Monetära problem... Vi ordnar!

Dagbok
Ben Gardane 080704

Vaknade tidigt i Zarzis, kom dit igår eftermiddag och hade tänkt stanna där tills imorgon då vi ska in i Libyen.
Låg och läste lite på morgonen, väntade på att klockan skulle bli nio och frukosten skulle serveras. När det så var dags för frukost så bjöds det på chokladcroissanter, aprikosmarmelad, väldigt sött té och en okej juiceaktig dryck. Bara socker med andra ord. Förvisso gott, men magen längtar ganska mycket efter fibrer nu…
Efter frukosten gick vi till banken där vi skulle växla in våra för ändamålet uttagna dinarer till euros. Eftersom vi ska betala guiden i Libyen €1340 imorgon var det ganska viktigt att vi fick det ordnat, minst sagt. Men där tog det stopp. Tydligen får ingen som inte är tunisisk medborgare växla till utländsk valuta, alla besökare måste ta ut tunisiska dinarer. Bajs!
Det spelade ingen roll att vi VERKLIGEN behövde de här pengarna, och vi fick samma svar på de olika bankerna vi provade med. Dubbelt bajs!
Tillbaka på hotellet kollade vi med vår, lite luriga, receptionskille om han kunde hjälpa oss. Det trodde han nog att han kunde, och han skulle återkomma till oss så snart han kollat det. Några timmar senare gick Gustav ned och fick då svaret att ”nej, tyvärr så kunde han inget göra”. Han hänvisade oss istället till den svarta börsen i grannstaden…
Efter en stund övervägande bestämde vi oss för att packa ihop våra pinaler, stuva in dem i bilen och chansa på den ”privata” växelmarknaden eftersom den officiella inte ville hjälpa oss.
Vi fick dock inte tillbaka några pengar på vårt redan betalda hotellrum. Och vilket överpris vi betalade för det råtthålet förresten… Vänner, håll er borta från Zazris! Intet gott kan komma av att åka dit!
Så, en knapp timme senare, efter att ha kört rakt över torkade saltsjöar styrde vi så in i Ben Gardane. Enligt vår knapphändiga guidebok, som saknar karta över staden, så skulle den bestå av tre huvudgator som skulle mötas i en rondell. Runt den rondellen skulle all kommers tydligen försiggå. Så vi stannar till i rondellen och frågar en man som står och hänger vid en husvägg om var vi kan växla pengar. På en blandning av engelska (vi), franska och arabiska (han) tycks vi förstå varandra och han säger att han kan hjälpa oss att växla tunisiska dinarer till euro. Yay! Då ska vi bara ta ut resterande summa som fattas, för att sedan kunna genomföra transaktionen. Sammanlagt skulle vi ha 1600 euro tänkte vi, så skulle vi ha en liten buffert för de där sakerna som säkerligen går fel. Då dyker nästa problem upp; ingen av stadens två bankomater fungerar… Lagen om all jävlighet har slagit till igen.
Så det var bara att vända bilen åter igen och styra tillbaka samma väg som vi kommit.
41° varmt och gassande sol, men vi börjar som tur är att vänja oss vid värmen.
Ett bankomatbesök senare, och när vi då åkt samma landsväg tre gånger inom loppet av ett par timmar, är vi tillbaka i Ben Gardane och letar nu efter vår nye vän vid samma plats som vi sett honom sist. Han är inte där, men Gustav får tag i honom på telefon. Strax dyker han upp och efter en liten stunds rappakalja, vår konversation kan inte beskrivas på annat sätt, trycker han in sig bredvid Gustav i passagerarsätet och vi kör iväg in på vindlande smågator för att nå ”växlingskontoret”.
En liten stund senare har vi bytt nästan alla våra tunisiska dinarer mot en fin bunt euro och en annan bunt med libyska dinarer. Yay!!!
In allihop i framsätet igen, tillbaka till rondellen och vår nyfunne tunisiske vän, Farhat, hoppade ut igen. Han var väldigt glad över affären, liksom vi, och han ville skaka hand och ha våra telefonnummer dessutom. Eftersom mycket av vårt samtal gick ut på teckenspråk vet vi inte vad vi ska prata om på telefon, men han fick ett visitkort och var nöjd med det.
Vi har lärt oss att när en tunisier ler på det sättet innebär det oftast att vi har blivit lurade, men faktum är att vi fick en bra växlingskurs, två procent över bankens, och vi fick dessutom ut de välbehövliga valutorna som vi blev nekade av densamma. Så vi var lika nöjda vi!
När alla ekonomiska affärer var avklarade ordnade vi ett rum på ett enkelt, men rent hotell i närheten. Och det var halva priset jämfört mot det sunkiga haket vi bott på natten innan.
Så det verkar som att det blev en ganska bra dag det här i alla fall.
Problem uppkomna, och problemen lösta!
Imorgon lämnar vi Tunisien, och åker istället in i Libyen.
Vår guide, som vi måste ha med oss enligt lag, talar till vår stora gädje flytande engelska och han har tydligen bott i London en längre tid också, det fick vi reda på idag.
Det ska bli spännande och intressant att uppleva Libyen, och vi ser verkligen fram emot att få våra frågor besvarade på ett språk vi förstår…
☺

Tilläggas bör kanske att våra vänner Adventure Family (www.adventurefamily.se) blivit tvingade att ändra sina planer på att köra genom Asien och kommer istället att åka genom Afrika. De har valt i stort sett samma rutt som vi, så med lite tur kommer vi att kunna träffas. =) Alltid kul att träffa andra svenskar (och britter, Richard) när man är ute och reser.