Kampala = snabbare internet

080915
Kampala

Man borde ju ha lärt sig vid det här laget att ingenting blir som man tänkt sig…
Jag avslutade senaste inlägget med att säga att vi skulle åka vidare dagen därpå, men det var ju inte riktigt sant. Vi blev kvar två nätter till i Jinja, dels av praktiska skäl men mest för att vi var för trötta för att köra vidare.
Oavsett anledningen till vår försenade avresa så bidrog den i alla fall till att vi nu har ordnat mer våra tillstånd för att besöka gorillorna i Rwanda. Den 23:e kommer det vara en gorillagrupp som tillfälligt kommer få två extra medlemmar… Egentligen kanske jag borde ha tillbringat den dagen någon helt annanstans eftersom det faktiskt är min systers födelsedag, men Helena; jag lovar att ta igen det när vi ses nästa gång! :-)
Eftersom vi nu var tvungna att hosta upp $1000 för dessa tillstånd så innebar det även ett nytt besök till banken. För det mesta lyckas vi annars hitta fungerande bankomater, så just besök inne på bankväsendet har vi faktiskt klarat av att undvika annars. Men inte den här gången. I fredags traskade vi således runt inne i centrala Jinja och besökte nog alla banker som fanns där innan vi slutligen hittade en som kunde växla ugandiska shilling till amerikanska dollar. Varför det är så svårt för en del och så enkelt för andra törs jag faktiskt inte svara på, men svaret vi fick på andra banker var att de bara utför den tjänsten för de som har ett konto på banken. Och vi hade ingen större lust att öppna ett sparkonto i Uganda…
Men som sagt, vi hittade efter en lång vandring längs huvudgatan en bank som kunde hjälpa oss. Det var bara det att alla andra i hela närområdet också hade bestämt sig för att besöka den banken just den dagen. Antagligen får de sin lön på fredagar, det var nog därför som kön till kassorna bestod av minst 150 människor… Men det var bara att bita ihop och ställa sig där. Lite lustigt är det faktiskt, att fastän vi verkligen inte har bråttom någonsin numera, så är det ändå jobbigt att vänta i en kö. Säger lite om den stress som tycks vara inpräntad i vår västerländska livsstil.
När Gustav gick för att ta ut mer pengar i bankomaten (jag hade bara 1,6 miljoner i fickan) så hittade han en till bank som också kunde växla åt oss. Och där var det INGEN i kö… Så även om det var lite kul att stå där inne på banken med alla ugandier och bara betrakta människor så fattade vi snabbt beslutet att traska över till den tomma lokalen. För det finns en stor nackdel med så många människor på sån lite yta, och det är doften… Tro mig, jag har aldrig känt så mycket dålig kroppslukt som sedan vi kom hit! En parentes i sammanhanget men jag tror inte att vare sig Axe eller Rexona är några storsäljare i Uganda!
När vi fått våra pengar växlade tog vi en sväng på marknaden, Marcus sandaler hade nämligen ena sulan i graven. Och efter att han spenderat hela 6:- på ett par nya flipflops kände vi oss klara med stan. Oscar tyckte i och för sig att Marcus skulle ha köpt ett par recyclade sandaler, sådana som de tillverkar av gamla bildäck men Macke valde den klassiska looken. :-)

Fredagkvällen bjöd på en del alkohol med tillhörande utgång. Vi var en blandad skara från stället som vi bodde på, som efter en skumpig taxiresa sträckte ut våra ben på dansgolvet. De flesta som gick på lokal i Uganda visade sig vara lite äldre män, och många unga tjejer… Räkna ut resten själva.

Lördagen tillbringade vi i horisontellt läge. Det var läsning och slappt beteende för hela slanten. Det enda som livade upp dagen var min nervösa väntan på resultatet från Norrköping. Uno tävlade ju! Så efter att ha studerat startlistor på internet, räknat lite på tidsprogrammet och väntat lite till så kunde jag inte hålla mig längre. Det blev således ett SMS till Josefine för att fråga hur dagen gått.
(Josefine; Ursäkta min nyfikenhet, men det är bara så kul att höra hur duktiga ni är!)
Och både häst och ryttare skötte sig exemplariskt! Debuten i 120 slutade med ett nedslag, och det är mer än godkänt! Eftersom jag själv vet hur mycket jobb & träning som Josefine har lagt ned på Uno så är jag så himla imponerad & glad över de nu är ute på tävlingsbanorna. Dessutom är det otroligt skönt att inte för en sekund behöva oroa sig för Unos välbefinnande, för jag vet att han har det så bra han bara kan hos familjen Pettersson i Norrköping. Tack!!
Jag lyckades igår till min stora glädje hitta bilder från tävlingen! :-D
Det var nämligen en tjej där som fotograferar och sen lägger upp på nätet, så kan man om man vill köpa bilder från henne. På hennes hemsida hittade jag alltså några foton på ekipaget in action. Coolt!
(Mur-bilden i 120-klassen var riktigt bra!)

Det är helt sanslöst hur liten världen har blivit tack vare internet. Förutom att man numera kan direktkommunicera med personer som sitter på andra sidan jordklotet, så kan jag dessutom från Uganda alltså se bilder på min häst när han tävlar i Norrköping, redan dagen efter…

Igår lämnade vi då Jinja, och styrde mot Kampala istället. Vi hade först tänkt åka direkt till Sse Sse Islands som ligger i Victorisjön en timmes båtresa från fastlandet. Men vi insåg efter en stund på vägen att vi inte skulle hinna till båten, så vi mellanlandar på The Red Chili Hideaway i centrala Kampala. Ett stort grönområde där det finns boende för alla plånböcker. Vi betalar 28:-/person för att campa här, och det känns helt överkomligt. Igår spenderade vi i stort sett hela dagen på internet, eftersom vi äntligen fick en uppkoppling till laptopen igen!
Tyvärr så är den inte så snabb att det går att ladda upp alla bilder, även om den ändå är den snabbaste uppkopplingen som vi har haft sedan vi lämnade Khartoum. Det är nog bara att vänja sig vid att allt tar längre tid här…
Ska göra ett nytt försök med bilderna idag tänkte jag, vi får väl se om jag lyckas!