Sista staden i Egypten...

De senaste dagarna har varit uppdelade i två kategorier: körning & sightseeing.
Vi lämnade (äntligen) Kairo i tisdags och körde österut mot Röda Havet.
Kvällen innan var vi som sagt ute och träffade en salig blandning människor, från tre olika världsdelar. Vi var sammanlagt runt 20 personer som dök upp på takterrassen till The Nile Hilton i centrala Kairo. Tror bestämt att vi kom från Sverige, UK, Italien, USA, Egypten och Kanada, ganska internationell samling. Det var väldigt trevligt och kvällen blev sen, vilket gjorde att vi inte kom iväg fullt så tidigt som vi tänkt oss dagen därpå.
Efter visst letande i gatunätet i Kairos ytterkanter så lyckades vi till slut hitta en väg som ledde österut. Det var visserligen inte den vi tänkt oss, men eftersom vi redan snurrat runt i 40 minuter så bestämde vi oss raskt för att det kvittade, bara vi kommer åt rätt håll så löser det sig sen… Vilket det också gjorde, och framåt 22-tiden anlände vi också till Hurghada där vi stannade för natten.
Även om vi först tänkt stanna ett tag vid Röda Havet för att hinna med lite sol, bad och snorkling så ändrade vi oss när vi körde genom stan… Charterturist-bomben fullkomligt exploderade i våra ansikten och vi kände att det inte var den här typen av resa vi egentligen var ute efter. Dessutom har vi hört att dykningen & snorklingen i Port Sudan tydligen ska klå Hurghada med hästlängder, så vi siktar på det istället.
Så det blev bara en natt i charterträsket, sen fick det vara nog.
Onsdag morgon var vi redo för att leta upp samlingsplatsen för konvojen som skulle ta oss till Luxor. Men vi fick höra från, förvisso osäkra, källor att vi inte skulle behöva köra i konvoj så vi tänkte att vi chansar och sticker ändå. Vi åker mycket hellre på egen hand eftersom vi då slipper köra alldeles för fort. Turistbussarna som huvudsakligen utgör konvojerna ligger nämligen i sjukt höga hastigheter på vägarna, och det kände vi att det var en risk som vi inte gärna ville ta.
Längs med alla vägar i åtminstone norra Afrika är det regelbundna check points. I Libyen var de väldigt mer frekvent förekommande än i Tunisien, Egypten befinner sig någonstans mittemellan.
Efter att ha visat våra pass vid checkpointen och förklarat var vi skulle åka så fick vi efter några minuter rulla igenom och påbörja de 240 kilometrarna till Luxor.
Några timmar och ett antal checkpoints senare kom vi fram till målet och det var dags att leta boende igen. Efter att ha ögnat igenom reseguiden bestämde vi oss för att ta in på ett billigt hotell eftersom det skulle kosta oss mindre än att ta in på campingen som fanns.
Hotell hittades och vi checkade in, tog en promenad och kollade in Luxor.
Det visade sig smärtsamt snabbt att Luxor helt klart var jobbigast hittills, vad gäller påfrestande försäljare av allehanda ting.
Vi stålsatte oss dock och gick ut för att leta upp nånstans att äta samt kolla runt i stan lite. Efter att ha blivit i stort sett rånade på en frisörsalong där Gustav klippte sig, käkade vi och gick ner på Cornischen som är gatan som löper längs vattnet.
Efter alldeles för många jobbiga touter, försäljare, träffade vi en man som förvisso också ville ha våra pengar men han var både trevlig och ärlig i sitt uppsåt. Han erbjöd oss att åka med på hans segelbåt, en felucca, och eftersom han var den enda som hittills faktiskt varit rolig och dessutom pratade bra engelska så tog vi hans erbjudande och gick ner till bryggan.
En timmes segeltur på Nilen i solnedgången var precis lika trevligt som det låter och vi var något vänligare inställda till Luxor efter det. När vi sedan promenerade hemåt såg vi plötsligt en annan Land Rover som definitivt såg ut att resa i samma anda som vi. Vi hann se att de var från Brasilien, men vi hann inte uppfatta hela webadressen innan den åkte förbi oss. Attans, eftersom vi hoppades på att de kanske skulle samma väg som oss och i så fall kunde vi ta sällskap genom Sudan… Nåväl.
Dagen därpå (igår) blev det sightseeing för hela slanten. Vi tog en tur till några av de riktigt stora egyptiska kulturskatterna, Konungarnas Dal, Drottningarnas Dal och Hatsheptuts Tempel.
Platserna var helt otroliga och det vore helt makalöst att ha fått se dem i sin storhets tid, går knappt att föreställa sig hur imponerande vissa saker är.
Det som dock gjorde Gustavs dag till en höjdare var att vi på parkeringen utanför ingången till Konungarnas Dal återigen såg Land Rovern! Den här gången hann vi både läsa och fotografera adressen så vi slängde ett mail till dem när vi kom hem.
Konungarnas Dal består i själva verket av en till ytan rätt oansenlig bergssluttning där det titt som tätt är hål rakt ner i marken. Under ytan finns dock hundratals meter av gravgångar där de Faraoner som regerat Egypten under mer än 500 års tid har lagts till sin sista vila. Gravsättningen av respektive konung kom efter en 70 dagars lång mumifieringsprocess som bevarat kropparna till dagens datum. De flesta mumierna härifrån finns att beskåda på Museet i Kairo, men exempelvis Tutankhamons mumie finns idag på Luxors Museum.
Gravarna är olika långa, vissa några tiotal meter andra flera hundra meter ned i berget. Anledningen till denna skillnad avgjordes helt enkelt av hur länge Faraon satt vid makten, graven påbörjades nämligen när han tillträdde… Ramses III regerade till exempel under 67 år och hans grav är således en av de längsta. Målningarna och hieroglyferna som finns längs med hela gravgångarna är fantastiska, vissa ser nästan ut att vara i nyskick trots att de är över 3000 år gamla. Tyvärr har i stort sett alla gravar utsatts för plundringar genom åren, faktum är att den enda graven som upptäckts i modern tid och således fått långt mycket större betydelse än den egentligen borde ha haft är Tutankhamons. Tutankhamon var nämligen, med Farao-mått mätt, en ganska obetydlig kejsare, men hans namn är igenkänt eftersom skatten som 1922 återfanns i hans grav är den enda som är intakt.
Efter denna resa genom historien åkte vi tillbaka till hotellet och vilade lite. Gustav gav sig iväg för att maila brasilianarna, och kom tillbaka lycklig för enligt deras hemsida så skulle de faktiskt åka söderut till Sudan precis som vi.
Under kvällen lyckades vi med hjälp av hotellets ägare ordna några delar som vi skulle ha till bilen. Vi kommer att behöva bära med oss extra bränsle på vissa sträckor i Sudan, och eftersom vi saknade hållare till två av våra dunkar som vi ska ha på taket så fick vi helt enkelt låta tillverka sådana. Hotellkillen stoppade naturligtvis en stor del av pengarna i egen ficka, men vi hade inte så mycket att välja på i det skedet.
Imorse lämnade vi Luxor, och det var inte någon sorg alls i det avseendet, staden är absolut ingen favorit… Vart vi än gick var det någon som ville ha något av oss. Barn och ungdomar kom och bad om baksheesh, vilket är motsvarande dricks på svenska, och verkade inte förstå att man inte får dricks utan att först ha gjort något… Luxor blev snabbt ett lågvattenmärke på vår resa så här långt, tyvärr. Och det är verkligen sorgligt eftersom staden som sådan har enormt mycket att erbjuda. Det finns förutom två magnifika tempel precis inne i staden en härlig strandpromenad, och närhet till några av det antika Egyptens största skatter. Trots detta, eller på grund av detta, driver turist-jagarna en vansinnig och det tar bort en stor del av behållningen av upplevelsen.

