosulor och överallt där den får fäste. Vilket i sin tur leder till att man själv inte får fäste nånstans! En riktigt dålig vallning med andra ord.
Igår var det dock strålande sol för första dagen på länge. Även om det annars inte regnar långa stunder i taget, så är det ofta lite småmulet mest hela tiden. Men igår sken solen så då passade vi efter lunchen på att ta en sväng till parken.
Förmiddagen tillbringade vi förresten på Aberdeere Country Club här i närheten. Det är en vansinnigt fin anläggning som av någon anledning tyvärr inte lockar till sig gäster i den utsträckning den förtjänar. Ann skulle dit och förhandla inför en eventuell konferens, så vi hängde med och kollade på området. Makalöst vackert, djur på husknuten och otroliga vyer. Jag menar, det går antiloper runt tennisbanan och man kan se både babianer, påfåglar och giraffer från poolen… Allt detta omgivet att prunkande bougainvillea och färgglada fåglar.

Från Off the Map - Africa

Efter två timmar av hårt förhandlade var Ann nöjd och managern påtagligt missnöjd, så jag tror att hon fick ett bra pris… :-) Så då vände vi hemåt och åt lunch, och därefter blev det alltså ett parkbesök igen. Ritva, en vän till Ann som är här på besök över helgen, följde också med oss.
När vi kom in genom grindarna märkte vi ganska omgående att det har regnat REJÄLT de sista dagarna! Vägen från grinden upp på första platån var rena rama lervällingen med djupa, djupa hjulspår, så det var bara att ta fart och gasa genom. Humlan har ju som bekant redan utnämnts till världens bästa bil vid ett flertal tillfällen, och igår fick han återigen göra sig förtjänt av det epitetet. När vi slirade och sladdade fram i halvmeterdjup lera som stänkte upp över hela vindrutan så var vi otroligt imponerade över vår modiga bil.
Han formligen plöjde sig fram!
Land Rovers är faktiskt helt otroliga. I alla fall vår.

Efter att ha sett massvis med noshörningar, spralliga zebror och tjuriga bufflar vände vi tillbaka mot utgången igen. Vid ett tillfälle såg vi något som såg otroligt roligt ut; bland en mängd buskar och träd stod det säkert tjugo giraffer. Det var som en skog av giraffhalsar som stack upp bland all den gröna växtligheten. Sjukt roligt!
Vi tog den södra vägen, på andra sidan vattendraget, tillbaka eftersom vi trodde att den var mindre lerig… FEL! Det var nästan överväldigande när man såg vägen framför sig, kändes helt omöjligt att ta sig genom all denna lera. Men återigen, gasa & styr så får Humlan göra grovjobbet. Och han gjorde det galant! Gustav ska också ha beröm för han körde riktigt, riktigt bra! Det var nära ögat några gånger, men han redde upp skivan och tog oss genom eländet utan att köra fast – duktigt!
Dessutom fick vi användning för snorkeln på bilen för första gången, vattnet var nämligen så djupt att det vräkte upp över motorhuven när vi forcerade genom blötan. Faktum är att det trängde in vatten & lera i kupén, både jag & Gustav fick blöta fötter…
När vi är halvvägs tillbaka genom parken, och vårat främsta fokus är egentligen bara att ta sig fram genom leran, så springer det plötsligt något prickigt över vägen.
En leopard!
Och där!
En till!
Det är en hona och hennes halvvuxna unge som med långa språng hoppar över vägen, 10 meter framför bilen. Kastar mig snabbt på veven till rutan, vi var ju tvungna att ha rutorna uppe på grund av all lera som kastas upp från däcken och det är i stort sett omöjligt att se något genom de smutsiga rutorna. Leoparderna springer båda in bakom ett stort buskage på andra sidan vägen, men honan stannar till en lång stund så att vi i alla fall får se bakdelen på henne… Det var väl snällt? :-)

Från Off the Map - Africa

Oddsen för att se två leoparder på samma gång är ganska dåliga eftersom de normalt lever ensamma. Det är i stort sett bara när de parar sig eller får ungar som de lever tillsammans med andra. Därför blev det återigen högvinsten på leopardlotteriet!
Och jag tror inte att jag behöver säga vilken lättnad det här var för herr Röken… Det var nog tur för husfridens skull att han också fick en leopard på näthinnan, och det fort!
Fast han hade faktiskt lite svårt att välja vad som var bäst igår; leoparderna eller den tuffa körningen.
Humlan var nämligen inte gul längre, han var täckt i mörkbrun lera ända upp på taktältet. När vi (äntligen) nådde fast mark igen så körde vi bort till huvudkontoret och lånade deras vattenslang och det var VÄLBEHÖVLIGT: har nog aldrig sett en så skitig bil i hela mitt liv!! Och tro mig, jag har haft en del skitiga bilar… :-)
(Tack pappa för att du alltid tvättar dem!)
Det roligaste av allt när det gäller just den här skitiga bilen var att det var en knivskarp gräns vid baksidan, all lera var bara på sidorna – baktill var han lika ren som innan. Såg nästan ut som om vi hade haft maskeringstejp på hörnet, så rak var linjen mellan smuts och ren plåt.
Efter en ordentlig dusch hade vi så en ren bil igen. Och en mycket lycklig Gustav…

Från Off the Map - Africa

Tur att gårdagen blev så händelserik, då slapp jag ha alltför mycket hemlängtan. Det var nämligen familjesammankomst hemma i Karlskoga igår. Min systerdotter Caroline skulle döpas och det skulle bjudas på lunch hemma hos mina föräldrar. Vem får inte hemlängtan när man vet att det vankas vänerlax och örtmarinerad älgstek…?
Jag hoppas att ni hade en bra dag hemma, och jag lovar att ta med en dop-present från Afrika! :-)

Idag ska vi först skjutsa Ritva till flyget, hon ska tillbaka till Nairobi, sedan ska vi faktiskt på 50-årskalas. Det är Alpanna, den indiska kvinnan som äger butiken vi handlar i, som fyller år. Tydligen så är även vi inbjudna så nu gäller det väl att skaka fram några kläder som man ser respektabel ut i… hur ska det gå?

KRAM!!
http://picasaweb.google.com/kina.lundberg/OffTheMapAfrica