Egyptisk byråkrati & korruption...

Sidi Barani, Egypten, 12 juli 2008.

Det är alltid kul när ens förutfattade meningar visar sig vara grundlösa och verklighetsfrämmande; men aldrig har vi varit med om att våra förväntningar var så totalt olika verkligheten som när vi reste igenom Libyen.

Det började inget vidare; efter två veckor i Tunisien tvingades vi vända vid gränsen på grund av en formalitet rörande våra passöversättningar. Detta visade sig dessutom vara ett felaktigt beslut av de ansvariga vid gränsen, men då var skadan redan skedd och vi låg på ett hotellrum på ön Jerba där vi jagade reda på en ny översättare.

Väl inne i Libyen visade det sig att vår guide, en helt underbar Libyer vid namn Lamin Lamin, tre äpplen hög och livsfarligt snabb i käften, visade sig vara raka motsatsen till de strama män i gröna uniformer som tre dagar tidigare skickat oss tillbaka till Tunisien.
Vi blev snabbt fästa vid Lamin och Lamin blev snart fäst vid vår kyl; så fäst att han snart slutade tracka oss för vår avsaknad av AC. Här hade vi väntat oss ett humorlöst folk, hård kontroll och, likt Tunisien, totalt utnyttjande av turister… Vad fick vi? Raka motsatsen; förutom det där med kontrollen.
Alla människor vi träffade var oerhört gästvänliga, trevliga och lättpratade. Om någon frågade om våra namn och varifrån vi kom var det för att de var intresserade, ingen hade några baktankar. Likaså slapp vi på gatorna att bli nedvisslade som jakthundar eller infösta i butiker som en skock får; var man intresserad av att titta var man välkommen in och ville man handla så var det (det färdigprutade) priset på lappen som gällde. Likaså kände vi oss aldrig det minsta osäkra utan det gick att ta kontakt med vem som helst, varsomhelst.

Det där med kontrollen då… jo, det var egentligen inte så farligt. I Iran får man finna sig vid att bli förföljd av säkerhetspolisen, i Libyen räcker det med att stanna vid checkpointsen på vägarna och lämna över en lapp med kontaktuppgifter till resebolaget och vår resplan på. OK, vi hade med oss en guide hela tiden, men vi hade nog varit rätt lost utan honom då alla skyltar var på Arabiska.
Naturen måste också nämnas, ty innan vi lämnade Tunisien blev vi förvarnade att det i Libyen skulle vara mycket skitigare än i Tunisien, som med Skandinaviska mått närmast är en enda stor soptipp. Nu var det inte så att det var ”rent” men det var i alla fall mindre skitigt än i Tunisien. Landet bjöd även på natur som växlade från ren öken till underbara, gröna, frodiga bergsområden. Och kameler. Massor av kameler.
Visste ni förresten att de bäst bevarade romerska städerna finns i Libyen? Vi hann tyvärr inte mer än att passera utanför dem, men det vi såg var helt otroligt. Romerska ruiner som är i så bra skick att man utan problem kan föreställa sig hur det måste ha varit mitt under romarrikets prakt och grekiska ruiner som efter romerskt övertagande nu är en intressant och vacker blandning av grekiskt och romerskt. Bara detta är i sig självt gör tveklöst att det är värt att besöka landet.

Efter att ha avhandlat de underbara människorna, den fascinerande naturen och den rika kulturen finns det bara en sak kvar att nämna: Maten. Precis allt vi blev serverade var helt fantastiskt. Rikt på smaker, inga konstiga tillsatser, spännande blandningar och dessutom serverades det till ett bra pris. Om resten av resan kommer att bjuda på lika bra mat kommer vi att rulla hem trots att Humlan får åka båt.
Vi lämnade Libyen för sex timmar sedan, men vi längtar redan tillbaka.
Det krävdes två försök för att vi skulle ta oss in i Libyen, skulle det ge oss en föraning om utresan? Nej, inte direkt. När de ville skicka tillbaka oss till närmsta stad för att där återlämna våra Libyska regplåtar halade Lamin lugnt upp telefonen och hade snart sett till att regplåtarna inte var något problem. Vi visades fram till en egen vaktkur där vi sa adjö till Lamin, efter att han överlämnat oss i händerna på en Libysk gränsvakt.

Det var nu det Libyska strulet började… Så fort Lamin hade gått visade det sig att passdatorn gått sönder och köerna växte nu för varje sekund. Det hela var… inte jobbigt för fem öre. =) Humlan är så välisolerad att solen inte kan värma upp kupén när man står stilla. Kylen var full av godsaker, ipoden av musik och radioprogram och solcellerna såg till att batterierna hölls fulla de också. Det som lade sordi på stämningen var att jag började må dåligt; men hon kunde iaf få sitta och ta det lugnt i bilen. När så gränskontrollens dator var hel igen var våra pass de första att registreras och efter 2 timmars vila var vi på väg mot Egypten… där det skulle visa sig att vilan nog var välbehövlig.
På grund av vårt mentala välbefinnande kommer vi inte att gå igenom alla turer som krävdes för att få igenom bilen, men vi kan bjuda på några punkter:
Vi besökte 10 olika kontor/platser och som mest besökte vi en av dem sex ggr.
Det kontor som låg längst bort låg fem minuters promenad från övriga, dit gick vi fyra ggr.
När vi fick bilen genomgången beslagtogs en kniv (av åtta), två machetes, en kikare (av tre), vår GPS och våra comradios. Vi har ingen aning om vad som hände sen, men vi satt i 20 minuter i ett rum med fem egyptier som lekte med våra prylar och ringde runt till varandra och till andra. Det hela slutade med att han som verkade vara chef kysste killen som släpat dit oss på kinden och sen fick vi gå; inga mutor, inga ”böter”, inga ”licenser” och inga förklaringar. Det var till och med så att andra gränsvakter undrade vad som hänt.
Hela spektaklet med att ta sig in i Egypten tog längre tid (8 timmar) och kostade mer pengar (1,300kr) än att göra Humlan svensk.
När dagen var slut var Gustavs sandaler det också, men han hade under sitt runt-rännande lärt känna alla vakter, som nu hälsade glatt på honom vart han än gick, samt en libysk familj som han snart ackompanjerade i deras förakt mot Egyptisk byråkrati och korruption.

Egypten innebar även en ny tidszon, så klockan var rätt mycket när vi äntligen var klara. Vi körde ungefär fyra mil till ett litet hotell där vi i takt med att skymningen föll intog dagens första mål mat (jättegott) och fick varsin säng. Priset prutades ned från 200 inklusive frukost till 100 exklusive frukost, men inklusive AC.
Vi börjar så smått lära oss hur Egypten funkar…