Tjuvande babianer & skrattande flodhästar...

081209
Blantyre, Malawi

Vi kom iväg från Nkhata Bay i fredags som vi tänkt oss. Det var lite osäkert ett tag eftersom min mage fortfarande levde sitt eget lilla liv, men det löste sig… (Hahaha!)

Vi körde några timmar söderut till vi kom till Cool Runnings i Senga Bay. Richard, Lina, Tuva-Li och Oliver hade förresten kommit till Mayoka i Nkhata Bay, missade nog att skriva det i min malaria-yra. De lämnat Nkhata Bay dagen innan oss och tog sikte på samma rutt som vi, så vi möttes upp igen i Senga Bay. Vi stannade där två nätter, passade på att göra en storstädning av bilarna och tälten, det var behövligt…

I söndags rullade vi sen vidare mot Liwonde National Park. Vi hade ringt och talat med dem tidigare, och fick då beskedet att vägarna var alldeles för dåliga för att kunna ta sig in med bilarna, regnperioden är ju igång nu. Eftersom vi är som sköldpaddor och har våra hus på ryggen innebär det ju lite problem för oss. Men managern var vänlig nog att ge oss varsin lyxstuga istället, till samma pris som camping. :-)
Vi betalade således $10 per person för att bo i det lyxigaste huset hittills…

Från Off the Map - Africa

Liwonde National Park kretsar en del kring floden som rinner genom parken, Shire-floden. Den har Afrikas högsta koncentration av flodhästar, i snitt finns det en flodhäst var 20 meter. Och floden är 460km lång… Det blir MÅNGA flodhästar!
Vet inte om ni vet hur en flodhäst låter, men det är ett läte som mest kan beskrivas som en blandning mellan ett skratt och en grymtning. Eftersom vår stuga låg precis på flodbanken somnade vi till ljudet av hundratals flodhästar på kvällen… Helt otroligt.
Förutom flodhästar hade vi även waterbucks, vårtsvin, babianer och gaseller runt husknuten. Faktum är att vi hade en babian inne i huset också! Den j-ln var så fräck att han gick in genom dörren och stal ägg som vi hade inne i rummet. Trots att jag låg på sängen ett par meter därifrån. Nåja, sånt mod ska väl belönas, och han fick således en måltid som han inte får varje dag… :-)

Igår morse började vi dagen med en båtsafari på floden. Gustav och jag hängde på oss kameror, kikare och videokamera och hoppade ner i en båt som under de följande två timmarna tog oss riktigt nära djuren.
Vi inledde med ett nära möte med elefanter. Det finns ett antal flockar med elefanter i parken och ett gäng hade bestämt sig för att börja morgonen med en liten strandvistelse. Efter att först ha sett de på lite avstånd uppe på land, bestämmer sig en av dem för att ta sig ett litet dopp… Snart var vi bara några meter från en jättestor elefanthane som svalkade sig i vattnet. Hans kompis uppe på land tyckte nog att det såg skönt ut för snart så gjorde han honom sällskap och vi fick första parkett till elefanternas morgonbad. :-)

Från Off the Map - Africa

Från Off the Map - Africa

Efter ett tag lämnar vi Dumbos kusiner och styr nedströms en bit. Flodhästarna var verkligen precis överallt!
De flesta vet nog redan att flodhästen är det däggdjur som dödar flest människor varje år, och de är rejält aggressiva när man tränger in på deras territorium. Därför höll vi oss på ett säkert avstånd från dessa bjässar, även om de för det mesta bara dyker under vattnet när man närmar sig med båten.
Vid ett tillfälle var det dock en hane som tyckte att vi var för närgånga, för plötsligt reser han sig upp och till vår stora förvåning är det inte mer än en meter djupt trots att vi befinner oss mitt ute på floden. Kan säga att man fick lite puls när flodhästen markerade mot oss…
Men han nöjde sig som tur var med att demonstrera sin styrka och vi körde vidare med en förnyad respekt för honom och hans släktingar.

