090428
Kroonstad – Pretoria, Sydafrika
Just precis nu, i skrivande stund, sitter jag i förarsätet i Humlan och susar fram på motorvägen i 110 km/h.
Hur kan det gå till?
Ja, det är något av en paradox, men om ni fortsätter läsa kan ni nog lista ut det.
Nedanstående stycken är sådant som jag skrivit under de senaste dagarna, allt eftersom nyheterna har rullat in.
090423
Manaco Game Lodge, Kroonstad, Sydafrika
Och så var det det där igen med att inget blir som man tänkt sig…
Vi lämnade Nelspruit imorse med avsikten att köra till Bloemfontein idag, och vidare till Oudtshoorn imorgon, för att dagen därpå vara tillbaka i Kapstaden och påbörja arbetet med att skeppa hem bilen.
Vi kom dock inte längre än strax innan om Kroonstad, drygt 20 mil norr om Bloemfontein…
Vi låg så fint och tuffade fram på motorvägen i stadiga 85km/h och hade ungefär 10 minuter kvar till rastplatsen där vi planerat att äta lunch, när det plötsligt luktade varmt, inte bränt, från motorn.
Gustav blinkade för att svänga in till vägrenen, och när han kopplade ur så dog hela motorn.
Röken (ångan alltså, inte Gurra) som steg upp under huven verkade inget vidare, och vid första anblicken såg det ut som att den kokade.
Vi väntade en stund för att den skulle kylas av igen, och fyllde därefter på med vatten i kylaren. Och gissa om det fräste…
Aningens villrådiga stod vi och kliade oss lite i huvudet, men bestämde oss för att vänta en stund till och sen se om vi så småningom kunde få ordning på vad det nu var som var fel.
När vi stått i där i kanten på motorvägen i 20 minuter ungefär, så är det en Land Rover Discovery som åker i motsatt riktning som plötsligt gör en u-sväng och kör tillbaka till oss.
Det visar sig vara en man i 45-årsåldern som heter Cornel, han har själv haft Land Rovers i många år och han och Gurra undersöker vår vingklippta Humla.
Efter ett antal liter vatten och diverse petningar under huven verkar det vara vattenpumpen som gett upp. Dock vet vi inte vilken skada det gjort på resten av motorn, så för att ta det säkra före det osäkra så blir det en bogsering 16km in till Kroonstad för en grundlig undersökning på en verkstad.
Cornel som verkligen vänder ut och in på sig själv för att hjälpa oss, ringer även sin kusin Jan som kommer och möter upp oss på väg in mot stan.
Mekanikern på verkstaden gör en kvick koll och domen kommer snabbt; Förhoppningsvis är det bara topplockspackningen som tagit stryk, men om vi har otur så är det en hel renovering/byte av motorn som krävs… Jikes!
Han ska riva isär den imorgon för att se vad som har hänt, så vi vet mer om dryga 16 timmar ungefär.
Jaha, då var det bara att hitta någonstans att bo då.
Men, våra nyfunna änglar håller redan på att lösa det problemet. Några telefonsamtal senare och sen har Jan bokat in oss på en privat ranch en mil utanför stan.
Så, det är bara att plocka ut de ägodelar vi behöver, packa in dem i Cornels bil och sen blir vi skjutsade till närmsta restaurang för att köpa lunch/middag, som vi såklart inte hunnit med ännu.
Strax efter klockan 19 rullar vi så in på Manaco Game Lodge, som är en familjeägd ranch där man både har ”vanlig” boskap samt mer exotiska djur.
De driver bland annat privat jakt, där betalande gäster kan komma för att fälla en antilop eller två. Utöver de har de 300 köttkor som betar på ägorna.
Sen har de djur som inte får skjutas också… Precis bakom huset bor det inte mindre än 5 lejon, två vuxna och tre ungdjur.
Dessa ska inte bli bytesdjur, utan kommer så småningom sättas i avel alternativt säljas vidare.
Lejonen är tama, och de kommer när Johan, pappan i familjen, ropar på dem.
Förutom dessa aningens ovanliga husdjur så har de även hundar & katter, och två… surikater!
Surikaterna bor inne i huset med familjen, och de går fritt ut och in precis som de andra husdjuren…
Just nu är det lite ovisst hur mycket hela den här historien kommer kosta oss, och då pratar jag om Humlans sjukhusräkning alltså.
Har vi otur så pratar vi åtskilliga tusenlappar, nånstans mellan 30- och 40 000:-.
Har vi tur så blir det bara en bråkdel av detta.
Men oavsett så är vi för stunden ganska nöjda ändå. Det kunde ha skett på ett långt mycket värre ställe, och vi kunde ha varit omgivna av personer som bara vill lura oss på pengar.
Istället har vi fått massvis med hjälp, från människor vi aldrig träffat tidigare och vi väljer att se det positiva i hela eländet.
Dessutom, ingen är skadad och det är huvudsaken.
Nu ska vi sova, och förhoppningsvis kurera Gustavs hosta som inte vill ge sig.
God Natt!
090424
Kl. 09.45.
Vi har just varit i kontakt med en Land Rover-verkstad i Pretoria, och där hade de en likadan motor som vår, begagnad, som de kan sälja för 15 000 Rand.
Den har gått lika långt, d.v.s. 160 000km så det är helt klart ett alternativ.
Om vi anlitar dem så kommer de dessutom ner hit och hämtar Humlan med lastbil och kör upp honom tillbaka till Pretoria, och det vill de ha 2000 Rand för. Det är en sträcka på ca 25 mil enkel resa, så det känns som en schysst prissättning.
Herregud, hemma får man knappt en bärgning 1 mil för de slantarna…
Vi har dessutom kontaktat den verkstad nere i Kapstaden som vi anlitat tidigare, och eventuellt har de också en motor som kan funka. De ska testa den idag och återkomma med hur den verkar och vad de vill ha för den.
Men då kommer det med största sannolikhet kosta oss betydligt mer att frakta en död Humla ned till Kapstaden. Det är ändå 120 mil dit…
Nu kan vi bara avvakta för att se hur omfattande skadorna är i motorn.
Men det är ändå (i våra öron) goda nyheter att vi kanske kommer undan med runt 20 000Rand istället för det dubbla!
Samma dag, kl. 12.34
Nu har vi fått domen från verkstaden…
The cylinder head is gone!
Dessutom så sitter två cylindrar helt fast. Det går förmodligen att laga det, men det kommer gå på minst 22 000 Rand.
Vi har även fått ett bud från Nekkies, vår verkstad i Kapstaden. Den motorn som de har vill de ha 18 000 för.
Vilket innebär att det just nu lutar åt att Humlan kommer åka lastbil upp till Pretoria för att byta motorn till den begagnade som de hade där.
Nekkies har förvisso också gett oss ett kostnadsförslag på en total renovering av motorn vi har, och det vill han ha R25 000 för. Det KAN vara ett alternativ, men just nu känns det som att transporten ner dit och allt annat runtomkring är för bökigt.
Vi har ju dessutom tajmat vårt totalhaveri så bra att vi lyckats göra det en långhelg när allt tar ännu längre tid… På måndag är det nämligen helgdag i Sydafrika, Freedom Day, så alla verkstäder, transportörer och mekaniker har naturligtvis stängt.
Nu håller mekanikern på att skruva ihop allt som han har plockat isär på Humlan under morgonen, och i eftermiddag ska vi få hjälp av Johan, gårdsägaren, att bogsera ut Humlan hit istället så han får stå här över helgen.
Verkar som att vi är strandade i Kroonstad ett tag…
Samma dag, kl.16.39
Nu är Humlan hos oss igen!
Johan tog oss in till stan i sin pick-up, och hjälpte oss att bogsera Humlan hit till gården.
Kan säga för er som inte varit med om det själva att det är något av ett äventyr att bli bogserad av en sydafrikan…
Både igår när Cornel bogserade och idag när Johan gjorde det så satte vi nog hastighetsrekord när det gäller hur snabbt en fullastad Defender kan ta en 90° kurva! Det är jag som har fått äran båda gångerna att styra Humlan, medan Gustav har åkt med i den bogserande bilen. Igår var det extra spännande eftersom ena backspegeln var vriden utåt, så jag såg ingenting av var jag befann mig på vägkanten egentligen. Men det är klart, vem behöver veta sånt när man blir bogserad i 70 knyck på motorvägen…? :-)
Idag var det även en ny upplevelse då vi inte använde lina när vi drog. Istället var det en stång som var fäst emellan båda bilarna så det blev aldrig något slack på linan. Å andra sidan, så snart man kommer i nedförsbackarna så vill ju Humlan rulla förbi den framförvarande bilen – vi är ju aningens tyngre än våra dragbilar. Med lina får man parera och bromsa hela tiden så linan hålls spänd, med stången var det lite annorlunda… Man märkte egentligen inte att det gick fortare i Humlan än i pick-upen förrän Humlan plötsligt kastade sig åt sidan för att köra förbi, stången var ju ledad. Blev lite förvånad första gången det hände, men fick snart kläm på det hela.
