Största staden på resan - Kairo...

Kairo.
15 miljoner innevånare… Eller nåt sånt, uppgifterna går isär beroende på var man kollar.
Hur som helst, stan är stor.
Vilket visade sig ganska tydligt när vi närmade oss Kairos utkanter. Det tog oss dryga två timmar att ta oss 4 mil, trafiken fick Stockholms rusningstrafik att likna kassakön på ICA i Sveg. Men turligt nog så har vi börjat vänja oss vid Nordafrikas ”trafikregler”, så det gick över förväntan att ta oss in till centrala Kairo.
Rent teoretiskt finns det faktiskt trafikregler såsom: körning sker på höger sida, hastighetsbegränsningar för olika typer av fordon, bälteskrav i framsätet mm. Men det är bara i teorin som de tillämpas, i praktiken är det lite andra regler som enklast beskrivs som djungelns lag. De oskrivna trafikreglerna kan dessutom liknas vid de tekniker som används när man hanterar ilskna hundar: visa ingen rädsla & tveka aldrig. Vi har på några veckor anammat principen ”störst går först”. Och Humlan är stor.
Gustav styrde Humlan, jag skötte kartläsningen och med ett teamwork som antagligen skulle ha gett oss 7 nycklar på Fortet så hittade vi rätt på en gång! In i centrala Kairo, rakt in i getingboet!
På väg från Alexandria till Kairo fick vi ett samtal från en av våra Couchsurfingkontakter. www.couchsurfing.com är en webbsida där man kan upplåta sin soffa eller extrasäng till resenärer från jordens alla hörn. Likaså kan man söka lediga soffor när man själv ska resa nånstans. Med andra ord så bor man gratis i någons hem, oftast under ganska enkla former, även om det kan vara väldigt olika på olika ställen.
Vi hade två syskon från Polen som bodde några dagar hos oss i Karlskoga alldeles innan vi lämnade Sverige, och flera av våra kompisar använder couchsurfing regelbundet när de reser.
Hur som helst, vi fick i alla fall svar på ett av de mail som vi skickat till ett par olika Kairobor som står listade på CS. Det var Tarek, en familjefar som bjöd in oss att bo hos honom och hans fru & barn. Så vi bestämde att vi skulle ses i centrala Kairo när han slutade jobbet vid 17-tiden.
Vi fann en parkering där vår pärla står säkert, men den var kanske i dyraste laget, 50:- för ett dygn. Å andra sidan, vi slipper byta rutor och ersätta alla stulna saker som vi antagligen skulle få göra om vi parkerade på gatan… Dessutom var vi så sjukt hungriga när vi parkerade att det kvittade hur mycket det kostade, vi ville bara ha mat och det snabbt!
Så, det blev ett besök på Kentucky Fried Chicken… Mmm, kanske i mesigaste laget men min mage har varit lite arg de sista dagarna så vi ville inte chansa på snubben som sålde grillade kycklingar på trottoaren…
Under tiden som vi käkar ringer Tarek, mannen som vi ska bo hos, och meddelar att han inte kan ta emot oss förrän imorgon eftersom hans nuvarande soffsurfare var tvungen att stanna en natt till. Så då var det dags att leta upp ett billigt hostel istället. Vi hade redan kollat på ett par i förväg eftersom vi inte räknat med att bo hemma hos någon, så det var inget stort problem. Vad som däremot var ett stort problem var att vi hade i stort sett slut på kontanter! Vi hade försökt ta ut pengar i 2 dagars tid, men det verkar som om bankomaterna inte kunde få kontakt med de svenska bankerna. Och efter vårt frosseri på KFC hade vi bara motsvarande 50:- kvar sammanlagt. Så, först fick vi börja leta bankomater. Efter ett antal försök på 4 olika banker fick vi till slut ut lite pengar. Yay, slipper sova i bilen! Vi letade upp ett av de ställen som kollat in tidigare, alldeles bredvid Egyptiska Museet. Ett dubbelrum med egen dusch och AC gick loss på 80:-. Taget!
Dessutom har vi WiFi på rummet så vi kan surfa fritt. Yay igen!
Just nu är Gustav, ironiskt nog, på ett café och kollar på… fotboll.
Mmm, jag vet – låter helt osannolikt.
Men han träffar Tarek och några vänner till honom för att umgås lite.
Fröken Lundbergs mage är tyvärr fortfarande lite arg så hon gör bäst i att ta det lugnt ikväll.
Imorgon är det ambassadbesök och visumansökningar som gäller. Vi har redan rekognoserat området så vi vet exakt var vi ska ta vägen, vi passerade Sudans ambassad på vägen hit.
Så imorgon packar vi ihop våra ägodelar igen och åker hem till Tarek och hans familj, det ska bli jättekul att komma in i ett riktigt hem igen!