Från Off the Map - Africa

Från Off the Map - Africa

Krokodiler fanns det också gott om, faktum är att det här var första gången vi såg krokodiler på den här resan. Ganska otroligt faktiskt med tanke på att vi faktiskt har kört längs med HELA Nilen. Vi har varit vid källan till både Blå Nilen och Vita Nilen, och trots det har vi inte sett en enda krokodil… Men nu fick vi alltså även kolla in dessa urtidsdjur, till Gustavs stora glädje. Han har nämligen sedan vi var i Alexandria, Egypten, frågat så snart vi kommit till ett vattendrag; Finns det krokodiler här?
Kan säga att just de orden börjar bli lite tjatiga nu, eftersom vi faktiskt var i Alexandria i början på juli… :-)

Från Off the Map - Africa

Från Off the Map - Africa

Nu är vi i Blantyre i södra Malawi, kom hit för någon timme sedan.
Vi ska tillbringa två nätter här, bland annat ska vi köpa upp oss på förnödenheter inför Mocambique. Matkostnaderna kommer annars sticka i höjden en del eftersom det tydligen är ännu dyrare där än här. Det vill inte säga lite det, för här är det sjukt dyrt med mat i butikerna! Betydligt mycket dyrare än hemma i Sverige, det kan man inte tro… Däremot är det billigt med frukt och grönsaker om man handlar ute på landsbygden, så det blir mycket mango för tillfället… Billigt och gott!

Imorgon ska vi göra något som kommer göra en del av er därhemma avundsjuka… (Främst pappa.)
Vi ska nämligen till Carlsbergs Bryggeri här i Blantyre. De har gratis visningar på bryggeriet varje onsdag, så imorgon ska vi lära oss allt om ölbryggningens ädla konst…

Till sist; jag mår bra!
Malarian är (förhoppningsvis) ett minne blott så ni behöver absolut inte oroa er därhemma.
Tack för all omtanke dock! Det är verkligen rörande med alla hälsningar hemifrån! Det gör att man längtar ännu mer efter er… :-)

Idag är det exakt 6 månader sedan vi packade Humlan och lämnade Karlskoga. Ett halvår på vägarna har gått fort, och snart är det dags att bege sig norrut igen.
Dubbla känslor, man saknar alla därhemma så på så sätt kommer det verkligen bli underbart att komma hem. Samtidigt har man redan lite ångest eftersom resan hittills varit oförglömlig… Men man får se framåt; det finns ju så många fler länder att besöka! :-)

Kramar från en frisk Kina som jobbar med att ladda upp bilder!
Kolla på http://picasaweb.google.com/kina.lundberg/OffTheMapAfrica för att se om jag lyckas…
:-)

Från Off the Map - Africa

Från Off the Map - Africa

Lite mer om malarian...

081203
Mayoka Village, Nkhata Bay
Malawi

Tack för alla snälla och vänliga hälsningar!
Det värmer verkligen!
(Det kanske var ett dåligt ordval med tanke på att febern har gjort mig ganska varm ändå, men ja… )

Mediciner är underbara!
Har nu precis avslutat min 3-dagarskur på 24 tabletter och redan känns det 200 % bättre än i måndags. Febern är så gott som borta, får bara enstaka svettningar nu, så det är en enorm förbättring. Värken, som egentligen var värst, har också trappats ned en hel del. Jag känner fortfarande av nacken och magen, men det är inte värre än att jag kan hantera det. Och nu kan jag äta igen! Yay!
Dessutom behöver jag inte springa på toa var femte minut längre, och det är himla skönt! Vi bor nämligen (billigt) i ett hus utan egen toalett, så man måste gå ca 100 meter och uppför/nedför 4 trappor för att ta sig dit… Inte helt lätt när paniken infinner sig! Men som sagt, magen har lugnat ned sig och det är jag glad för.

Om jag ska beskriva hur det känns att ha malaria är det enklast att säga att för mig var det som en blandning mellan riktigt elak magsjuka och en fruktansvärd influensa. Gånger 100.
Det absolut värsta var att det gjorde så fruktansvärt ont i hela kroppen, stundtals visste jag inte vart jag skulle ta vägen, jag ville bara bort från allt det onda. Sen var väl febern ingen höjdare heller, men eftersom jag mest låg i något dval-liknande tillstånd när den var som högst så spelade det inte så stor roll… Men värken var nästan outhärdlig. Vid ett tillfälle när jag låg i sängen försökte jag bokstavligt talat krypa ifrån smärtan! Febern grumlade väl mitt omdöme lite, för jag insåg när jag låg i fosterställning på golvet att kroppen faktiskt följde med när jag kröp iväg… Tårarna kom ganska snabbt då.