Nu har vi i alla fall någorlunda kontroll över läget, på tisdag kommer de ner från Pretoria för att hämta Humlan och sen tar det ytterligare ett par dagar innan den nya motorn är monterad och klar.
Så vi räknar med att vara tillbaka i Kapstaden om en dryg vecka ungefär…
Ikväll ska vi grilla med familjen och några vänner till dem. Kommer förmodligen vara mycket kött på menyn, något som vi gillar! :-)
Hela motorhistorien kommer kosta oss några sköna slantar, men det är ingenting att gräma sig över.
Vi har som sagt fått träffa väldigt många otroligt trevliga människor, och att haveriet skedde när det skedde – det var ett lyckokast i sig själv. Nu är det bara att gilla läget, plåga VISA-kortet och gå vidare.
Samma dag, kl. 23.08
Vi har just haft en mycket trevlig kväll tillsammans med Johan, Pepi, deras vänner Christine & Louis samt deras son Francois.
De var otroligt trevliga och lättsamma, och förutom att vi fått berätta en hel del om vår resa så har Gustav även fått träna lite på sin tyska. Christine kommer nämligen från Österrike, men har bott i Sydafrika i mer än 30 år sen hon träffade sin man.
Och nu har vi även en bostad i Pretoria under tiden som Humlan blir lagad. Francois har nämligen öppnat sitt hem för oss, han bor där och har erbjudit oss husrum under veckan som kommer.
Vi tackade naturligtvis gladeligen ja, så nu är bostadsfrågan löst också. Underbart!
Vad ska man säga egentligen? Visst är det trist att få ett stort hål i plånboken, samtidigt är det bara så enormt inspirerande att vi hela tiden träffar så underbara & vänliga människor.
Man kan faktiskt inte göra annat än att glädjas över de problem som uppstår, för det är ju dem som gör att vi hamnar där vi hamnar… :-)
Kram & God Natt!
Thursday, April 30, 2009
Wednesday, April 22, 2009
En vecka i Kruger...
Följande inlägg består i själv verket av flera dagars skrivande. Jag skrev ned vad som hände varje dag, under veckan som vi befann oss i Kruger National Park.
Inlägget blev rätt långt… men så var det många djur som vi såg också! :-)
090417
Skukuza Camp, Kruger National Park, Sydafrika
Ännu en födelsedag! Nu är det min systerson Christoffer som får äta tårta och öppna paket! Hoppas att 4-årsdagen blir sådär härlig som bara födelsedagar kan vara när man är 4 år… :-)
Vi befinner oss nu i Kruger National Park igen.
I tisdags lämnade vi Johannesburg och körde över gränsen in i Swaziland för andra gången. Vi spenderade natten strax utanför Mbabane, och dagen därpå körde vi tillbaka in i Sydafrika igen.
Vi tog svängen om Swaziland enbart för att stämpla ut vår tillfälliga tullhandling på bilen. Så vi blev lite nervösa när vi fick mail från vår ängel på Motormännen, Beatrice, om att vi kanske skulle vara tvungna att åka in i Moçambique för att få stämplarna. Eller ja, nervös kanske inte var rätt ord, snarare matt…
Men, tullposteringen i Swaziland/Sydafrika stämplade så glatt så, inga problem!
Tack för varningen, Beatrice!
Lovar att bjuda på fika i sommar-Sverige om några veckor! :-)
När vi skulle lämna Swaziland så var det ett himla ståhej kring några bilar, ett par SUV:ar med blåljus på taket, en fet, dyr BMW, en polisbil och en till (ännu dyrare) BMW körde i sällskap över gränsen.
Tjejen som stämplade våra pass förklarade uppståndelsen:
”It’s the King’s wife. Or, at least one of them. He has to many…”
En av kungens 13 fruar skulle in till Johannesburg för att shoppa, och det var en himla kortege som följde henne…
Törs inte tänka på vad kungahuset kostar i drift på ett år, när det är 12 fruar till som har samma entourage.
Fast förra kungen var tydligen värre, han tog under sin levnadstid inte mindre än 70 fruar! En varje år.
Jisses, Gurra tycker att det är mer än nog med EN flickvän. Tur det. :-)
Onsdagen tillbringade vi i Nelspruit, som vi börjar kunna ganska bra vid det här laget. Vi kollade igenom Humlan hos en mekaniker, men det är som vanligt inga fel på vår bil.
Sen var det införskaffning av proviant och därefter bums i säng som gällde.
Tidigt igår morse styrde vi så mot Malelane Gate, som tog oss in i Kruger.
Vi hann med en del fina vyer på vägen in mot Skukuza, där vi tillbringar de två första nätterna.
Noshörningar, giraffer, elefanter, allehanda antiloper, bufflar och vårtsvin mm.
Vi såg dessutom tydliga spår efter leopard i vägkanten, både avtryck i sanden och klösmärken på träd, så vi visste att de var i närheten. En lång stund cirklade det också gamar en bit ifrån vägen, men vi fick ingen skymt av rovdjuren.
Däremot fick vi en annan katt, i mindre format. En genet smög i flodkanten igår kväll, precis när det började skymma. Det var tyvärr för dåligt ljus för att kunna fota ordentligt, men det var jättekul att se den!
De andra kissarna tog vi idag! En del av dem i alla fall…
Innan frukost hann vi med både leopard och lejon – coolt!
Vi började med en runda där vi såg ”det vanliga”, och efter en timme ungefär så får vi första stora katten.
En bil saktar in strax framför oss, och några sekunder senare är det ett graciöst muskelknippe som stryker över vägen. Leoparden smyger ned i gräset på andra sidan och vips så försvinner han i sina kamouflerade färger. Sanslöst så snabbt han smälter in i bakgrunden!
Hela förloppet gick så snabbt att vi inte hann få upp kamerorna ens, men det var likväl jättekul att få se leopard igen!
Önskar verkligen att vi hade kunnat få en skymt av den även när mamma &pappa var med, men nu har de ju en anledning att åka tillbaka om inte annat… :-)
Några vattenhål och antiloper senare styr vi mot närmsta toalett, eftersom herr Röken drack tre koppar te till frukost.
Men han fick hålla sig ett tag till, för gissa vad som kliver upp på vägen bara några meter framför bilen?
Fyra lejon, två honor och två hanar, som är helt obekymrade om bilen och de går verkligen som om de äger hela parken!
De tog sedan sällskap med oss, på vägen, i drygt två kilometer…
Gissa om det var mäktigt att köra Humlan med lejon-eskort??!!
:-)
Det var en häftig upplevelse, och ju mer jag tänker på det i efterhand desto häftigare blir det. Lejonen är ju generellt tämligen ointresserade av bilar och folk, men att ha dem knallandes bredvid sig i 20 minuter, det hör ändå inte till vanligheterna.
De stannade upp några gånger och tittade på Humlan, de trodde nog att han var en avlägsen släkting – samma färg och samma dova rytande.
Nu är vi tillbaka på campen igen, Gustav ligger och vilar. Vi börjar båda bli lite smått förkylda, tror att det var flygresan från Kapstaden som bjöd på en del ovälkomna baciller. (Nej, mamma – det var inte du som smittade oss.)
Men vi ska ta det lugnt idag och så ta en till tur senare i eftermiddag igen.
Imorgon byter vi campsite, det blir istället en natt på Marolea som ligger norrut härifrån sett. Däromkring ska det finnas mycket gepard & vildhundar sägs det – så håll tummarna!
090818
Marolea Camp, Kruger National Park, Sydafrika
En till födelsedag! De duggar tätt så här på vårkanten…
Grattis Cilla! Hoppas att det är okej att bli uppvaktad när jag kommer hem… :-)
Det blev en tur till igår, och det blev ytterligare ett lejon. :-)
Dock var det här aningens mer docilt, det låg bara i skuggan i en uttorkad flodbädd och sov. Så vi håller fortfarande gårdagsmorgonens lejon-parad högst!
Idag bor vi på Maroela Camp, strax öster om Orpen Gate. Omgivningen består av stora slätter vilket bådar gott inför våra gepardförhoppningar.
Dock har vi inte fått någon gepard ännu, men vi hade däremot en sjakal bara några meter från bilen tidigare idag.
Vägen som vi valde att köra hit skulle enligt guideboken gå genom områden där det går mycket vilt av allehanda slag, men det verkar som att de djuren inte läst guideboken… Eller så valde de bara att inte visa sig för oss. Några obligatoriska impalor, ett par gnuer och några strutsar var allt vi fick se.
Vi fick däremot en rejäl flashback när vi hamnade på den sämsta grusvägen sedan Uganda!
Tvättbrädekörning är ingen höjdare, och jag minns med tydlighet den ångestfyllda sträckan mellan Moyale och Isiolo i norra Kenya.
Tur att det bara var ett par mil som vi skumpade på den här gången!
Mitt i den värsta delen såg vi den här skylten:
Känns som att det experimentet inte gått så bra…
Nåväl, nu är vi framme på Marolea, och det är en jättemysig liten camp, enbart för camping. De flesta andra campen är stora områden med både stugor, färdiga tältbyar och campingplatser. Men Maroela är uteslutande till för oss med huset i bagaget. Inga bekvämligheter utöver dusch & toalett, och man har verkligen vildmarken precis bredvid sig! Underbart!