Klockan 11 avgick vår konvoj mot Egyptens sydligaste stad, Aswan. Konvoj och konvoj förresten, den bestod av först en polisbil, sen följde två minibussar och Humlan, därefter ytterligare en polisbil. Några mil söder om Luxor försvann båda polisbilarna och vi körde nästan hela vägen på egen hand… Strax innan Aswan kom det en ny som ”eskortarade” oss in mot staden. Det är mer ett spel för gallerierna än en fråga om säkerhet. Någon i toppen har bestämt att ”turisterna ska skyddas”, men man kan undra om det i praktiken spelar nån roll med ett konvoj-påbud för utlänningar…
När vi kom fram till Aswan var klockan runt 14 och vi tog in på ett ställe där vi kan koppla upp datorn, då vi måste uppdatera hemsidan.
Till Gurras stora lycka hade vi fått svar från brasilianarna, de befann sig också i Aswan eftersom de uppenbarligen delade vår uppfattning om Luxor, de flydde staden redan igår… Så vi bestämde raskt att vi skulle träffas och 20 minuter senare kom Roy & Michelle till oss. De visade sig vara grymt trevliga, roliga och lätta att umgås med. Vi har nu tillbringat hela eftermiddagen och kvällen med att tala resor, upplevelser och allt möjligt annat och det har redan blivit många skratt. Det kommer med all säkerhet att bli många till eftersom vi bestämt att ta sällskap genom Sudan, och det känns riktigt bra. Dels är det naturligtvis alltid kul att ha härliga människor att umgås med, och dessutom är det ännu bättre att köra svåra sträckor tillsammans. Eftersom de redan varit ute i mer än ett och ett halvt år så kan vi som bonus ta del av allt de lärt sig. De har kört från Sydamerika, genom Australien, Asien och Mellanöstern och nu ska de genom Afrika innan de skeppar till USA och kör tillbaka hem till Brasilien igen. Deras hemsida innehåller några grymma bilder, kolla på ”Wallpaper”. Det går att få engelsk version ifall ni inte kan läsa portugisiska, finns en knapp längst upp för att växla språk.
http://www.mundoporterra.com.br/

Nu ska vi ta jobba lite på hemsidan, förhoppningen är att vi ska ordna en engelsk variant också – något som vi pratat om ända sedan vi lämnade Sverige…
Imorgon väntar ett besök på färjekontoret. Det är många saker som ska fixas innan vi får klartecken att ta vår Humla ut ur Egypten.
Men det känns väldigt skönt, det är både ett lugn och en upprymdhet som börjar infinna sig. Hittills har resan stundtals känts som en transportsträcka, men snart når vi äntligen de platser som vi verkligen har längtat efter…