Inlägget blev rätt långt… men så var det många djur som vi såg också! :-)
090417
Skukuza Camp, Kruger National Park, Sydafrika
Ännu en födelsedag! Nu är det min systerson Christoffer som får äta tårta och öppna paket! Hoppas att 4-årsdagen blir sådär härlig som bara födelsedagar kan vara när man är 4 år… :-)
Vi befinner oss nu i Kruger National Park igen.
I tisdags lämnade vi Johannesburg och körde över gränsen in i Swaziland för andra gången. Vi spenderade natten strax utanför Mbabane, och dagen därpå körde vi tillbaka in i Sydafrika igen.
Vi tog svängen om Swaziland enbart för att stämpla ut vår tillfälliga tullhandling på bilen. Så vi blev lite nervösa när vi fick mail från vår ängel på Motormännen, Beatrice, om att vi kanske skulle vara tvungna att åka in i Moçambique för att få stämplarna. Eller ja, nervös kanske inte var rätt ord, snarare matt…
Men, tullposteringen i Swaziland/Sydafrika stämplade så glatt så, inga problem!
Tack för varningen, Beatrice!
Lovar att bjuda på fika i sommar-Sverige om några veckor! :-)
När vi skulle lämna Swaziland så var det ett himla ståhej kring några bilar, ett par SUV:ar med blåljus på taket, en fet, dyr BMW, en polisbil och en till (ännu dyrare) BMW körde i sällskap över gränsen.
Tjejen som stämplade våra pass förklarade uppståndelsen:
”It’s the King’s wife. Or, at least one of them. He has to many…”
En av kungens 13 fruar skulle in till Johannesburg för att shoppa, och det var en himla kortege som följde henne…
Törs inte tänka på vad kungahuset kostar i drift på ett år, när det är 12 fruar till som har samma entourage.
Fast förra kungen var tydligen värre, han tog under sin levnadstid inte mindre än 70 fruar! En varje år.
Jisses, Gurra tycker att det är mer än nog med EN flickvän. Tur det. :-)
Onsdagen tillbringade vi i Nelspruit, som vi börjar kunna ganska bra vid det här laget. Vi kollade igenom Humlan hos en mekaniker, men det är som vanligt inga fel på vår bil.
Sen var det införskaffning av proviant och därefter bums i säng som gällde.
Tidigt igår morse styrde vi så mot Malelane Gate, som tog oss in i Kruger.
Vi hann med en del fina vyer på vägen in mot Skukuza, där vi tillbringar de två första nätterna.
Noshörningar, giraffer, elefanter, allehanda antiloper, bufflar och vårtsvin mm.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Vi såg dessutom tydliga spår efter leopard i vägkanten, både avtryck i sanden och klösmärken på träd, så vi visste att de var i närheten. En lång stund cirklade det också gamar en bit ifrån vägen, men vi fick ingen skymt av rovdjuren.
Däremot fick vi en annan katt, i mindre format. En genet smög i flodkanten igår kväll, precis när det började skymma. Det var tyvärr för dåligt ljus för att kunna fota ordentligt, men det var jättekul att se den!
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
De andra kissarna tog vi idag! En del av dem i alla fall…
Innan frukost hann vi med både leopard och lejon – coolt!
Vi började med en runda där vi såg ”det vanliga”, och efter en timme ungefär så får vi första stora katten.
En bil saktar in strax framför oss, och några sekunder senare är det ett graciöst muskelknippe som stryker över vägen. Leoparden smyger ned i gräset på andra sidan och vips så försvinner han i sina kamouflerade färger. Sanslöst så snabbt han smälter in i bakgrunden!
Hela förloppet gick så snabbt att vi inte hann få upp kamerorna ens, men det var likväl jättekul att få se leopard igen!
Önskar verkligen att vi hade kunnat få en skymt av den även när mamma &pappa var med, men nu har de ju en anledning att åka tillbaka om inte annat… :-)
Några vattenhål och antiloper senare styr vi mot närmsta toalett, eftersom herr Röken drack tre koppar te till frukost.
Men han fick hålla sig ett tag till, för gissa vad som kliver upp på vägen bara några meter framför bilen?
Fyra lejon, två honor och två hanar, som är helt obekymrade om bilen och de går verkligen som om de äger hela parken!
De tog sedan sällskap med oss, på vägen, i drygt två kilometer…
Gissa om det var mäktigt att köra Humlan med lejon-eskort??!!