Nu ska jag ändå inte klaga, för jag kom tämligen rimligt undan. Vi åkte som sagt till sjukhuset när vi insåg att jag hade haft hög feber i mer än 8 timmar. Eftersom vi upptäckte det så pass tidigt så slapp jag lida mer än nödvändigt. Det finns ju de som går flera veckor med malaria innan de får det diagnosticerat och det kan verkligen inte vara roligt! I och för sig, det finns flera olika stammar av malaria, vissa ligger mer latent och andra har ett betydligt mer aggressivt förlopp. Då jag gick från i stort sett helt kurant till 40° feber på några få timmar kan vi ju enkelt fastställa att jag fick den senare varianten. Och det är jag ganska glad för faktiskt! För om jag inte hade mått så jäkla dåligt som jag gjorde så hade vi antagligen inte åkt till sjukhuset och kollat upp det. Ni som känner mig vet nog redan att jag inte gärna går till läkaren i onödan…
(Sen kanske min definition på ”nödvändigt” skiljer sig en del från andras också, gick till exempel med bihåleinflammation 6 veckor sist innan jag tog mig till doktorn för att få antibiotika – dumt, jag vet.)
Men eftersom det inte riktigt var ett alternativ att vänta några veckor för att se om det ”kanske skulle gå över”, så åkte vi alltså till sjukhuset. Tack vare att vi gjorde det så fick jag också en snabb diagnos och en snabb behandling. Hade jag fått den andra varianten, som är mer segdragen, så hade jag förmodligen haft malaria långt in på 2009…

För er som inte har koll på vad malaria är kommer här en kort beskrivning; Malaria är en tropisk sjukdom i form av en blodparasit som sprids av myggor. Det är långt ifrån alla myggor som bär på smittan, snarare bara en bråkdel, men de skördar många dödsoffer varje år. Parasiten tränger först in i blodomloppet och väntar tills den kommer till levern, där tränger den sen in i levercellerna. Sedan förökar den sig rasande snabbt och blir mindre i storlek. Därefter tränger de återigen ut i blodomloppet, och angriper de röda blodcellerna. Varje enskild parasit trettiotvådubblas med jämna mellanrum, och varje gång det sker frigörs toxiner i blodet som orsakar smärta, feber och illamående. Om detta pågår för länge utan någon form av behandling så leder det till kollaps av kroppens organ, parasiten har då brutit ned både lever, njurar, lungor och hjärna och så småningom så klarar inte kroppen mer. Detta är då under förutsättning att man inte strukit med redan på grund av vätskebrist.
Malaria är riktigt elak och inte att leka med. Det finns inget vaccin mot sjukdomen, enbart förbyggande tablettbehandling, så kallat malariaprofylax, men den är som bekant inte hundraprocentigt säker heller. De olika profylaxen som i dagsläget finns på marknaden har alla olika för- och nackdelar. Biverkningarna är många, medicinerna dyra och, återigen, ingen garanti för att undvika sjukdomen. Men det är ändå dumdristigt att chansa på att åka till ett malariaområde utan förbyggande behandling. En del resonerar som så att det är enklare att bara eftermedicinera om man nu skulle råka få sjukdomen. Till dem säger jag bara; skyll er själva. Förvisso hjälpte medicinerna förvånansvärt fort, trodde inte jag skulle må så mycket bättre bara några dagar senare. Men så fick jag ju snabb behandling också. Det är långt ifrån alla gånger man upptäcker malaria på första kontrollen. Faktum är att vi var på väg att åka från sjukhuset efter att ha fått beskedet att testet var negativt, när en man kom utspringandes efter oss. Labteknikern hade tittat ytterligare på mitt prov och hittat några små elaka rackare där i blodet. Om han inte gjort det så hade jag förmodligen legat och yrat här fortfarande…

Även om det inte kändes så kul att ha malaria för några dagar sen, så känns det ganska bra nu. Det är skönt att få små kriser ibland, man behöver det för att få perspektiv på olika saker i tillvaron. Ska skriva ett bättre och mer genomtänkt inlägg om det senare, men jag vill redan nu säga följande två saker;
• Jag har världens snällaste pojkvän. Han tog hand om mig och pysslade om mig så mycket han kunde, och jag vet att det var jobbigt att sitta bredvid och egentligen inte kunna göra något. Men jag är glad att du gjorde det!
• Jag har världens bästa föräldrar. Tack för att ni är beredda och sätta er på ett flygplan för att åka och ta hand om mig! Nu var det inte riktigt nödvändigt och hade ni antagligen inte ens hunnit hit innan jag frisknat till, men det är en enorm trygghet att veta att ni alltid finns där när man behöver er!

