Lite haveri... (ganska mycket om man ska vara ärlig)

090428
Kroonstad – Pretoria, Sydafrika

Just precis nu, i skrivande stund, sitter jag i förarsätet i Humlan och susar fram på motorvägen i 110 km/h.
Hur kan det gå till?
Ja, det är något av en paradox, men om ni fortsätter läsa kan ni nog lista ut det.
Nedanstående stycken är sådant som jag skrivit under de senaste dagarna, allt eftersom nyheterna har rullat in.


090423
Manaco Game Lodge, Kroonstad, Sydafrika

Och så var det det där igen med att inget blir som man tänkt sig…
Vi lämnade Nelspruit imorse med avsikten att köra till Bloemfontein idag, och vidare till Oudtshoorn imorgon, för att dagen därpå vara tillbaka i Kapstaden och påbörja arbetet med att skeppa hem bilen.
Vi kom dock inte längre än strax innan om Kroonstad, drygt 20 mil norr om Bloemfontein…

Vi låg så fint och tuffade fram på motorvägen i stadiga 85km/h och hade ungefär 10 minuter kvar till rastplatsen där vi planerat att äta lunch, när det plötsligt luktade varmt, inte bränt, från motorn.
Gustav blinkade för att svänga in till vägrenen, och när han kopplade ur så dog hela motorn.
Röken (ångan alltså, inte Gurra) som steg upp under huven verkade inget vidare, och vid första anblicken såg det ut som att den kokade.

Vi väntade en stund för att den skulle kylas av igen, och fyllde därefter på med vatten i kylaren. Och gissa om det fräste…
Aningens villrådiga stod vi och kliade oss lite i huvudet, men bestämde oss för att vänta en stund till och sen se om vi så småningom kunde få ordning på vad det nu var som var fel.

När vi stått i där i kanten på motorvägen i 20 minuter ungefär, så är det en Land Rover Discovery som åker i motsatt riktning som plötsligt gör en u-sväng och kör tillbaka till oss.
Det visar sig vara en man i 45-årsåldern som heter Cornel, han har själv haft Land Rovers i många år och han och Gurra undersöker vår vingklippta Humla.
Efter ett antal liter vatten och diverse petningar under huven verkar det vara vattenpumpen som gett upp. Dock vet vi inte vilken skada det gjort på resten av motorn, så för att ta det säkra före det osäkra så blir det en bogsering 16km in till Kroonstad för en grundlig undersökning på en verkstad.

Cornel som verkligen vänder ut och in på sig själv för att hjälpa oss, ringer även sin kusin Jan som kommer och möter upp oss på väg in mot stan.

Mekanikern på verkstaden gör en kvick koll och domen kommer snabbt; Förhoppningsvis är det bara topplockspackningen som tagit stryk, men om vi har otur så är det en hel renovering/byte av motorn som krävs… Jikes!

Han ska riva isär den imorgon för att se vad som har hänt, så vi vet mer om dryga 16 timmar ungefär.

Jaha, då var det bara att hitta någonstans att bo då.
Men, våra nyfunna änglar håller redan på att lösa det problemet. Några telefonsamtal senare och sen har Jan bokat in oss på en privat ranch en mil utanför stan.
Så, det är bara att plocka ut de ägodelar vi behöver, packa in dem i Cornels bil och sen blir vi skjutsade till närmsta restaurang för att köpa lunch/middag, som vi såklart inte hunnit med ännu.

Strax efter klockan 19 rullar vi så in på Manaco Game Lodge, som är en familjeägd ranch där man både har ”vanlig” boskap samt mer exotiska djur.
De driver bland annat privat jakt, där betalande gäster kan komma för att fälla en antilop eller två. Utöver de har de 300 köttkor som betar på ägorna.
Sen har de djur som inte får skjutas också… Precis bakom huset bor det inte mindre än 5 lejon, två vuxna och tre ungdjur.
Dessa ska inte bli bytesdjur, utan kommer så småningom sättas i avel alternativt säljas vidare.
Lejonen är tama, och de kommer när Johan, pappan i familjen, ropar på dem.
Förutom dessa aningens ovanliga husdjur så har de även hundar & katter, och två… surikater!
Surikaterna bor inne i huset med familjen, och de går fritt ut och in precis som de andra husdjuren…

Just nu är det lite ovisst hur mycket hela den här historien kommer kosta oss, och då pratar jag om Humlans sjukhusräkning alltså.
Har vi otur så pratar vi åtskilliga tusenlappar, nånstans mellan 30- och 40 000:-.
Har vi tur så blir det bara en bråkdel av detta.

Men oavsett så är vi för stunden ganska nöjda ändå. Det kunde ha skett på ett långt mycket värre ställe, och vi kunde ha varit omgivna av personer som bara vill lura oss på pengar.
Istället har vi fått massvis med hjälp, från människor vi aldrig träffat tidigare och vi väljer att se det positiva i hela eländet.

Dessutom, ingen är skadad och det är huvudsaken.

Nu ska vi sova, och förhoppningsvis kurera Gustavs hosta som inte vill ge sig.

God Natt!