Imorgon blir det Satara, en större camp mitt i Kruger. Får se vad det bjuds på där…
090419
Satara Camp, Kruger National Park
Så är vi nu på Satara.
Vi har hittat en superbra plats, alldeles invid den yttre gränsen och vi har nu - i skrivande stund - flera hyenor bara några meter från tältet!
Dock är det ett staket mellan oss och dem, och det är väl tur det…
Vi har blivit rejält förkylda båda två. Gustav hostar och har väldigt ont i halsen, och på mig sätter det sig i bihålorna som vanligt.
Men eftersom vi har nu ett helt apotek, så vi hoppas kunna kurera oss ganska snart…
När vi kom hit idag så slog vi först upp vårt lilla läger, därefter tog vi en promenad upp till serveringen för att ta nåt kallt att dricka. Väl där insåg vi att vi inte hade så mycket kontanter, men eftersom det finns bankomater på alla camps så var ju inte det något problem. Trodde vi.
Det visade sig ganska omgående att bankomaterna i själva verket är ”mini-bankomater” och på dem fungerar bara sydafrikanska bankkort. Vilket vi naturligtvis inte har. De enda två campen i hela Kruger som tar internationella kort är Skukuza, 95km bort, och Letaba som ligger 72km bort…
Ja, inte mycket att göra.
Det är bara att hoppa in i Dunderhumlan och brumma norrut mot Letaba, där vi för övrigt bodde med mamma & pappa i tre nätter, för att ta ut pengar.
Ett par mil från campen möter vi en bil som tipsar oss om att det ligger lejon i skuggan vid ett vattenhål. Eftersom vi ändå passerar så svänger vi dit för att kolla närmare.
Jodå, det ligger några slöhögar och sover där på andra sidan vattenhålet. Det är dock svårt att se vad som är lejon och vad som är sten, och eftersom vi har en bit att åka så kör vi vidare.
Ska kanske lägga till förresten att det är hastighetsbegränsningar i hela parken, 50km/h på asfalt och 40km/h på alla grusvägar. Så avstånden tar helt klart lite längre tid än vad det ser ut att göra på kartan. Ungefär som i Kenya.
Nåväl, vi kommer fram till Letaba, tar ut våra pengar, äter en sen lunch och hoppar in i bilen igen.
När vi närmar oss samma vattenhål igen så har klockan hunnit bli 15.30 ungefär. Vi bestämmer oss för att ta en till titt för att se om lejonen är kvar, men vid första anblicken ser hela vattenhålet öde ut, sånär som på några maraboustorkar.
Snart kan vi dock urskilja en tass som sticker upp bakom en buske, och på ett annat ställe ser det ut som att det är en svans som rör sig då och då. Så vi bestämmer oss för att hänga där en stund för att se om de ”vaknar till liv” snart.
En kort stund senare kommer det en stor noshörningshona med en liten unge i släptåg. Hon verkade först tveka på om hon skulle gå ned mot vattnet när lejonen fanns där i närheten, men det visade sig vara en felaktig gissning av oss…
I själva verket så går hon rakt fram emot en annan buske, och vips så hoppar det upp ett lejon därifrån som hade valt just den busken som sovplats för dagen. Noshörningshonan visade helt enkelt att det var hon som bestämde här. Punkt slut.
Honan och ungen går sedan ned och dricker, och geggar sig i leran en stund. Under tiden sitter vi och spanar mot lejongruppen, det är nämligen antiloper på ingång. Vi har nu insett att det rör sig om minst fem lejon, kanske fler – det är svårt att se.
Men katterna verkade inte vara hungriga just nu, både antiloper och zebror klarade sig hela från vattendrickandet.
Istället tog det hela en totalt oväntad vändning när vår vän noshörningen och hennes unge är klara med lerinpackningen.
Återigen så går hon rakt in i lejongropen, och kliver med bestämda steg upp till det stora buskage där de lejon vi tidigare sett ligger och vilar.
Plötsligt bara väller det ut lejon ur busken!
Det var inte bara fem lejon utan FEMTON!
Och det strömmar lejon åt alla håll och kanter när noshörningshonan väljer deras buske som sin nya ryggborste. Ungen hänger glatt med!
Det var ett minst sagt oväntat beteende måste jag säga. Jag är långt ifrån att vara kunnig på den här typen av djur, men generellt kan man ju i alla fall säga att honor med ungar brukar hålla sig borta från rovdjur, speciellt en SÅ stor grupp av SÅ stora predatorer. Men den här donnan bestämde tydligen vid det här vattenhålet, och lejonen försökte inte säga emot henne för en sekund!
Hennes unge kommer bli en tuffing, det är ett som är säkert…
Nu är vi tillbaka i vårt tält som sagt, den afrikanska natten låter runtomkring oss.
Förhoppningsvis kommer vi kunna sova bra i natt, det har varit lite svårt med hostningar och snörvlingar hit och dit de senaste nätterna.
Men, man kan ju i alla fall säga att vi delar på eländet – Gurra tar hostan och jag tar snoret!
:-)
Kram & God Natt!
090420
Satara Camp, Kruger NP, Sydafrika
En tidig morgon idag igen, vi körde ut genom grindarna när de öppnade kl. 6.00 imorse.
Men vi var långt ifrån ensamma… Ett långt pärlband av bilar strömmade ut från campen, och vi bävade lite för hur game driven skulle bli egentligen.
Men det tunnade ut tämligen omgående när vi väl kom iväg. Vi kör ganska lugnt & sakta när vi letar efter djur, och många andra tycks köra så fort som möjligt för att se så många djur som möjligt… En logik som brister lite.
Hur som helst, det dröjde inte mer än 10 minuter & några bufflar och zebror, innan vi såg dagens första rovdjur.
En grupp med lejon låg och vilade i det höga gräset, och det var med nöd och näppe som man kunde urskilja öronen som stundtals stack upp mellan grässtråna. En av honorna reste sig dock upp och visade sig tydligt en stund innan hon lade sig ner tillbaka igen. En posör minsann…
Sen har det fyllt på med elefanter, bufflar, antiloper, örnar osv hela dagen.
Ikväll körde vi till ett vattenhål som tydligen ska vara välbesökt. Det var det också, men det var främst babianerna som hängde där idag.
En stor grupp babianer tillbringade dagens sista ljusa timmar med att leka, bråka, äta och putsa varandra.
Ungefär som vi människor brukar göra… :-)
Utöver babianer var det bara impalor och sköldpaddor som tyckte att just det här vattenhålet var platsen man skulle befinna sig på ikväll, så vi fick nöja oss med det.
Men det var riktigt kul att studera babianerna en stund. De unga busade som tusan, sen var det en äldre som röt ifrån och alla skrek innan det åter blev lugnt och sen började allt om igen.
Hela tiden satt en storvuxen babian uppflugen på en trädstam och höll span över omgivningarna. De har (i stort sett) alltid en utkik som håller valt gentemot eventuella fiender på intåg. Skulle exempelvis lejon eller leoparder närma sig så varnar utkiken hela flocken så att de hinner sätta sig i säkerhet. Oerhört socialt nätverk minsann.
Just nu blåser det halv kuling här utanför… Vårt tält står stadigt som tur är (peppar, peppar), men grannen har varit tvungen att förankra sitt på nytt ett antal gånger för att det inte ska blåsa iväg.
När han såg att vi parkerade om Humlan lite, för att bilen ska ge lite lä för tältet så verkade han tycka att det var en bra idé. Han försökte nämligen göra detsamma med sin lilla Volvo C30, men den når knappt upp till halva väggen på hans tält…
Lycka till!
Hans fru sitter för övrigt bara i en stol och tittar på.
Känns som att vi har det bättre på vår sida om tomtgränsen… ;-)
Kram & God Natt
090421
Lower Sabie, Kruger NP, Sydafrika
Det var fan storm i natt!
Kan säga att jag var aningens nervös igår kväll när hela tältduken trycktes ihop av kastvindarna, men sen bestämde jag mig för att det är ingen idé att noja över något som jag ändå inte rår över. Så jag tryckte i öronproppar och sov istället.
Och tältet höll, och inte blåste vi ut över savannen heller.
Faktum är att vårt marktält har visat sig vara ett riktigt bra köp!
Vi skaffade det inför våra vänner & mina föräldrars besök hit, och det har varit värt varenda krona (eller Rand) som det kostade.
Bra konstruktion, lätt material, rymligt, enkelt och helt klart prisvärt – en sund investering helt enkelt.
Dessutom är det jäkligt skönt att exempelvis kunna stå upp och byta om inne i det. Efter att ha ålat i sig kläderna i liggande position uppe i taktältet sedan förra sommaren, känns det lyxigt att istället kunna packa upp väskan och klä på sig stående. Man får sköna perspektiv på tillvaron efter en sån här resa… :-)
Vädret, eller rättare sagt ovädret, höll i sig idag också. Vindarna for fram över savannen och vi bestämde oss för att lämna slätterna runt Satara och istället köra ned mot områdena runt Lower Sabie, där vi bodde första natten när mamma & pappa var här. Ett snabbt besök i receptionen, och så var vår bokning ändrad.
