Humlan är på sjukhus!

080901
Humlan är på sjukhuset!

Vi vaknade ganska tidigt, kanske framför allt för att vi somnade ganska tidigt igår, och släpade oss ned till frukostbuffén på Waterbuck Hotel som vi bor på här i Nakuru. Och den skiljde sig markant från allt vi ätit till frukost hittills på resan… Vi är inte direkt bortskämda med frukostbufféer längre, därför att vi har de gånger vi tagit in på hotell kört budgetvarianten, och om det över huvud taget ingår frukost på de halvruffiga ställena så har den inte varit så mycket att skryta med. Och när vi campar är vi oftast för lata för att duka upp ett stort frukostbord, vi nöjer oss med ganska lite och satsar på en lunch längs vägen istället.
Men här… jisses! Vi gick runt som två yra höns och bara tittade på de alla bord som dukade upp olika delar av frukosten. Det var mängder med varma rätter, potatis i olika former, färskt bröd, jordnötssmör, marmelader, färsk juice, massor av färsk frukt såsom vattenmelon, ananas och papaya, bullar, korvar, ägg osv. Dessutom stod det en man beredd att laga vilken omelett man ville ha, man bara pekade på vilka ingredienser man önskade och så vips, så var han igång och fixade!
Rummet är inte så tokigt det heller, åtminstone inte jämfört med vad vi vant oss vid på sistone. Om vi säger så här, på alla andra ställen vi bott på så har vi jublat om det funnits rinnande vatten eller sittring på toaletten… Här går vi bara in i det vackra, afrikanska badrummet med duschkabin och kaklade väggar och vrider på varmvattenkranen = Lyx!

Efter vårt frosseri på frukosten gick vi den lååånga promenaden till Land Roververkstaden CMC Motors som ligger på andra sidan gatan. :-)
Efter ett kort samtal med föreståndaren går vi samma väg tillbaka och hämtar vår bil från hotellets parkering. Eller ja, vi häpnar först över att vår bil inte längre ser ut som den gjorde igår. Humlan var sååå smutsig efter vår skakiga och dammiga färd genom norra Kenya, att när vi nu ser den nytvättade, gula Defender som står och väntar på oss så tror vi knappt våra ögon. Parkeringsvakten säger lite förläget;
”Yes, I washed it for you…”
”Haha! Vadå, tyckte du att det behövdes?”

Humlan får sedan den uppmärksamhet han förtjänar från verkstadens mekaniker, fast det ser snarare ut som om han befinner sig i en operationssal. Männen som undersöker vår bil har nämligen långa vita rockar på sig, så de ser mer ut som läkare än mekaniker. Vilket i och för sig kanske inte är helt fel i sammanhanget. Humlans stötdämpare visar sig nämligen vara bortom all räddning, så det blir operation i alla hörn… Vi passar även på att ordna bromsarna som har fortsatt att krångla en del för oss, och handbromsen är inte heller vad den en gång varit så den får sig en översyn den med.
Verkstaden ger dock ett riktigt gott intryck, det är ordning och reda på allt, de har ett 10-tal Defenders som det arbetas på och vi får omedelbart ett kostnadsförslag på vad allt kommer att kosta. Dessutom får vi utan att be om det en rabatt också, eftersom föreståndaren verkar gilla både oss och det faktum att vi kört så långt redan.
Men ändå, 40 000 går det nog på. Fast då pratar vi om kenyanska shillings såklart, vilket gör att vi landar någonstans runt 4000 svenska kronor ungefär. Helt klart mindre än vi befarat, och då får vi ändå bra utbytesdelar så vi är så nöjda som vi bara kan vara!
Faktum är att det inte ens känns bittert, bara tacksamt. Att bilen någon gång skulle gå sönder under resan var ju ofrånkomligt, och när den nu gick sönder så kunde det inte ha skett på ett lämpligare ställe! Så jag är bara, bara glad över att Humlan valde att bråka lite nu. Det enda som vi var aningens oroliga inför var det faktum att vi bara löst transitvisum till Kenya, vilket innebär att vi måste lämna landet inom 7 dagar. Och ibland kan det ta tid om man måste vänta på reservdelar… Men, det behövde vi inte heller, för verkstaden var så pass stor att de hade ett rejält lager. Suveränt! Vår kharma verkar vara god…

Dessutom, just idag var en bra dag att lyxa till det lite mer än vanligt, för idag firar vi nämligen ett litet jubileum. Då tänker jag inte på årsdagen av Gustavs andra benbrott, utan snarare tvåårsdagen av vårt förhållande… :-)
Det är nämligen exakt två år sedan som jag stod lite nervöst och väntade på att unge herr Röken skulle anlända med tåget till Linköping för att vi då skulle gå på vår första date!
För er som inte vet hur vi träffades; vi gjorde på samma sätt som vi gör allting annat i vårt liv, letade på nätet! Jepp, internet är den nya tidens bar-ragg, och eftersom vi faktiskt gillade varandra även efter att vi sett varann på riktigt så firar vi nu alltså två år tillsammans.
Så tajmingen av att lyxa till det med ett rent och fräscht hotell är faktiskt ganska bra den med!
Vår lyx kostar oss den svindlande summan av 300:- per natt, så det är inte fullt så blodigt för plånboken som det kanske låter. Men man ändrar snabbt sina referensramar när det gäller pengars värde på en sådan här resa. Även om vi inte håller så hårt i våra ören som många andra, så gör vi av med långt mycket mindre här än vad vi gör en vanlig dag hemma i Sverige. Vilket faktiskt är riktigt härligt, det är skönt att slippa undan lite från den materialistiska tillvaron man är van vid. Man lär sig att uppskatta helt andra saker och det är nyttigt.

Idag insåg jag förresten något annat otroligt roligt!
Jag har förvisso redan gått ned några av de extra kilon som jag lagt på mig under halvåret innan avresan, men jag är inte riktigt i form än om man säger så… (eh…)
MEN, i frukostmatsalen imorse så var jag den smalaste kvinnan där! Alla andra kvinnliga gäster var frodiga afrikanskor i färgglada kläder, och det är härligt att se att de västerländska skönhetsidealen inte går hem överallt. Visst är jag själv fast i samma tänk som alla andra, det vill säga att en smal kropp är lika med framgång, men här har man fortfarande andra värderingar och det känns sunt och uppfriskande att se.
Dessutom gör det att man inte får dåligt samvete av att gå en vända till runt buffébordet…
:-)

Det är härligt med harmoni!