:-)
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Det var en häftig upplevelse, och ju mer jag tänker på det i efterhand desto häftigare blir det. Lejonen är ju generellt tämligen ointresserade av bilar och folk, men att ha dem knallandes bredvid sig i 20 minuter, det hör ändå inte till vanligheterna.
De stannade upp några gånger och tittade på Humlan, de trodde nog att han var en avlägsen släkting – samma färg och samma dova rytande.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Nu är vi tillbaka på campen igen, Gustav ligger och vilar. Vi börjar båda bli lite smått förkylda, tror att det var flygresan från Kapstaden som bjöd på en del ovälkomna baciller. (Nej, mamma – det var inte du som smittade oss.)
Men vi ska ta det lugnt idag och så ta en till tur senare i eftermiddag igen.
Imorgon byter vi campsite, det blir istället en natt på Marolea som ligger norrut härifrån sett. Däromkring ska det finnas mycket gepard & vildhundar sägs det – så håll tummarna!
090818
Marolea Camp, Kruger National Park, Sydafrika
En till födelsedag! De duggar tätt så här på vårkanten…
Grattis Cilla! Hoppas att det är okej att bli uppvaktad när jag kommer hem… :-)
Det blev en tur till igår, och det blev ytterligare ett lejon. :-)
Dock var det här aningens mer docilt, det låg bara i skuggan i en uttorkad flodbädd och sov. Så vi håller fortfarande gårdagsmorgonens lejon-parad högst!
Idag bor vi på Maroela Camp, strax öster om Orpen Gate. Omgivningen består av stora slätter vilket bådar gott inför våra gepardförhoppningar.
Dock har vi inte fått någon gepard ännu, men vi hade däremot en sjakal bara några meter från bilen tidigare idag.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Vägen som vi valde att köra hit skulle enligt guideboken gå genom områden där det går mycket vilt av allehanda slag, men det verkar som att de djuren inte läst guideboken… Eller så valde de bara att inte visa sig för oss. Några obligatoriska impalor, ett par gnuer och några strutsar var allt vi fick se.
Vi fick däremot en rejäl flashback när vi hamnade på den sämsta grusvägen sedan Uganda!
Tvättbrädekörning är ingen höjdare, och jag minns med tydlighet den ångestfyllda sträckan mellan Moyale och Isiolo i norra Kenya.
Tur att det bara var ett par mil som vi skumpade på den här gången!
Mitt i den värsta delen såg vi den här skylten:
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Känns som att det experimentet inte gått så bra…
Nåväl, nu är vi framme på Marolea, och det är en jättemysig liten camp, enbart för camping. De flesta andra campen är stora områden med både stugor, färdiga tältbyar och campingplatser. Men Maroela är uteslutande till för oss med huset i bagaget. Inga bekvämligheter utöver dusch & toalett, och man har verkligen vildmarken precis bredvid sig! Underbart!
Imorgon blir det Satara, en större camp mitt i Kruger. Får se vad det bjuds på där…
090419
Satara Camp, Kruger National Park
Så är vi nu på Satara.
Vi har hittat en superbra plats, alldeles invid den yttre gränsen och vi har nu - i skrivande stund - flera hyenor bara några meter från tältet!
Dock är det ett staket mellan oss och dem, och det är väl tur det…
Vi har blivit rejält förkylda båda två. Gustav hostar och har väldigt ont i halsen, och på mig sätter det sig i bihålorna som vanligt.
Men eftersom vi har nu ett helt apotek, så vi hoppas kunna kurera oss ganska snart…
När vi kom hit idag så slog vi först upp vårt lilla läger, därefter tog vi en promenad upp till serveringen för att ta nåt kallt att dricka. Väl där insåg vi att vi inte hade så mycket kontanter, men eftersom det finns bankomater på alla camps så var ju inte det något problem. Trodde vi.
Det visade sig ganska omgående att bankomaterna i själva verket är ”mini-bankomater” och på dem fungerar bara sydafrikanska bankkort. Vilket vi naturligtvis inte har. De enda två campen i hela Kruger som tar internationella kort är Skukuza, 95km bort, och Letaba som ligger 72km bort…
Ja, inte mycket att göra.
Det är bara att hoppa in i Dunderhumlan och brumma norrut mot Letaba, där vi för övrigt bodde med mamma & pappa i tre nätter, för att ta ut pengar.
Ett par mil från campen möter vi en bil som tipsar oss om att det ligger lejon i skuggan vid ett vattenhål. Eftersom vi ändå passerar så svänger vi dit för att kolla närmare.