Vi hann dock med en kortare runda innan vi stack, vi hörde nämligen vildhundar bara en bit bort från campen, så vi hoppade in i Humlan för att försöka hitta dem.
Ingen lycka denna gång, men det var ändå kul att höra deras skall när de jagade.
Vildhundar är tydligen det enda rovdjuret (här) som kommunicerar ljudmässigt med varandra under pågående jakt, så det går att lokalisera dem med hjälp av skallen.
Vi packade ihop och körde söderut, och höll oss mestadels på huvudleden för enkelheten & tidens skull.
Lower Sabie ligger 92km från Satara, så det är minst två timmar i bilen om man ska köra så fort man kan.
En del kör som sagt alldeles för fort, vilket resulterar i hundratals viltolyckor varje år. Idag såg vi ett av offren för detta, en puffadder som precis blivit överkörd när vi kom dit.
Puffaddrar orsakar förvisso en hel del dödsfall de med, men det är ändå synd om varelser som dör enbart på grund av andras oförsiktighet.
Vi svängde dock av från stora vägen när vi hade ett par mil kvar, och körde istället en liten omväg på en av grusvägarna. Några kilometer in så fick vi belöningen…
Dryga 150 meter bort från vägen ligger det inte bara en, utan två geparder och vilar.
Vi stod stilla en lång stund och tittade på dem, vi har verkligen längtat efter att få se geparder!
Hade väl en liten förhoppning om att det skulle komma en intet ont anandes antilop om jag ska vara ärlig, men det blev ingen blodspillan den här dagen. Inte som vi fick bevittna i alla fall.
Nu är det inte direkt så att vi är blodtörstiga, men det vore bara så enormt imponerande att få se de här rovdjuren i aktion. Geparden är verkligen fantastisk varelse, och när de sätter fart så tror man knappt sina ögon…
Nu har vi i alla fall på nytt slagit upp vårt tält, börjar bli riktigt duktiga på det nu.
Magen är nöjd och glad efter middagen, och ögonen börjar helt klart tycka att de har gjort sitt för idag.
Imorgon blir det kanske vår sista dag här, vi har inte bestämt oss än om vi ska stanna ytterligare en natt. Får se hur förkylningar och djurlivet utvecklar sig under morgondagen…
Tjingeling!
090422
Nelspruit, Sydafrika
Ja, idag kl 17.55 lämnade vi Kruger National Park för den här gången. (Grindarna stänger kl. 18.00, så vi maximerade i alla fall vår vistelse där…)
Vi hade först tänkt att stanna även denna natten i parken, men eftersom vädret slagit om och blivit lite kallare, samtidigt som våra förkylningar blir djupare, så tyckte vi att det var förståndigare att inte campa en natt till. Istället körde vi alltså till Nelspruit, och har nu tagit in på ett billigt hotell.
Men vi hann med några fler djur såklart innan vi lämnade parken.
Dagen inleddes med flera lejon, börjar nästan bli lika vanliga som impalorna snart… :-)
Sen har det bara fyllt på med elefanter, flodhästar, zebror, giraffer, bufflar, noshörningar osv osv.
Vi fick oss inga vildhundar denna gång, något som grämer mig lite, men vi får väl helt enkelt komma tillbaka hit igen.
Precis när vi skulle lämna parken träffade vi en dam som vi i och för sig stött på tidigare under dagen, när vi tipsade henne om lejonen vi sett. Hon kände igen både oss och bil och vi började prata med henne och hennes man.
Det visade sig att hon är ”Honorary Ranger”, dvs heders-viltvårdare typ, tack vare hennes långvariga arbete mot tjuvskytte.
Vi pratade en lång stund om det hon gör och problematiken med tjuvskyttet, och hon brann verkligen för frågan. Hon lovade att skicka material om det de sysslar med, och vi ser verkligen fram emot det, för hon hade mycket intressant att berätta.
Hon och hennes man tipsade oss dessutom om att vi ”måste åka till Kgaladi National Park”, och de var så övertygande att vi faktiskt funderar på det.
Men vi får se, inget är bestämt ännu.
När vi svängde in på parkeringen här i Nelspruit så lät det oroväckande om Humlan högra bakdäck. Tro det eller ej, men för ungefär två timmar sedan fick vi vår första punktering…
De har hållit från Sverige ner till Kapstaden och en hel del till, men nu gav ett av dem upp. Inte illa ändå…
När vi stod och grejade med att byta däck alldeles utanför hotellet så kom det en man och frågade varifrån vi kört. Han berättade att han jobbar en del med svenska företag, och han erbjöd sig att köpa med sig middag åt oss när han ändå skulle åka iväg och handla mat till sig och sin son.
Trötta & skitiga tackade vi ja till erbjudandet, och precis när vi var klara med däckbytet kom han tillbaka med varsin härlig hamburgare till oss.
Vi pratade om allt möjligt, han var jättetrevlig och lättsam, och nu har vi plötsligt ytterligare en bostad om vi skulle behöva det. Gert, som han heter, bor i Johannesburg, och han erbjöd oss husrum närhelst vi skulle behöva det.
Helt otroligt så hjälpsamma och underbara människor man stöter på hela tiden!
Nu är det dags att koja, hoppas på att Gustavs hosta ska ge med sig så vi (båda) får sova i natt.
Hoppas allt är bra med er alla därhemma, och att inte ögonen står i kors på er efter det här jättelånga inlägget… :-)
KRAM!
Våra bilder från Kruger finns på
http://picasaweb.google.com/kina.lundberg/KrugerNationalParkOffTheMap
Inlägget blev rätt långt… men så var det många djur som vi såg också! :-)
090417
Skukuza Camp, Kruger National Park, Sydafrika
Ännu en födelsedag! Nu är det min systerson Christoffer som får äta tårta och öppna paket! Hoppas att 4-årsdagen blir sådär härlig som bara födelsedagar kan vara när man är 4 år… :-)
Vi befinner oss nu i Kruger National Park igen.
I tisdags lämnade vi Johannesburg och körde över gränsen in i Swaziland för andra gången. Vi spenderade natten strax utanför Mbabane, och dagen därpå körde vi tillbaka in i Sydafrika igen.
Vi tog svängen om Swaziland enbart för att stämpla ut vår tillfälliga tullhandling på bilen. Så vi blev lite nervösa när vi fick mail från vår ängel på Motormännen, Beatrice, om att vi kanske skulle vara tvungna att åka in i Moçambique för att få stämplarna. Eller ja, nervös kanske inte var rätt ord, snarare matt…
Men, tullposteringen i Swaziland/Sydafrika stämplade så glatt så, inga problem!
Tack för varningen, Beatrice!
Lovar att bjuda på fika i sommar-Sverige om några veckor! :-)
När vi skulle lämna Swaziland så var det ett himla ståhej kring några bilar, ett par SUV:ar med blåljus på taket, en fet, dyr BMW, en polisbil och en till (ännu dyrare) BMW körde i sällskap över gränsen.
Tjejen som stämplade våra pass förklarade uppståndelsen:
”It’s the King’s wife. Or, at least one of them. He has to many…”
En av kungens 13 fruar skulle in till Johannesburg för att shoppa, och det var en himla kortege som följde henne…
Törs inte tänka på vad kungahuset kostar i drift på ett år, när det är 12 fruar till som har samma entourage.
Fast förra kungen var tydligen värre, han tog under sin levnadstid inte mindre än 70 fruar! En varje år.
Jisses, Gurra tycker att det är mer än nog med EN flickvän. Tur det. :-)
Onsdagen tillbringade vi i Nelspruit, som vi börjar kunna ganska bra vid det här laget. Vi kollade igenom Humlan hos en mekaniker, men det är som vanligt inga fel på vår bil.
Sen var det införskaffning av proviant och därefter bums i säng som gällde.
Tidigt igår morse styrde vi så mot Malelane Gate, som tog oss in i Kruger.
Vi hann med en del fina vyer på vägen in mot Skukuza, där vi tillbringar de två första nätterna.
Noshörningar, giraffer, elefanter, allehanda antiloper, bufflar och vårtsvin mm.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Vi såg dessutom tydliga spår efter leopard i vägkanten, både avtryck i sanden och klösmärken på träd, så vi visste att de var i närheten. En lång stund cirklade det också gamar en bit ifrån vägen, men vi fick ingen skymt av rovdjuren.
Däremot fick vi en annan katt, i mindre format. En genet smög i flodkanten igår kväll, precis när det började skymma. Det var tyvärr för dåligt ljus för att kunna fota ordentligt, men det var jättekul att se den!
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
De andra kissarna tog vi idag! En del av dem i alla fall…
Innan frukost hann vi med både leopard och lejon – coolt!
Vi började med en runda där vi såg ”det vanliga”, och efter en timme ungefär så får vi första stora katten.