Nu är livet tillbaka till det ”normala” igen, och vi åker antagligen härifrån imorgon fredag. Dykningen får vänta helt enkelt, kroppen är fortfarande lite trött efter den senaste veckans påfrestningar.

Hoppas allt är bra därhemma, trots julstress, slask och sviktande världsekonomi.
Kom bara ihåg, mitt i alla vardagskatastrofer, att få lite perspektiv på problemen…
:-)

KRAM!

Några korta filmer... Etiopien & Kenya

Nätet tillåter inte så mycket, men jag har i alla fall lyckats få upp några korta snuttar på Youtube.

Har krävt en del arbete, så håll till godo... :-)

Malawi - alla paradis har en orm...

081130
samt forts 081202
Mayoka Village, Nkhata Bay
Malawi

Första advent.
Känns inte riktigt så när man vaknar till ljudet av vågor som slår in under huset nedanför oss, kliver ut på balkongen och tittar ner mot klart grönblått vatten, äter frukost bestående av bananpannkaka och färsk mangojuice och sen tillbringar resten av dagen i badkläder…
Julen & vintern känns ganska långt borta. Men vi satt faktiskt och sjöng julsånger i morse, Gustav & jag, även om vi skrattade mer än vi sjöng. Kan bero på att Gurra tog andrastämman på ”Adventstid”… :-)

Från Off the Map - Africa

En vecka i Malawi har svischat förbi, och det är riktigt trivsamt här! Resumé av de senaste dagarna;
I söndags natt rullade det, förutom fyra stora overland-truckar, även in åskovädret från helvetet på Chitimba Beach.
Summan av ovanstående blev att vi inte sov speciellt mycket, först på grund av onyktra britter, och senare på grund av att stormen slet så i vårt tält att vi var tvungna att snabbt packa ihop det när klockan var 3 på natten. Det blixtrande skådespel som himlen bjöd på gjorde att folk klev ut ur sina tält från alla håll och kanter, snart stod det uppåt 30 personer ute på stranden och bara tittade upp mot skyn. Ni vet, ibland blir man irriterad när man kollar på en skräckfilm för att folk beter sig så himla korkat. Till exempel; utomjordingarna ska snart landa på jorden med avsikten att ställa till en rejäl festmåltid bestående av jordbor. Människorna ser fenomenet på himlen och istället för att gömma sig på nåt himla bra ställe så står folk bara och tittar, som hypnotiserade, upp mot det som händer ovanför dem.
Precis så var det på Chitimba!
Människor kom från överallt och gick ut på stranden för att titta lite extra på det konstiga skenet däruppe…
Hmpf! Som tur är så vet i alla fall JAG precis vad som händer härnäst i skräckfilmer, så jag stannade i tryggt förvar i Humlan, beredd på en snabb get-away. Men vi klarade oss allihop den här gången, antagligen så rekade utomjordingarna bara inför den stora invasionen… :-)

Efter att vi räddat taktältet från att blåsa in i Zambia så gick vi och lade oss i en av sofforna i baren, och även om Gustav snart somnade om så låg jag vaken resten av natten. Blixtarna, åskknallarna och det piskande regnet hade en lätt störande effekt på fröken Lundberg, jag har tyvärr inte begåvats med herr Rökens förmåga att sova sig igenom vad som helst…
Dagen därpå bestämde vi oss för att byta lägerplats… Vi stod kvällen innan ute på stranden och var således helt utsatta för vinden som slog in från sjön. Två holländska killar var uppenbarligen betydligt smartare än oss, för de hade slagit läger bakom alla byggnader och träd, och där var det kav lugnt. Så, efter en snabb introduktion fick deras VW-buss sedan en ny granne i form av Humlan!
De har varit ute och rest i 8 månader med sin buss genom Afrika. Eller nja, egentligen har de bara varit 6 månader i Afrika, de gjorde nämligen en avstickare till Thailand som besättningsmän på en katamaran under två månader. Schysst extraknäck att segla över Indiska Oceanen!