Jodå, det ligger några slöhögar och sover där på andra sidan vattenhålet. Det är dock svårt att se vad som är lejon och vad som är sten, och eftersom vi har en bit att åka så kör vi vidare.
Ska kanske lägga till förresten att det är hastighetsbegränsningar i hela parken, 50km/h på asfalt och 40km/h på alla grusvägar. Så avstånden tar helt klart lite längre tid än vad det ser ut att göra på kartan. Ungefär som i Kenya.
Nåväl, vi kommer fram till Letaba, tar ut våra pengar, äter en sen lunch och hoppar in i bilen igen.
När vi närmar oss samma vattenhål igen så har klockan hunnit bli 15.30 ungefär. Vi bestämmer oss för att ta en till titt för att se om lejonen är kvar, men vid första anblicken ser hela vattenhålet öde ut, sånär som på några maraboustorkar.
Snart kan vi dock urskilja en tass som sticker upp bakom en buske, och på ett annat ställe ser det ut som att det är en svans som rör sig då och då. Så vi bestämmer oss för att hänga där en stund för att se om de ”vaknar till liv” snart.
En kort stund senare kommer det en stor noshörningshona med en liten unge i släptåg. Hon verkade först tveka på om hon skulle gå ned mot vattnet när lejonen fanns där i närheten, men det visade sig vara en felaktig gissning av oss…
I själva verket så går hon rakt fram emot en annan buske, och vips så hoppar det upp ett lejon därifrån som hade valt just den busken som sovplats för dagen. Noshörningshonan visade helt enkelt att det var hon som bestämde här. Punkt slut.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Honan och ungen går sedan ned och dricker, och geggar sig i leran en stund. Under tiden sitter vi och spanar mot lejongruppen, det är nämligen antiloper på ingång. Vi har nu insett att det rör sig om minst fem lejon, kanske fler – det är svårt att se.
Men katterna verkade inte vara hungriga just nu, både antiloper och zebror klarade sig hela från vattendrickandet.
Istället tog det hela en totalt oväntad vändning när vår vän noshörningen och hennes unge är klara med lerinpackningen.
Återigen så går hon rakt in i lejongropen, och kliver med bestämda steg upp till det stora buskage där de lejon vi tidigare sett ligger och vilar.
Plötsligt bara väller det ut lejon ur busken!
Det var inte bara fem lejon utan FEMTON!
Och det strömmar lejon åt alla håll och kanter när noshörningshonan väljer deras buske som sin nya ryggborste. Ungen hänger glatt med!
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Det var ett minst sagt oväntat beteende måste jag säga. Jag är långt ifrån att vara kunnig på den här typen av djur, men generellt kan man ju i alla fall säga att honor med ungar brukar hålla sig borta från rovdjur, speciellt en SÅ stor grupp av SÅ stora predatorer. Men den här donnan bestämde tydligen vid det här vattenhålet, och lejonen försökte inte säga emot henne för en sekund!
Hennes unge kommer bli en tuffing, det är ett som är säkert…
Nu är vi tillbaka i vårt tält som sagt, den afrikanska natten låter runtomkring oss.
Förhoppningsvis kommer vi kunna sova bra i natt, det har varit lite svårt med hostningar och snörvlingar hit och dit de senaste nätterna.
Men, man kan ju i alla fall säga att vi delar på eländet – Gurra tar hostan och jag tar snoret!
:-)
Kram & God Natt!
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
090420
Satara Camp, Kruger NP, Sydafrika
En tidig morgon idag igen, vi körde ut genom grindarna när de öppnade kl. 6.00 imorse.
Men vi var långt ifrån ensamma… Ett långt pärlband av bilar strömmade ut från campen, och vi bävade lite för hur game driven skulle bli egentligen.
Men det tunnade ut tämligen omgående när vi väl kom iväg. Vi kör ganska lugnt & sakta när vi letar efter djur, och många andra tycks köra så fort som möjligt för att se så många djur som möjligt… En logik som brister lite.
Hur som helst, det dröjde inte mer än 10 minuter & några bufflar och zebror, innan vi såg dagens första rovdjur.
En grupp med lejon låg och vilade i det höga gräset, och det var med nöd och näppe som man kunde urskilja öronen som stundtals stack upp mellan grässtråna. En av honorna reste sig dock upp och visade sig tydligt en stund innan hon lade sig ner tillbaka igen. En posör minsann…
Sen har det fyllt på med elefanter, bufflar, antiloper, örnar osv hela dagen.