En bil saktar in strax framför oss, och några sekunder senare är det ett graciöst muskelknippe som stryker över vägen. Leoparden smyger ned i gräset på andra sidan och vips så försvinner han i sina kamouflerade färger. Sanslöst så snabbt han smälter in i bakgrunden!
Hela förloppet gick så snabbt att vi inte hann få upp kamerorna ens, men det var likväl jättekul att få se leopard igen!
Önskar verkligen att vi hade kunnat få en skymt av den även när mamma &pappa var med, men nu har de ju en anledning att åka tillbaka om inte annat… :-)
Några vattenhål och antiloper senare styr vi mot närmsta toalett, eftersom herr Röken drack tre koppar te till frukost.
Men han fick hålla sig ett tag till, för gissa vad som kliver upp på vägen bara några meter framför bilen?
Fyra lejon, två honor och två hanar, som är helt obekymrade om bilen och de går verkligen som om de äger hela parken!
De tog sedan sällskap med oss, på vägen, i drygt två kilometer…
Gissa om det var mäktigt att köra Humlan med lejon-eskort??!!
:-)
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Det var en häftig upplevelse, och ju mer jag tänker på det i efterhand desto häftigare blir det. Lejonen är ju generellt tämligen ointresserade av bilar och folk, men att ha dem knallandes bredvid sig i 20 minuter, det hör ändå inte till vanligheterna.
De stannade upp några gånger och tittade på Humlan, de trodde nog att han var en avlägsen släkting – samma färg och samma dova rytande.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Nu är vi tillbaka på campen igen, Gustav ligger och vilar. Vi börjar båda bli lite smått förkylda, tror att det var flygresan från Kapstaden som bjöd på en del ovälkomna baciller. (Nej, mamma – det var inte du som smittade oss.)
Men vi ska ta det lugnt idag och så ta en till tur senare i eftermiddag igen.
Imorgon byter vi campsite, det blir istället en natt på Marolea som ligger norrut härifrån sett. Däromkring ska det finnas mycket gepard & vildhundar sägs det – så håll tummarna!
090818
Marolea Camp, Kruger National Park, Sydafrika
En till födelsedag! De duggar tätt så här på vårkanten…
Grattis Cilla! Hoppas att det är okej att bli uppvaktad när jag kommer hem… :-)
Det blev en tur till igår, och det blev ytterligare ett lejon. :-)
Dock var det här aningens mer docilt, det låg bara i skuggan i en uttorkad flodbädd och sov. Så vi håller fortfarande gårdagsmorgonens lejon-parad högst!
Idag bor vi på Maroela Camp, strax öster om Orpen Gate. Omgivningen består av stora slätter vilket bådar gott inför våra gepardförhoppningar.
Dock har vi inte fått någon gepard ännu, men vi hade däremot en sjakal bara några meter från bilen tidigare idag.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Vägen som vi valde att köra hit skulle enligt guideboken gå genom områden där det går mycket vilt av allehanda slag, men det verkar som att de djuren inte läst guideboken… Eller så valde de bara att inte visa sig för oss. Några obligatoriska impalor, ett par gnuer och några strutsar var allt vi fick se.
Vi fick däremot en rejäl flashback när vi hamnade på den sämsta grusvägen sedan Uganda!
Tvättbrädekörning är ingen höjdare, och jag minns med tydlighet den ångestfyllda sträckan mellan Moyale och Isiolo i norra Kenya.
Tur att det bara var ett par mil som vi skumpade på den här gången!
Mitt i den värsta delen såg vi den här skylten:
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Känns som att det experimentet inte gått så bra…
Nåväl, nu är vi framme på Marolea, och det är en jättemysig liten camp, enbart för camping. De flesta andra campen är stora områden med både stugor, färdiga tältbyar och campingplatser. Men Maroela är uteslutande till för oss med huset i bagaget. Inga bekvämligheter utöver dusch & toalett, och man har verkligen vildmarken precis bredvid sig! Underbart!
Imorgon blir det Satara, en större camp mitt i Kruger. Får se vad det bjuds på där…
090419
Satara Camp, Kruger National Park
Så är vi nu på Satara.
Vi har hittat en superbra plats, alldeles invid den yttre gränsen och vi har nu - i skrivande stund - flera hyenor bara några meter från tältet!
Dock är det ett staket mellan oss och dem, och det är väl tur det…
Vi har blivit rejält förkylda båda två. Gustav hostar och har väldigt ont i halsen, och på mig sätter det sig i bihålorna som vanligt.
Men eftersom vi har nu ett helt apotek, så vi hoppas kunna kurera oss ganska snart…
När vi kom hit idag så slog vi först upp vårt lilla läger, därefter tog vi en promenad upp till serveringen för att ta nåt kallt att dricka. Väl där insåg vi att vi inte hade så mycket kontanter, men eftersom det finns bankomater på alla camps så var ju inte det något problem. Trodde vi.
Det visade sig ganska omgående att bankomaterna i själva verket är ”mini-bankomater” och på dem fungerar bara sydafrikanska bankkort. Vilket vi naturligtvis inte har. De enda två campen i hela Kruger som tar internationella kort är Skukuza, 95km bort, och Letaba som ligger 72km bort…
Ja, inte mycket att göra.
Det är bara att hoppa in i Dunderhumlan och brumma norrut mot Letaba, där vi för övrigt bodde med mamma & pappa i tre nätter, för att ta ut pengar.
Ett par mil från campen möter vi en bil som tipsar oss om att det ligger lejon i skuggan vid ett vattenhål. Eftersom vi ändå passerar så svänger vi dit för att kolla närmare.
Jodå, det ligger några slöhögar och sover där på andra sidan vattenhålet. Det är dock svårt att se vad som är lejon och vad som är sten, och eftersom vi har en bit att åka så kör vi vidare.
Ska kanske lägga till förresten att det är hastighetsbegränsningar i hela parken, 50km/h på asfalt och 40km/h på alla grusvägar. Så avstånden tar helt klart lite längre tid än vad det ser ut att göra på kartan. Ungefär som i Kenya.
Nåväl, vi kommer fram till Letaba, tar ut våra pengar, äter en sen lunch och hoppar in i bilen igen.
När vi närmar oss samma vattenhål igen så har klockan hunnit bli 15.30 ungefär. Vi bestämmer oss för att ta en till titt för att se om lejonen är kvar, men vid första anblicken ser hela vattenhålet öde ut, sånär som på några maraboustorkar.
Snart kan vi dock urskilja en tass som sticker upp bakom en buske, och på ett annat ställe ser det ut som att det är en svans som rör sig då och då. Så vi bestämmer oss för att hänga där en stund för att se om de ”vaknar till liv” snart.
En kort stund senare kommer det en stor noshörningshona med en liten unge i släptåg. Hon verkade först tveka på om hon skulle gå ned mot vattnet när lejonen fanns där i närheten, men det visade sig vara en felaktig gissning av oss…
I själva verket så går hon rakt fram emot en annan buske, och vips så hoppar det upp ett lejon därifrån som hade valt just den busken som sovplats för dagen. Noshörningshonan visade helt enkelt att det var hon som bestämde här. Punkt slut.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Honan och ungen går sedan ned och dricker, och geggar sig i leran en stund. Under tiden sitter vi och spanar mot lejongruppen, det är nämligen antiloper på ingång. Vi har nu insett att det rör sig om minst fem lejon, kanske fler – det är svårt att se.
Men katterna verkade inte vara hungriga just nu, både antiloper och zebror klarade sig hela från vattendrickandet.
Istället tog det hela en totalt oväntad vändning när vår vän noshörningen och hennes unge är klara med lerinpackningen.
Återigen så går hon rakt in i lejongropen, och kliver med bestämda steg upp till det stora buskage där de lejon vi tidigare sett ligger och vilar.
Plötsligt bara väller det ut lejon ur busken!
Det var inte bara fem lejon utan FEMTON!
Och det strömmar lejon åt alla håll och kanter när noshörningshonan väljer deras buske som sin nya ryggborste. Ungen hänger glatt med!
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Det var ett minst sagt oväntat beteende måste jag säga. Jag är långt ifrån att vara kunnig på den här typen av djur, men generellt kan man ju i alla fall säga att honor med ungar brukar hålla sig borta från rovdjur, speciellt en SÅ stor grupp av SÅ stora predatorer. Men den här donnan bestämde tydligen vid det här vattenhålet, och lejonen försökte inte säga emot henne för en sekund!
Hennes unge kommer bli en tuffing, det är ett som är säkert…
Nu är vi tillbaka i vårt tält som sagt, den afrikanska natten låter runtomkring oss.
Förhoppningsvis kommer vi kunna sova bra i natt, det har varit lite svårt med hostningar och snörvlingar hit och dit de senaste nätterna.
Men, man kan ju i alla fall säga att vi delar på eländet – Gurra tar hostan och jag tar snoret!
:-)
Kram & God Natt!
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
090420
Satara Camp, Kruger NP, Sydafrika
En tidig morgon idag igen, vi körde ut genom grindarna när de öppnade kl. 6.00 imorse.
