Drunkningsolycka i Alexandria

Alexandria, Egypten, 13 juli 2008.
Idag gillar vi Egypten lite mer än igår.
Vi befinner oss just nu i Alexandria som ligger på Egyptens nordkust. Vi är alltså egentligen inte så långt från Europa nu, Turkiet ligger tvärs över Medelhavet härifrån.
Vi körde drygt 40 mil idag, och i jämförelse med de senaste dagarnas körningar kändes det som en picknick!
Trafiken in mot Alexandria, en stad med 3 miljoner innevånare, blev en av de intensivaste hittills. Bussar, lastbilar, personbilar, pickuper och mängder med taxibussar trängdes med Humlan och nån enstaka åsnekärra. Åsnekärror har vi för övrigt vant oss så mycket vid att vi inte ens längre reagerar på att de kör på motorvägen… eller om vi plötsligt får möte på vår sida av körbanan… av såväl bilar som åsnekärror.
Eftersom skyltningen mestadels är på arabiska, som mest kan liknas vid ett textspråk som ser ut som en bunt maskar som ringlar omkring, så är det lite svårt att leta sig fram med hjälp av informationsskyltar. Därför får vi förlita oss på de små kartor som finns i guideböckerna, vilka inte är anpassade för bilkörning direkt. Men med hjälp av lite gott humör, en gnutta lokalsinne och mycket tålamod så har vi faktiskt hittat rätt överallt hittills. Likaså gjorde vi idag, efter att ha snurrat i en kringla i centrala Alexandria en stund. Gatorna är visserligen inte Land Rover-anpassade direkt, åtminstone inte avseende bredden, men vi har lärt oss att strunta i tutningar från andra trafikanter och då går det alldeles utmärkt att styra runt Humlan på smågatorna.
Egyptier är en annorlunda skara som ger en ny innebörd till ordet ”profit-hunger”, Detta ar kanske både till för- och nackdel beroende på sammanhang. Just idag har det dock utfallit till vårt gillande. När vi insåg att vi antingen fick hosta upp rejält med stålar för att bo på ett hotell med säker parkering, eller ta ett mer ekonomiskt boende men då parkera Humlan på gatan fick vi lite att fundera på. Men, det finns alltid en egyptier som ser möjligheter att tjäna pengar på turister och snart hade vi en kille som vaktade gatan och Humlan under tiden som bilen är parkerad här. Han ville för den tjänsten ha 12 egyptiska pund, vilket motsvarar ungefär 13 kronor. Han fick 15.
Hotellet var enkelt men rent och vi var fullt nöjda med att bara betala för det nödvändigaste dvs sängplats, toalett och frukost. För det fick vi betala motsvarande ungefär 100 svenska kronor. Efter någon timme fick vi erbjudande att uppgradera till ett finare rum med AC, men vi sa att vi nog var nöjda ändå. De gav sig dock inte utan att vi först tittat på rummet och när vi gick med på det och kollade in det finare rummet så visar det sig att det, i våra ögon, i stort sett är en svit… Två stora breda sängar, satellit-TV, AC, fullstort kylskåp, soffgrupp, typ 6 garderober etc. Och kostnaden? 50:- i mellanskillnad. Inte så mycket att fundera på så idag lyxar vi till det rejält, för 150 spänn. ☺
När vi kom tillbaka upp till hotellet efter en liten promenad i Alexandria stod vi i fönstret och tittade ut på den vackra solnedgången över hamnen, hotellet ligger precis vid strandpromenaden. Vi ser efter en stund något i vattnet som först ser ut som någon som är ute och simmar, men snart ser vi att det är en liten båt som kapsejsat och tre människor tycks ha hamnat i vattnet. Två av dessa ser ut att försöka simma in mot land, ungefär 50 meter bort. Den tredje tycks stanna kvar vid båten som fortfarande halvflyter strax under ytan. Vi är väl ungefär 200 meter från själva händelsen, så det är svårt att se exakt vad som händer men plötsligt ser vi inte längre den tredje personen, den som var kvar vid båten. Det står många människor vid strandpromenaden och tittar på det som händer, men ingen verkar ingripa. När de två som simmat närmar sig land får de dock hjälp upp och någon annan ger sig ut i vattnet mot den kvarvarande. Efter alldeles för många minuter verkar det som att de får upp någon mer ur vattnet, men med tanke på hur lång tid som förflutit sedan personen ifråga försvann under ytan känns det högst osannolikt att det hela skulle sluta lyckligt. Speciellt eftersom det fortfarande inte hade kommit någon ambulans till platsen. Trafiken är så hård att räddningspersonalen helt enkelt inte tar sig fram, vi ser hela förloppet från vårt fönster på 5:e våningen. Lite surrealistiskt att man eventuellt har bevittnat en drunkningsolycka ikväll. Men vi vet inte, det kan ju ha slutat lyckligt, vi får helt enkelt hoppas på det.
Efter nyss skrivna stycke känns det lite futtigt att skriva om våra inte alltför stora planer, men samtidigt finns det inte så mycket mer att tillägga. Vi hoppas förresten kunna få reda på mer om hur det avlöpte med båtolyckan imorgon.
Imorgon måndag ska vi dessutom ordna lite bankärenden, leta upp en bokhandel som säljer engelska böcker och kanske sightseea lite i denna historiska stad. Vi stannar någon natt till här som det ser ut nu, därefter åker vi till Kairo och ordnar med visum-ansökningar till Sudan.
På tisdag ska vi förresten försöka att hitta en tårta någonstans också och jag räknar dessutom med frukost på sängen, det är ju nämligen en födelsedag då… ☺