Ikväll körde vi till ett vattenhål som tydligen ska vara välbesökt. Det var det också, men det var främst babianerna som hängde där idag.
En stor grupp babianer tillbringade dagens sista ljusa timmar med att leka, bråka, äta och putsa varandra.
Ungefär som vi människor brukar göra… :-)
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Utöver babianer var det bara impalor och sköldpaddor som tyckte att just det här vattenhålet var platsen man skulle befinna sig på ikväll, så vi fick nöja oss med det.
Men det var riktigt kul att studera babianerna en stund. De unga busade som tusan, sen var det en äldre som röt ifrån och alla skrek innan det åter blev lugnt och sen började allt om igen.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Hela tiden satt en storvuxen babian uppflugen på en trädstam och höll span över omgivningarna. De har (i stort sett) alltid en utkik som håller valt gentemot eventuella fiender på intåg. Skulle exempelvis lejon eller leoparder närma sig så varnar utkiken hela flocken så att de hinner sätta sig i säkerhet. Oerhört socialt nätverk minsann.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Just nu blåser det halv kuling här utanför… Vårt tält står stadigt som tur är (peppar, peppar), men grannen har varit tvungen att förankra sitt på nytt ett antal gånger för att det inte ska blåsa iväg.
När han såg att vi parkerade om Humlan lite, för att bilen ska ge lite lä för tältet så verkade han tycka att det var en bra idé. Han försökte nämligen göra detsamma med sin lilla Volvo C30, men den når knappt upp till halva väggen på hans tält…
Lycka till!
Hans fru sitter för övrigt bara i en stol och tittar på.
Känns som att vi har det bättre på vår sida om tomtgränsen… ;-)
Kram & God Natt
090421
Lower Sabie, Kruger NP, Sydafrika
Det var fan storm i natt!
Kan säga att jag var aningens nervös igår kväll när hela tältduken trycktes ihop av kastvindarna, men sen bestämde jag mig för att det är ingen idé att noja över något som jag ändå inte rår över. Så jag tryckte i öronproppar och sov istället.
Och tältet höll, och inte blåste vi ut över savannen heller.
Faktum är att vårt marktält har visat sig vara ett riktigt bra köp!
Vi skaffade det inför våra vänner & mina föräldrars besök hit, och det har varit värt varenda krona (eller Rand) som det kostade.
Bra konstruktion, lätt material, rymligt, enkelt och helt klart prisvärt – en sund investering helt enkelt.
Dessutom är det jäkligt skönt att exempelvis kunna stå upp och byta om inne i det. Efter att ha ålat i sig kläderna i liggande position uppe i taktältet sedan förra sommaren, känns det lyxigt att istället kunna packa upp väskan och klä på sig stående. Man får sköna perspektiv på tillvaron efter en sån här resa… :-)
Vädret, eller rättare sagt ovädret, höll i sig idag också. Vindarna for fram över savannen och vi bestämde oss för att lämna slätterna runt Satara och istället köra ned mot områdena runt Lower Sabie, där vi bodde första natten när mamma & pappa var här. Ett snabbt besök i receptionen, och så var vår bokning ändrad.
Vi hann dock med en kortare runda innan vi stack, vi hörde nämligen vildhundar bara en bit bort från campen, så vi hoppade in i Humlan för att försöka hitta dem.
Ingen lycka denna gång, men det var ändå kul att höra deras skall när de jagade.
Vildhundar är tydligen det enda rovdjuret (här) som kommunicerar ljudmässigt med varandra under pågående jakt, så det går att lokalisera dem med hjälp av skallen.
Vi packade ihop och körde söderut, och höll oss mestadels på huvudleden för enkelheten & tidens skull.
Lower Sabie ligger 92km från Satara, så det är minst två timmar i bilen om man ska köra så fort man kan.
En del kör som sagt alldeles för fort, vilket resulterar i hundratals viltolyckor varje år. Idag såg vi ett av offren för detta, en puffadder som precis blivit överkörd när vi kom dit.
Puffaddrar orsakar förvisso en hel del dödsfall de med, men det är ändå synd om varelser som dör enbart på grund av andras oförsiktighet.