Men vi var långt ifrån ensamma… Ett långt pärlband av bilar strömmade ut från campen, och vi bävade lite för hur game driven skulle bli egentligen.
Men det tunnade ut tämligen omgående när vi väl kom iväg. Vi kör ganska lugnt & sakta när vi letar efter djur, och många andra tycks köra så fort som möjligt för att se så många djur som möjligt… En logik som brister lite.
Hur som helst, det dröjde inte mer än 10 minuter & några bufflar och zebror, innan vi såg dagens första rovdjur.
En grupp med lejon låg och vilade i det höga gräset, och det var med nöd och näppe som man kunde urskilja öronen som stundtals stack upp mellan grässtråna. En av honorna reste sig dock upp och visade sig tydligt en stund innan hon lade sig ner tillbaka igen. En posör minsann…
Sen har det fyllt på med elefanter, bufflar, antiloper, örnar osv hela dagen.
Ikväll körde vi till ett vattenhål som tydligen ska vara välbesökt. Det var det också, men det var främst babianerna som hängde där idag.
En stor grupp babianer tillbringade dagens sista ljusa timmar med att leka, bråka, äta och putsa varandra.
Ungefär som vi människor brukar göra… :-)
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Utöver babianer var det bara impalor och sköldpaddor som tyckte att just det här vattenhålet var platsen man skulle befinna sig på ikväll, så vi fick nöja oss med det.
Men det var riktigt kul att studera babianerna en stund. De unga busade som tusan, sen var det en äldre som röt ifrån och alla skrek innan det åter blev lugnt och sen började allt om igen.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Hela tiden satt en storvuxen babian uppflugen på en trädstam och höll span över omgivningarna. De har (i stort sett) alltid en utkik som håller valt gentemot eventuella fiender på intåg. Skulle exempelvis lejon eller leoparder närma sig så varnar utkiken hela flocken så att de hinner sätta sig i säkerhet. Oerhört socialt nätverk minsann.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Just nu blåser det halv kuling här utanför… Vårt tält står stadigt som tur är (peppar, peppar), men grannen har varit tvungen att förankra sitt på nytt ett antal gånger för att det inte ska blåsa iväg.
När han såg att vi parkerade om Humlan lite, för att bilen ska ge lite lä för tältet så verkade han tycka att det var en bra idé. Han försökte nämligen göra detsamma med sin lilla Volvo C30, men den når knappt upp till halva väggen på hans tält…
Lycka till!
Hans fru sitter för övrigt bara i en stol och tittar på.
Känns som att vi har det bättre på vår sida om tomtgränsen… ;-)
Kram & God Natt
090421
Lower Sabie, Kruger NP, Sydafrika
Det var fan storm i natt!
Kan säga att jag var aningens nervös igår kväll när hela tältduken trycktes ihop av kastvindarna, men sen bestämde jag mig för att det är ingen idé att noja över något som jag ändå inte rår över. Så jag tryckte i öronproppar och sov istället.
Och tältet höll, och inte blåste vi ut över savannen heller.
Faktum är att vårt marktält har visat sig vara ett riktigt bra köp!
Vi skaffade det inför våra vänner & mina föräldrars besök hit, och det har varit värt varenda krona (eller Rand) som det kostade.
Bra konstruktion, lätt material, rymligt, enkelt och helt klart prisvärt – en sund investering helt enkelt.
Dessutom är det jäkligt skönt att exempelvis kunna stå upp och byta om inne i det. Efter att ha ålat i sig kläderna i liggande position uppe i taktältet sedan förra sommaren, känns det lyxigt att istället kunna packa upp väskan och klä på sig stående. Man får sköna perspektiv på tillvaron efter en sån här resa… :-)
Vädret, eller rättare sagt ovädret, höll i sig idag också. Vindarna for fram över savannen och vi bestämde oss för att lämna slätterna runt Satara och istället köra ned mot områdena runt Lower Sabie, där vi bodde första natten när mamma & pappa var här. Ett snabbt besök i receptionen, och så var vår bokning ändrad.
Vi hann dock med en kortare runda innan vi stack, vi hörde nämligen vildhundar bara en bit bort från campen, så vi hoppade in i Humlan för att försöka hitta dem.
Ingen lycka denna gång, men det var ändå kul att höra deras skall när de jagade.
Vildhundar är tydligen det enda rovdjuret (här) som kommunicerar ljudmässigt med varandra under pågående jakt, så det går att lokalisera dem med hjälp av skallen.
Vi packade ihop och körde söderut, och höll oss mestadels på huvudleden för enkelheten & tidens skull.
Lower Sabie ligger 92km från Satara, så det är minst två timmar i bilen om man ska köra så fort man kan.
En del kör som sagt alldeles för fort, vilket resulterar i hundratals viltolyckor varje år. Idag såg vi ett av offren för detta, en puffadder som precis blivit överkörd när vi kom dit.
Puffaddrar orsakar förvisso en hel del dödsfall de med, men det är ändå synd om varelser som dör enbart på grund av andras oförsiktighet.
Vi svängde dock av från stora vägen när vi hade ett par mil kvar, och körde istället en liten omväg på en av grusvägarna. Några kilometer in så fick vi belöningen…
Dryga 150 meter bort från vägen ligger det inte bara en, utan två geparder och vilar.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Vi stod stilla en lång stund och tittade på dem, vi har verkligen längtat efter att få se geparder!
Hade väl en liten förhoppning om att det skulle komma en intet ont anandes antilop om jag ska vara ärlig, men det blev ingen blodspillan den här dagen. Inte som vi fick bevittna i alla fall.
Nu är det inte direkt så att vi är blodtörstiga, men det vore bara så enormt imponerande att få se de här rovdjuren i aktion. Geparden är verkligen fantastisk varelse, och när de sätter fart så tror man knappt sina ögon…
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Nu har vi i alla fall på nytt slagit upp vårt tält, börjar bli riktigt duktiga på det nu.
Magen är nöjd och glad efter middagen, och ögonen börjar helt klart tycka att de har gjort sitt för idag.
Imorgon blir det kanske vår sista dag här, vi har inte bestämt oss än om vi ska stanna ytterligare en natt. Får se hur förkylningar och djurlivet utvecklar sig under morgondagen…
Tjingeling!
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
090422
Nelspruit, Sydafrika
Ja, idag kl 17.55 lämnade vi Kruger National Park för den här gången. (Grindarna stänger kl. 18.00, så vi maximerade i alla fall vår vistelse där…)
Vi hade först tänkt att stanna även denna natten i parken, men eftersom vädret slagit om och blivit lite kallare, samtidigt som våra förkylningar blir djupare, så tyckte vi att det var förståndigare att inte campa en natt till. Istället körde vi alltså till Nelspruit, och har nu tagit in på ett billigt hotell.
Men vi hann med några fler djur såklart innan vi lämnade parken.
Dagen inleddes med flera lejon, börjar nästan bli lika vanliga som impalorna snart… :-)
Sen har det bara fyllt på med elefanter, flodhästar, zebror, giraffer, bufflar, noshörningar osv osv.
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Vi fick oss inga vildhundar denna gång, något som grämer mig lite, men vi får väl helt enkelt komma tillbaka hit igen.
Precis när vi skulle lämna parken träffade vi en dam som vi i och för sig stött på tidigare under dagen, när vi tipsade henne om lejonen vi sett. Hon kände igen både oss och bil och vi började prata med henne och hennes man.
Det visade sig att hon är ”Honorary Ranger”, dvs heders-viltvårdare typ, tack vare hennes långvariga arbete mot tjuvskytte.
Vi pratade en lång stund om det hon gör och problematiken med tjuvskyttet, och hon brann verkligen för frågan. Hon lovade att skicka material om det de sysslar med, och vi ser verkligen fram emot det, för hon hade mycket intressant att berätta.
Hon och hennes man tipsade oss dessutom om att vi ”måste åka till Kgaladi National Park”, och de var så övertygande att vi faktiskt funderar på det.
Men vi får se, inget är bestämt ännu.
När vi svängde in på parkeringen här i Nelspruit så lät det oroväckande om Humlan högra bakdäck. Tro det eller ej, men för ungefär två timmar sedan fick vi vår första punktering…
De har hållit från Sverige ner till Kapstaden och en hel del till, men nu gav ett av dem upp. Inte illa ändå…
När vi stod och grejade med att byta däck alldeles utanför hotellet så kom det en man och frågade varifrån vi kört. Han berättade att han jobbar en del med svenska företag, och han erbjöd sig att köpa med sig middag åt oss när han ändå skulle åka iväg och handla mat till sig och sin son.
Trötta & skitiga tackade vi ja till erbjudandet, och precis när vi var klara med däckbytet kom han tillbaka med varsin härlig hamburgare till oss.
Vi pratade om allt möjligt, han var jättetrevlig och lättsam, och nu har vi plötsligt ytterligare en bostad om vi skulle behöva det. Gert, som han heter, bor i Johannesburg, och han erbjöd oss husrum närhelst vi skulle behöva det.
Helt otroligt så hjälpsamma och underbara människor man stöter på hela tiden!