090424
Kl. 09.45.

Vi har just varit i kontakt med en Land Rover-verkstad i Pretoria, och där hade de en likadan motor som vår, begagnad, som de kan sälja för 15 000 Rand.
Den har gått lika långt, d.v.s. 160 000km så det är helt klart ett alternativ.
Om vi anlitar dem så kommer de dessutom ner hit och hämtar Humlan med lastbil och kör upp honom tillbaka till Pretoria, och det vill de ha 2000 Rand för. Det är en sträcka på ca 25 mil enkel resa, så det känns som en schysst prissättning.
Herregud, hemma får man knappt en bärgning 1 mil för de slantarna…

Vi har dessutom kontaktat den verkstad nere i Kapstaden som vi anlitat tidigare, och eventuellt har de också en motor som kan funka. De ska testa den idag och återkomma med hur den verkar och vad de vill ha för den.
Men då kommer det med största sannolikhet kosta oss betydligt mer att frakta en död Humla ned till Kapstaden. Det är ändå 120 mil dit…

Nu kan vi bara avvakta för att se hur omfattande skadorna är i motorn.
Men det är ändå (i våra öron) goda nyheter att vi kanske kommer undan med runt 20 000Rand istället för det dubbla!

Samma dag, kl. 12.34
Nu har vi fått domen från verkstaden…
The cylinder head is gone!
Dessutom så sitter två cylindrar helt fast. Det går förmodligen att laga det, men det kommer gå på minst 22 000 Rand.

Vi har även fått ett bud från Nekkies, vår verkstad i Kapstaden. Den motorn som de har vill de ha 18 000 för.

Vilket innebär att det just nu lutar åt att Humlan kommer åka lastbil upp till Pretoria för att byta motorn till den begagnade som de hade där.
Nekkies har förvisso också gett oss ett kostnadsförslag på en total renovering av motorn vi har, och det vill han ha R25 000 för. Det KAN vara ett alternativ, men just nu känns det som att transporten ner dit och allt annat runtomkring är för bökigt.
Vi har ju dessutom tajmat vårt totalhaveri så bra att vi lyckats göra det en långhelg när allt tar ännu längre tid… På måndag är det nämligen helgdag i Sydafrika, Freedom Day, så alla verkstäder, transportörer och mekaniker har naturligtvis stängt.

Nu håller mekanikern på att skruva ihop allt som han har plockat isär på Humlan under morgonen, och i eftermiddag ska vi få hjälp av Johan, gårdsägaren, att bogsera ut Humlan hit istället så han får stå här över helgen.
Verkar som att vi är strandade i Kroonstad ett tag…


Samma dag, kl.16.39
Nu är Humlan hos oss igen!
Johan tog oss in till stan i sin pick-up, och hjälpte oss att bogsera Humlan hit till gården.
Kan säga för er som inte varit med om det själva att det är något av ett äventyr att bli bogserad av en sydafrikan…
Både igår när Cornel bogserade och idag när Johan gjorde det så satte vi nog hastighetsrekord när det gäller hur snabbt en fullastad Defender kan ta en 90° kurva! Det är jag som har fått äran båda gångerna att styra Humlan, medan Gustav har åkt med i den bogserande bilen. Igår var det extra spännande eftersom ena backspegeln var vriden utåt, så jag såg ingenting av var jag befann mig på vägkanten egentligen. Men det är klart, vem behöver veta sånt när man blir bogserad i 70 knyck på motorvägen…? :-)

Idag var det även en ny upplevelse då vi inte använde lina när vi drog. Istället var det en stång som var fäst emellan båda bilarna så det blev aldrig något slack på linan. Å andra sidan, så snart man kommer i nedförsbackarna så vill ju Humlan rulla förbi den framförvarande bilen – vi är ju aningens tyngre än våra dragbilar. Med lina får man parera och bromsa hela tiden så linan hålls spänd, med stången var det lite annorlunda… Man märkte egentligen inte att det gick fortare i Humlan än i pick-upen förrän Humlan plötsligt kastade sig åt sidan för att köra förbi, stången var ju ledad. Blev lite förvånad första gången det hände, men fick snart kläm på det hela.

Nu har vi i alla fall någorlunda kontroll över läget, på tisdag kommer de ner från Pretoria för att hämta Humlan och sen tar det ytterligare ett par dagar innan den nya motorn är monterad och klar.
Så vi räknar med att vara tillbaka i Kapstaden om en dryg vecka ungefär…

Ikväll ska vi grilla med familjen och några vänner till dem. Kommer förmodligen vara mycket kött på menyn, något som vi gillar! :-)

Hela motorhistorien kommer kosta oss några sköna slantar, men det är ingenting att gräma sig över.
Vi har som sagt fått träffa väldigt många otroligt trevliga människor, och att haveriet skedde när det skedde – det var ett lyckokast i sig själv. Nu är det bara att gilla läget, plåga VISA-kortet och gå vidare.

Samma dag, kl. 23.08
Vi har just haft en mycket trevlig kväll tillsammans med Johan, Pepi, deras vänner Christine & Louis samt deras son Francois.
De var otroligt trevliga och lättsamma, och förutom att vi fått berätta en hel del om vår resa så har Gustav även fått träna lite på sin tyska. Christine kommer nämligen från Österrike, men har bott i Sydafrika i mer än 30 år sen hon träffade sin man.

Och nu har vi även en bostad i Pretoria under tiden som Humlan blir lagad. Francois har nämligen öppnat sitt hem för oss, han bor där och har erbjudit oss husrum under veckan som kommer.
Vi tackade naturligtvis gladeligen ja, så nu är bostadsfrågan löst också. Underbart!

Vad ska man säga egentligen? Visst är det trist att få ett stort hål i plånboken, samtidigt är det bara så enormt inspirerande att vi hela tiden träffar så underbara & vänliga människor.
Man kan faktiskt inte göra annat än att glädjas över de problem som uppstår, för det är ju dem som gör att vi hamnar där vi hamnar… :-)

Kram & God Natt!