I tisdags packade vi ihop igen och körde neråt mot Nkhata Bay. Nu var det dags för Humlan att bli lite ompysslad igen. Han har nämligen varit lite gnällig på sista tiden. Så när vi kom till Mzuzu besökte vi en verkstad som fick kolla igenom en del saker. Någon timme senare rullade vi, gnällfritt och med nya bromsbelägg, vidare igen.
En timme senare rullar vi ner mot Nkhata Bay. Det hade hunnit bli rejält mörkt vid det laget och det är såna stunder som vi verkligen uppskattar vår GPS. Tack vare den och turn-by-turn funktionen så hittar man med detsamma dit man ska. Det är faktiskt en enorm trygghet att slippa behöva irra runt, hamna i fel område och riskera att stöta på fel människor… Nu knappar vi bara in vilken waypoint vi ska till och simsalabim så hittar vi fram! Vissa menar att GPS:er förtar en del av tjusningen med att resa, men personligen tycker jag att det är en jäkligt bra uppfinning. Det finns en hel del pretentiösa typer ute på vägarna, som menar att Afrika inte är samma äventyr som tidigare, ”GPS:er dödar upptäckarkänslan”, ”asfalt tar bort den äkta känslan av Afrika”, bla bla bla… Själv känns det som om jag har skumpat fram på tillräckligt många dåliga vägar mitt ute i ingenstans, för att kunna uppskatta att inte kastas runt som en vilsen epileptisk studsboll. Men jag antar att jag inte är så äventyrlig av mig.

Från Off the Map - Africa

Nu har vi i alla fall, tack vare GPS:en, hittat en liten bit av paradiset. Vi bor på ett ställe som heter Mayoka Village, och det är helt underbart! Ett projekt som började som ett samarbete mellan en sydafrikan och lokalbefolkningen för drygt 15 år sedan, har idag resulterat i en hel anläggning med boende, restaurang, bar och försäljning av handarbeten mm. Vi har tagit in i en bambustuga precis vid vattnet eftersom det inte finns någonstans att köra ner Humlan på området, allt ligger nämligen i en sluttning och trapporna klarar inte riktigt en Land Rover tyvärr… Men det är ganska skönt att sova i en säng för omväxlings skull. Dessutom är det ännu skönare att kunna sprida ut alla sina saker utan att oroa sig för regn och stölder. Lyx att bo i hus! :-)

Vi kommer stanna här ett tag till, imorgon måndag börjar jag nämligen skolan.
Förvisso bara under fyra dagar och även om det inte resulterar i en magisterexamen så kommer jag ändå definitivt att ta mig vatten över huvudet.
Jag ska ta dykcertifikat.
Så, måndag morgon sätter jag mig i skolbänken igen, fast den här gången har jag bytt ut Linköpings Universitet mot Aqua Africa… Aningens mer exotiskt.
Gustav har ju redan licens sedan länge så han ska bara ta en uppfräschningskurs, det var nämligen några år sen sist.
Sen ska vi simma bland akvariefiskarna i Lake Malawi, bokstavligt talat. Det är tydligen så att majoriteten (99 %) av alla ciklider (färggranna akvariefiskar) kommer härifrån. När man badar och snorklar så ser man fiskar precis överallt; blåa, gula, orangea, gröna - hela PRIDE-skalan finns representerad.

Planen framöver är annars att tillbringa ytterligare en vecka här i Nkhata, därefter köra söderut mot några dagar i Senga Bay. Förmodligen kommer sen vi ha tillräckligt mycket russinhud efter all simning, så vi styr vidare mot Liwonde National Park i sydöstra Malawi. Efter att ha kollat in krokodiler och flodhästar lämnar vi sen Malawi och kör in i Moçambique. Någon vecka där, därefter Sydafrika. Sydafrika är rejält stort, så det kommer ta ett tag att jobba sig igenom landet ner mot Kapstaden. Sen vill vi i och för sig ta en vända upp i Namibia också, så det blir nog ett par veckor där med. Därefter, tillbaka ner mot Kapstaden, packa in Humlan i en container och sätta en adresslapp ”Europa” på paketet.
Sen lurar vi alla och flyger tillbaka upp till Kenya igen. Vi har lite businessplaner på gång där, så förhoppningsvis kan vi inte bara göra av med en massa pengar på den här resan, vi kanske kan få in lite i kassan också… Därefter, beroende på vad klockan är och hur mycket vår ekonomi tillåter, åker vi antingen till Thailand ett tag eller så flyger vi norrut mot fosterlandet igen.
En ungefärlig tidsplan på det hela sätter Thailand/Europa nånstans i april månad.
Men som sagt, vi har ändrat planerna ett antal gånger redan, vi kommer antagligen ändra dem ett par gånger till…