Nu är det dags att koja, hoppas på att Gustavs hosta ska ge med sig så vi (båda) får sova i natt.
Hoppas allt är bra med er alla därhemma, och att inte ögonen står i kors på er efter det här jättelånga inlägget… :-)
KRAM!
 |
| Från Kruger National Park - Off the Map |
Våra bilder från Kruger finns på
http://picasaweb.google.com/kina.lundberg/KrugerNationalParkOffTheMap
Monday, April 13, 2009
Päron och lejon
090413
Johannesburg
Två veckor går så fort!
Nu sitter mamma & pappa på flyget hem mot Europa igen. Känns som att det var igår som vi hämtade dem på samma flygplats som vi lämnade dem på för en liten stund sedan… Antar att det är ett tecken på att vi har haft roligt.
Senaste veckan har vi tillbringat i och omkring Kapstaden.
Vi flög ned förra måndagen, och det har varit full rulle på aktiviteterna, men vi har försökt att ta de lite lugnt och ”bara vara” också. Förutom alla sevärdheter så har vi ju även hunnit med en födelsedag med… Pappa fyllde år i onsdags, så då började vi dagen med en härlig frukost på Vergelegen, därefter blev det en vända till Lars och hans vinbutik och vi rundade av med att åka till en närbelägen lejonpark framåt eftermiddagen.
Där tajmade vi det så bra att vi kom precis till matningen, och det var några ivriga lejon som röt så man fick gåshud på armarna…
Men sen var det ju en och annan sötnos som knappast var så skräckinjagande (än)…
Drakenstein tar emot lejon från hela världen som farit illa på olika sätt. Många är unga djur som hamnat i farliga händer, och istället för att möta en framtid i trånga burar eller som bytesdjur för troféjägare får de här istället ett livslångt hem med massor av utrymme att röra sig på.
I fredags var vi (äntligen) uppe på Table Mountain!
Vi hade otrolig tur med väder och tajming även här – helt vindstilla och strålande sol gjorde att vi hade en helt fantastisk utsikt ända ned till Cape Point!
Eftersom toppen är i det närmaste helt plan så kan man med lätthet se åt att alla vädersträck – helt fantastiskt.
Här ser man Robben Island, den ökända fängelseön där bland annat Nelson mandela satt fängslad, utanför Kapstaden.
Måste säga att det var värt turen upp till toppen, och det var jättekul att mamma & pappa fick dela det med oss!
Vet inte om pappa var odelat positiv dock, det var viss tvekan om han verkligen skulle gå ut till kanten på vissa ställen. Min far och höjder är inte en jättebra kombination om man säger så. Men han imponerade! Han var framme vid räcket och kikade till och med över kanten – mer än jag trodde… :-)
Några som var än modigare var de som klättrade uppför eller repellerade nedför bergssidan. Repelleringen såg skitkul ut och det skulle jag definitivt kunna tänka mig att göra! Kanske får planera in det när vi kommer tillbaka ned till kusten igen…
Frank åkte ju hem till Irland i fredags också… Det var sorgligt att säga hejdå till honom, han har ju verkligen gett oss så mycket!
Den frikostighet och generositet som han visat två, för honom, totala främlingar är helt otrolig!
Vi kommer aldrig kunna betala tillbaka det, men vi hoppas verkligen få chansen att försöka! Räkna med att Mr Muldoon kommer komma på besök till Sverige i framtiden… :-)
Fler som visat oss stor generositet och vänskap är Lars och hans familj…
I lördags på Påskafton var vi alla hembjudna till dem på middag. Adelle hade fixat och förberett massor av god mat, och det blev grillad oxfilé, färskpotatis, tzatziki, sallad och massor av gott vin! Åtminstone för de andra, jag hade den stora äran att vara chaufför den kvällen…
Men, jag vet i alla fall vem som var först uppe ur sängen dagen därpå! :-)
Just det – vi har ju fått tillökning också!
Möt Pumba och Nisse Noshörning!
De blev våra nya familjemedlemmar i lördags efter viss förhandling på en lokal marknad. Gustav diskuterade pris i drygt en timme med försäljaren, och det var faktiskt två nöjda parter som skakade hand efter ett tag. Det är väl en bra affär om något!!!
Pumba är en golvlampa som ska få lysa upp vår tillvaro och minna om Afrika när vi kommer hem till Sverige igen…
Imorse var det dags att återigen lämna Somerset West. Vi flög med förmiddagsflyget upp till Jo’burg, och sen har vi tillbringat dagen ute i solen vid poolen på hotellet. Underbart!
Lika underbart var det att få se Humlan igen!
Helt sanslöst så fästa vi har blivit vid vår bil... Han är ju en del av oss nu. :-)
Nu laddar vi för fortsättningen, imorgon åker vi (förmodligen) till Swaziland igen. Vi måste nämligen stämpla ut Humlan på Carneten, tullhandlingen. Den är giltig för en tillfällig import i 4 månader och tiden rinner ut i veckan. Så, det blir en eller två nätter i Swaziland, därefter styr vi norrut mot Kruger igen.
Parken är i det närmaste tom på andra besökare närmsta veckorna, så vi tänkte passa på att få vildmarksupplevelserna för oss själva.
Nu ska jag snart krypa ned i sängen, har lite strul med ryggen och jag hoppas slippa ryggskottet som verkar vara på väg…
Kram på er allihop och
Glad Påsk i efterskott!
PS. Finns massor av fler bilder på Picasa:
http://picasaweb.google.com/kina.lundberg/OffTheMapAfrica3
Och du hittar alla album, gamla som nya på:
http://picasaweb.google.com/kina.lundberg
Enjoy!
Johannesburg
Två veckor går så fort!
Nu sitter mamma & pappa på flyget hem mot Europa igen. Känns som att det var igår som vi hämtade dem på samma flygplats som vi lämnade dem på för en liten stund sedan… Antar att det är ett tecken på att vi har haft roligt.
Senaste veckan har vi tillbringat i och omkring Kapstaden.
Vi flög ned förra måndagen, och det har varit full rulle på aktiviteterna, men vi har försökt att ta de lite lugnt och ”bara vara” också. Förutom alla sevärdheter så har vi ju även hunnit med en födelsedag med… Pappa fyllde år i onsdags, så då började vi dagen med en härlig frukost på Vergelegen, därefter blev det en vända till Lars och hans vinbutik och vi rundade av med att åka till en närbelägen lejonpark framåt eftermiddagen.
Där tajmade vi det så bra att vi kom precis till matningen, och det var några ivriga lejon som röt så man fick gåshud på armarna…
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
Men sen var det ju en och annan sötnos som knappast var så skräckinjagande (än)…
Drakenstein tar emot lejon från hela världen som farit illa på olika sätt. Många är unga djur som hamnat i farliga händer, och istället för att möta en framtid i trånga burar eller som bytesdjur för troféjägare får de här istället ett livslångt hem med massor av utrymme att röra sig på.
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
I fredags var vi (äntligen) uppe på Table Mountain!
Vi hade otrolig tur med väder och tajming även här – helt vindstilla och strålande sol gjorde att vi hade en helt fantastisk utsikt ända ned till Cape Point!
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
Eftersom toppen är i det närmaste helt plan så kan man med lätthet se åt att alla vädersträck – helt fantastiskt.
Här ser man Robben Island, den ökända fängelseön där bland annat Nelson mandela satt fängslad, utanför Kapstaden.
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
Måste säga att det var värt turen upp till toppen, och det var jättekul att mamma & pappa fick dela det med oss!
Vet inte om pappa var odelat positiv dock, det var viss tvekan om han verkligen skulle gå ut till kanten på vissa ställen. Min far och höjder är inte en jättebra kombination om man säger så. Men han imponerade! Han var framme vid räcket och kikade till och med över kanten – mer än jag trodde… :-)
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
Några som var än modigare var de som klättrade uppför eller repellerade nedför bergssidan. Repelleringen såg skitkul ut och det skulle jag definitivt kunna tänka mig att göra! Kanske får planera in det när vi kommer tillbaka ned till kusten igen…
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
Frank åkte ju hem till Irland i fredags också… Det var sorgligt att säga hejdå till honom, han har ju verkligen gett oss så mycket!
Den frikostighet och generositet som han visat två, för honom, totala främlingar är helt otrolig!
Vi kommer aldrig kunna betala tillbaka det, men vi hoppas verkligen få chansen att försöka! Räkna med att Mr Muldoon kommer komma på besök till Sverige i framtiden… :-)
Fler som visat oss stor generositet och vänskap är Lars och hans familj…
I lördags på Påskafton var vi alla hembjudna till dem på middag. Adelle hade fixat och förberett massor av god mat, och det blev grillad oxfilé, färskpotatis, tzatziki, sallad och massor av gott vin! Åtminstone för de andra, jag hade den stora äran att vara chaufför den kvällen…
Men, jag vet i alla fall vem som var först uppe ur sängen dagen därpå! :-)
Just det – vi har ju fått tillökning också!
Möt Pumba och Nisse Noshörning!