Vi svängde dock av från stora vägen när vi hade ett par mil kvar, och körde istället en liten omväg på en av grusvägarna. Några kilometer in så fick vi belöningen…
Dryga 150 meter bort från vägen ligger det inte bara en, utan två geparder och vilar.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Vi stod stilla en lång stund och tittade på dem, vi har verkligen längtat efter att få se geparder!
Hade väl en liten förhoppning om att det skulle komma en intet ont anandes antilop om jag ska vara ärlig, men det blev ingen blodspillan den här dagen. Inte som vi fick bevittna i alla fall.
Nu är det inte direkt så att vi är blodtörstiga, men det vore bara så enormt imponerande att få se de här rovdjuren i aktion. Geparden är verkligen fantastisk varelse, och när de sätter fart så tror man knappt sina ögon…
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Nu har vi i alla fall på nytt slagit upp vårt tält, börjar bli riktigt duktiga på det nu.
Magen är nöjd och glad efter middagen, och ögonen börjar helt klart tycka att de har gjort sitt för idag.
Imorgon blir det kanske vår sista dag här, vi har inte bestämt oss än om vi ska stanna ytterligare en natt. Får se hur förkylningar och djurlivet utvecklar sig under morgondagen…
Tjingeling!
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
090422
Nelspruit, Sydafrika
Ja, idag kl 17.55 lämnade vi Kruger National Park för den här gången. (Grindarna stänger kl. 18.00, så vi maximerade i alla fall vår vistelse där…)
Vi hade först tänkt att stanna även denna natten i parken, men eftersom vädret slagit om och blivit lite kallare, samtidigt som våra förkylningar blir djupare, så tyckte vi att det var förståndigare att inte campa en natt till. Istället körde vi alltså till Nelspruit, och har nu tagit in på ett billigt hotell.
Men vi hann med några fler djur såklart innan vi lämnade parken.
Dagen inleddes med flera lejon, börjar nästan bli lika vanliga som impalorna snart… :-)
Sen har det bara fyllt på med elefanter, flodhästar, zebror, giraffer, bufflar, noshörningar osv osv.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Vi fick oss inga vildhundar denna gång, något som grämer mig lite, men vi får väl helt enkelt komma tillbaka hit igen.
Precis när vi skulle lämna parken träffade vi en dam som vi i och för sig stött på tidigare under dagen, när vi tipsade henne om lejonen vi sett. Hon kände igen både oss och bil och vi började prata med henne och hennes man.
Det visade sig att hon är ”Honorary Ranger”, dvs heders-viltvårdare typ, tack vare hennes långvariga arbete mot tjuvskytte.
Vi pratade en lång stund om det hon gör och problematiken med tjuvskyttet, och hon brann verkligen för frågan. Hon lovade att skicka material om det de sysslar med, och vi ser verkligen fram emot det, för hon hade mycket intressant att berätta.
Hon och hennes man tipsade oss dessutom om att vi ”måste åka till Kgaladi National Park”, och de var så övertygande att vi faktiskt funderar på det.
Men vi får se, inget är bestämt ännu.
När vi svängde in på parkeringen här i Nelspruit så lät det oroväckande om Humlan högra bakdäck. Tro det eller ej, men för ungefär två timmar sedan fick vi vår första punktering…
De har hållit från Sverige ner till Kapstaden och en hel del till, men nu gav ett av dem upp. Inte illa ändå…
När vi stod och grejade med att byta däck alldeles utanför hotellet så kom det en man och frågade varifrån vi kört. Han berättade att han jobbar en del med svenska företag, och han erbjöd sig att köpa med sig middag åt oss när han ändå skulle åka iväg och handla mat till sig och sin son.
Trötta & skitiga tackade vi ja till erbjudandet, och precis när vi var klara med däckbytet kom han tillbaka med varsin härlig hamburgare till oss.
Vi pratade om allt möjligt, han var jättetrevlig och lättsam, och nu har vi plötsligt ytterligare en bostad om vi skulle behöva det. Gert, som han heter, bor i Johannesburg, och han erbjöd oss husrum närhelst vi skulle behöva det.
Helt otroligt så hjälpsamma och underbara människor man stöter på hela tiden!
Nu är det dags att koja, hoppas på att Gustavs hosta ska ge med sig så vi (båda) får sova i natt.
Hoppas allt är bra med er alla därhemma, och att inte ögonen står i kors på er efter det här jättelånga inlägget… :-)
KRAM!
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Våra bilder från Kruger finns på
http://picasaweb.google.com/kina.lundberg/KrugerNationalParkOffTheMap
Posts
No comments:
Post a Comment