Nairobi... Olycka... Sjukhus...

081030
Nairobi

Nu är vi i Nairobbery! Men än så länge har vi klarat oss från storstadens alla omtalade våldsbrott, och jag tror nog att vi kommer att göra det fortsättningsvis också.

I söndags var vi som sagt på fest i Nanyuki för att fira Alpannas 50-årsdag. Det hela blev en otroligt trevlig tillställning med massor av intressanta människor och mängder med god mat. När vi stod i trädgården hemma hos Sophie med varsitt vinglas i handen och konverserade med en rad olika nationaliteter kändes det nästan som att man teleporterats tillbaka till kolonialtiden, det hela var nästan surrealistiskt. :-)
Efter flera timmar av minglande och ätande åkte vi tillbaka hem till Solio och gissa om vi sov gott den natten…

Två dagar senare var det dags för oss att agera värdar, Alpanna och hennes stora familj kom då till Solio för en tur till parken. Fast först dukades det upp massvis med god mat, och de hade allting med sig själva! Ibland är det lätt att vara värd… Återigen, hemlagad indisk mat som var så god att man nästan grät av lycka när man åt! Gustav och Ann tog med hela gänget på safari och själv stannade jag kvar i huset och började plocka lite med en del av alla vår packning. Vi skulle ju nämligen resa vidare dagen därpå.

Igår var det så dags att lämna Solio efter 3 helt underbara veckor där. Det var med tunga hjärtan som vi sa hejdå till personalen, hundarna och huset, men samtidigt vet vi redan att vi kommer komma tillbaka. Faktum är att Ann kör hård övertalningstaktik för att vi ska köra tillbaka upp till Kenya innan vi åker hem. Och har vi bara pengarna som kommer vi med all säkerhet att göra det också… Vi gillar verkligen både Solio och vår underbara värdinna där!

Från Off the Map - Africa

Vi kom till Nairobi runt lunch och tillbringade större delen av dagen med att åka runt och fixa ärenden som Ann samlat på sig. Vi hade tänkt att kanske hinna med ett biobesök på kvällen, men istället blev det ett antal timmar på sjukhuset… Lugn nu mammor, det var inte vi som skadat oss! Däremot har en av våra nya vänner, Simon, råkat ut för en otäck olycka. Simon och hans kollega Layla träffade vi hemma hos Ann vid ett par tillfällen. De är zoologer som för tillfället reser runt hela den afrikanska kontinenten för att fotodokumentera samtliga rovfågelarter som finns här. Det finns ett par stycken… Simon är för övrigt bosatt här i Kenya och han har länge arbetat med rovfåglar och deras bevarande i den alltmer utsatta tillvaro de lever i. Skogsskövling är ett ständigt hot för en mängd olika djurarter, även Ann kämpar mot detta för apornas skull. För rovfåglarna innebär det ett lika stort hot och enligt Simon är de om möjligt ännu känsligare än däggdjuren. Han har dock avvecklat all sin verksamhet hemma på gården, där han genom åren har räddat tusentals fåglar – främst örnar och falkar. Att kämpa i motvind med ständigt sinande resurser tär på en människa och Simon känner att han inte orkar arbeta på det sättet längre. Därför försöker han nu nå ut med budskapet genom den här resan, som sak mynna ut i ett antal böcker om Afrikas hotade rovfåglar.
Det är dock inte bara skogsavverkningen som är ett hot mot fåglarna, även lokalbefolkningen utgör en påtaglig fara då de hävdar att fåglarna anfaller deras boskap… I helgen mynnade det ut i att två samburu-krigare dödade en av Simons äldsta och vänligaste örnar. Han hade släppt den fri och det var då rakt inte i ett anfall mot boskap som den dödades. Istället riggade de en fälla där de hängde en död impala vid ett träd och väntade tills det blev mörkt. När fågeln landat bländade de den med en lampa och sedan klubbade de helt enkelt ihjäl den. Efteråt lämnade de den döda örnen på vägen som ett meddelande till Simons vän som nu hade ansvar för fågeln. Naturligtvis var det en sorglig nyhet för Simon, dels eftersom han haft just den här örnen många år och dels för att det är ytterligare ett sådant talande exempel på hur han kämpar förgäves. I ett försök att lätta upp den dystra stämningen bestämde sig han och Layla för att leka lite med videokameran och Simon blev huvudrollsinnehavare i en workout-video. Efter diverse gymnastiska övningar ska han göra pull ups, och vad kunde vara bättre att använda än den 1000liters stora vattentanken som är riggad på gården? Det går inte bättre än att hela ställningen välter när Simon hänger på sidan, vilket inte bara ger honom en rejäl kalldusch utan också en bruten höft, ett knä ur led och en metallstav som genomborrar låret… Med hjälp av en granne lyckas de både trassla ut honom ur taggtråden som han landat i, spjäla benet och köra honom in till sjukhuset i Nairobi. Han bor en bit utanför stan… Simon tycks dock ha nio liv, minst! Han klarar sig ofattbart bra, och förhoppningsvis blir han utskriven från sjukhuset idag. Hans och Laylas fortsatta resa genom Afrika blir dock tvungen att skjutas upp en aning, men jag tror att han kommer vara på benen fortare än vad nån av oss anar… Han har nämligen en viss erfarenhet av snabba konvalescenser. Hans tidigare sjukhusjournaler innehåller bland annat ett amputerat finger, tre kraschade flygplan (som han flög själv), en bruten ryggrad, och diverse skottlossningar och ”vanliga” benbrott. Man skulle kunna tro att Simon är värsta slagskämpen eller adrenalin-junkien men faktum är att han är förmodligen den lugnaste och ödmjukaste människa jag träffat – nånsin! Bisarrt…

Läs mer om deras projekt på:
http://simonthomsett.wildlifedirect.org/category/raptor-expedition/

Idag jobbar vi på att uppdatera hemsidan, lägga upp fler bilder och annat smått och gott.
Humlan ska få sig en översyn också, campsiten har nämligen en smörjgrop så då blir det betydligt lättare att komma åt undertill. Sen ska vi sammanstråla med Ann, hon påbörjar nämligen en safari-resa med en grupp skandinaver idag.
Dessutom ska vi hitta en liftare här i Nairobi. Vi har blivit kontaktade av en svensk kille som gärna vill åka med en bit söderut, och eftersom det bara är trevligt med sällskap så tar vi gärna med honom! Får väl se hur länge han står ut med oss dock… :-)

http://picasaweb.google.com/kina.lundberg/OffTheMapAfrica