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
De blev våra nya familjemedlemmar i lördags efter viss förhandling på en lokal marknad. Gustav diskuterade pris i drygt en timme med försäljaren, och det var faktiskt två nöjda parter som skakade hand efter ett tag. Det är väl en bra affär om något!!!
Pumba är en golvlampa som ska få lysa upp vår tillvaro och minna om Afrika när vi kommer hem till Sverige igen…
Imorse var det dags att återigen lämna Somerset West. Vi flög med förmiddagsflyget upp till Jo’burg, och sen har vi tillbringat dagen ute i solen vid poolen på hotellet. Underbart!
Lika underbart var det att få se Humlan igen!
Helt sanslöst så fästa vi har blivit vid vår bil... Han är ju en del av oss nu. :-)
Nu laddar vi för fortsättningen, imorgon åker vi (förmodligen) till Swaziland igen. Vi måste nämligen stämpla ut Humlan på Carneten, tullhandlingen. Den är giltig för en tillfällig import i 4 månader och tiden rinner ut i veckan. Så, det blir en eller två nätter i Swaziland, därefter styr vi norrut mot Kruger igen.
Parken är i det närmaste tom på andra besökare närmsta veckorna, så vi tänkte passa på att få vildmarksupplevelserna för oss själva.
Nu ska jag snart krypa ned i sängen, har lite strul med ryggen och jag hoppas slippa ryggskottet som verkar vara på väg…
Kram på er allihop och
Glad Påsk i efterskott!
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
PS. Finns massor av fler bilder på Picasa:
http://picasaweb.google.com/kina.lundberg/OffTheMapAfrica3
Och du hittar alla album, gamla som nya på:
http://picasaweb.google.com/kina.lundberg
Enjoy!
Monday, April 6, 2009
Kruger - både vi och djuren överlevde...
090406
Johannesburg, Sydafrika
Nu har vi varit i Kruger!
Men för att inte gå händelserna i förväg alltför mycket så backar jag tillbaka till förra tisdagen först…
Gustav & jag åkte ut till flygplatsen när klockan var 8. Mamma & pappa skulle landa 9.10, så vi ville vara säkra på att inte missa dem. Det hade vi inte behövt oroa oss för… :-)
När klockan var 10.15 och de fortfarande inte hade kommit ut i ankomsthallen, då blev vi däremot lite oroliga.
Hade de missat anknytningen i Zürich?
Var bagaget borta?
Hade pappa fått i sig nötter på flygplanet?
Eller hade de flugit till Kapstaden istället...?
Men, det visade sig att det bara var otroligt lång kö till passkontrollen, och efter 1 timme och 40 minuter så skymtade jag äntligen två välbekanta figurer genom dörrarna i ankomsthallen…
Sen blev det kramkalas och två tårögda föräldrar! Själv hade jag fullt sjå med att hämta andan efter mammas kram, trodde nästan att hon aldrig skulle släppa taget om mig… :-)
Därefter blev det till att stuva Humlan full av packning, ta sikte på vägen ut ur Johannesburg och styra mot nordost – Kruger.
Vi mellanlandade i Nelspruit där vi tog in på ett jättetrevligt pensionat, där det fanns både pool, trevlig utsikt och allt till det facila priset av 450Rand för 4 personer...
På onsdagen var det så dags att ta sig in i Nationalparken.
Första natten skulle vi bo på Lower Sabie, i den nedre delen av parken, och vi hann med elefanter, impalor, bufflar, krokodiler, flodhästar, örnar, zebror, gnuer, kudus, giraffer och en hel del annat på vägen dit.
Dag 2 körde vi upp till Letaba, som ligger ungefär mitt i parken. Där är vegetationen tätare vilket innebär att det är lite svårare att se djuren. Men när man ser dem så är de NÄRA.
Vilket innebar att pappsen fick rejäl puls och började frenetiskt veva upp rutan när vi plötsligt hade två lejon 3 meter från bilen… :-)
Följande dagar kunde vi förutom lejon lägga till noshörningar, hyenor, sjakaler, klipspringers, tsessebes och mer av allt det andra, till listan på djur vi sett.
(Jodå, det fanns en fysisk lista – pappa prickade av alla djur i en broschyr allt eftersom de passerade hans blickfång…)
Förutom att spana i träd och buskar efter allehanda animaliska varelser har vi hunnit med en hel del glassätande, ett antal grillkvällar, några vinflaskor, 29 mils safari och socialt umgänge…
Ni som känner min far har ju redan räknat ut att han skaffat sig kompisar vartän vi stannat. 10 minuter efter att vi slagit läger så har pappa koll på grannar, deras bilar och matvanor. Antar att det är därifrån som mitt kontrollbehov härstammar… :-)
Igår var det så dags att lämna Kruger och styra söderut igen. Vi är nu tillbaka i Jo’burg, och strax efter lunch flyger vi ner till Kapstaden. Humlan får bo kvar på parkeringen här på hotellet i en vecka, och istället hyr vi en liten bil i Kapstaden. Kommer vara konstigt att sitta en meter längre ned, och jag är övertygad om att en VW Polo inte riktigt kan mäta sig med vår Dunderhumla, men det får funka så länge… Haha!
Nu är det snart dags för frukost, så snart de andra kommit till liv vill säga…
jag går fortfarande på Kruger-tid, dvs vaknar när solen går upp strax efter klockan 5. Tyvärr finns det inga lejon som ryter ”god morgon” här…
Hörs igen när vi är i Cape Town!
KRAM
Johannesburg, Sydafrika
Nu har vi varit i Kruger!
Men för att inte gå händelserna i förväg alltför mycket så backar jag tillbaka till förra tisdagen först…
Gustav & jag åkte ut till flygplatsen när klockan var 8. Mamma & pappa skulle landa 9.10, så vi ville vara säkra på att inte missa dem. Det hade vi inte behövt oroa oss för… :-)
När klockan var 10.15 och de fortfarande inte hade kommit ut i ankomsthallen, då blev vi däremot lite oroliga.
Hade de missat anknytningen i Zürich?
Var bagaget borta?
Hade pappa fått i sig nötter på flygplanet?
Eller hade de flugit till Kapstaden istället...?
Men, det visade sig att det bara var otroligt lång kö till passkontrollen, och efter 1 timme och 40 minuter så skymtade jag äntligen två välbekanta figurer genom dörrarna i ankomsthallen…
Sen blev det kramkalas och två tårögda föräldrar! Själv hade jag fullt sjå med att hämta andan efter mammas kram, trodde nästan att hon aldrig skulle släppa taget om mig… :-)
Därefter blev det till att stuva Humlan full av packning, ta sikte på vägen ut ur Johannesburg och styra mot nordost – Kruger.
Vi mellanlandade i Nelspruit där vi tog in på ett jättetrevligt pensionat, där det fanns både pool, trevlig utsikt och allt till det facila priset av 450Rand för 4 personer...
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
På onsdagen var det så dags att ta sig in i Nationalparken.
Första natten skulle vi bo på Lower Sabie, i den nedre delen av parken, och vi hann med elefanter, impalor, bufflar, krokodiler, flodhästar, örnar, zebror, gnuer, kudus, giraffer och en hel del annat på vägen dit.
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
Dag 2 körde vi upp till Letaba, som ligger ungefär mitt i parken. Där är vegetationen tätare vilket innebär att det är lite svårare att se djuren. Men när man ser dem så är de NÄRA.
Vilket innebar att pappsen fick rejäl puls och började frenetiskt veva upp rutan när vi plötsligt hade två lejon 3 meter från bilen… :-)
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
Följande dagar kunde vi förutom lejon lägga till noshörningar, hyenor, sjakaler, klipspringers, tsessebes och mer av allt det andra, till listan på djur vi sett.
(Jodå, det fanns en fysisk lista – pappa prickade av alla djur i en broschyr allt eftersom de passerade hans blickfång…)
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
Förutom att spana i träd och buskar efter allehanda animaliska varelser har vi hunnit med en hel del glassätande, ett antal grillkvällar, några vinflaskor, 29 mils safari och socialt umgänge…
Ni som känner min far har ju redan räknat ut att han skaffat sig kompisar vartän vi stannat. 10 minuter efter att vi slagit läger så har pappa koll på grannar, deras bilar och matvanor. Antar att det är därifrån som mitt kontrollbehov härstammar… :-)
Igår var det så dags att lämna Kruger och styra söderut igen. Vi är nu tillbaka i Jo’burg, och strax efter lunch flyger vi ner till Kapstaden. Humlan får bo kvar på parkeringen här på hotellet i en vecka, och istället hyr vi en liten bil i Kapstaden. Kommer vara konstigt att sitta en meter längre ned, och jag är övertygad om att en VW Polo inte riktigt kan mäta sig med vår Dunderhumla, men det får funka så länge… Haha!
Nu är det snart dags för frukost, så snart de andra kommit till liv vill säga…
jag går fortfarande på Kruger-tid, dvs vaknar när solen går upp strax efter klockan 5. Tyvärr finns det inga lejon som ryter ”god morgon” här…
Hörs igen när vi är i Cape Town!
KRAM
 |
| Från Off The Map - Africa 3 |
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