Hoppas allt e bra hemma och att ni njuter av de positiva aspekterna med vintermörkret; mys i soffan, varm glögg, man slipper städa för det är ändå alltid mörkt så ingen ser om det är dammigt, tjocka täcken i sängen, julskinka och farmors köttbullar (min farmor gör världens godaste köttbullar, det är vetenskapligt bevisat) och inte att förglömma; snöänglar! Själv ligger jag och gör änglar i sanden, men det är inte alls samma sak, och dessutom skaver det på alla möjliga ställen…

Fortsättning två dagar senare;
Ja, det var ju det där med att saker aldrig blir riktigt som man tänkt sig…
Det blev nämligen inget dyk-cert, det blev malaria istället.
Började må lite risigt i söndags eftermiddag med magknip och värk, sen blev det bara värre. Låg med hög feber och hade lite små-hallucinationer fram till i måndags eftermiddag.
Då bestämde vi oss för att åka till sjukhuset för att ta ett malaria-prov för säkerhets skull. Sjukhuset visade sig vara en skabbig tegelbyggnad som det luktade ladugård i, men de hade i alla fall rena utensilier. Ett rakbladsnitt i fingret och några minuters väntan medan de kollade mitt blod i mikroskopet, sen stod det klart att jag lyckats få malaria.
Vi äter ju naturligtvis malariaprofylax för att förhindra det, men tydligen tar tabletterna ”bara” bort 96 % av risken. Med andra ord är det en 4 % chans att få malaria om man äter mediciner och jag lyckades slå oddsen – jag kan allt!
Så istället för att lära mig om vikter, andning och dykteknik så växlar jag nu mellan att ligga i fosterställning i sängen och gå på toaletten.
Inte riktigt så som jag tänkt mig veckan…
Kan ärligt säga att det var länge sen jag mått så här dåligt. Det slår både blödande magsår i Åre och salmonellaförgiftning i England. Kommer inte riktigt ihåg fågelinfluensan eftersom jag bara var några veckor gammal då, men jag antar att den var värre eftersom både mamma och jag höll på att stryka med.
Lustigt så många elaka sjukdomar jag har lyckats dra på mig, kanske ska donera min kropp till forskning sen – vem vet vilka antikroppar jag kommer att ha utvecklat! :-)
Dessutom, man blir alltid lite liten när man blir sjuk och det är svårt att inte längta extra mycket efter mamma just nu. Det faktum att jag fyllde 31 i somras har inte så stor betydelse, antar att ålder faktiskt bara är en siffra ändå.

Malarian har dock blivit bättre redan, febern har gått ned en del och jag har ätit en rostad brödskiva idag, det första jag ätit sedan söndag lunch.
Det som är jobbigast just nu är värken som härjar i hela kroppen. Men, medicinerna ska tydligen ta död på parasiterna i blodet på tre dagar, så det är bara att härda ut.
Jag har alltid sagt att myggor härstammar i rakt nedstigande led från djävulen…
Nu är jag övertygad!

KRAM PÅ ER FRÅN EN YNKLIG RESENÄR!

Jo, en sak till; vi kan inte ta emot sms på våra mobiler. Tyvärr.
Så om ni vill få kontakt med oss är det enbart mail som gäller för tillfället.
:-)

Tanz Am på tre dagar- Nu är vi i Malawi...

081123
Chitimba Beach Lodge
Chitimba, Malawi

Nytt land igen!
Det blev en kort vistelse i Tanzania, bara fem nätter. Peponi levde som sagt inte upp till våra förhoppningar och därefter kände vi att vi bara drar genom landet ”lite snabbt” och tar sikte på Malawi istället.
Vi hann ju dock med en snorkeltur på Peponi innan vi avvek. Det var förvisso kul med en dag ute på havet men revet såg ut att ha mått bättre och snorklingen gick inte att jämföra med exempelvis det Asien har att erbjuda. Antiklimaxet gjorde att vi raskt bestämde oss för att skippa resten av kusten i Tanzania. Därför har vi nu avverkat tre hela dagar i bilen för att ta oss till Malawi. Tanzania är större än man tror…

Jocke & Gustav på väg ut till snorklingen i Tanzania

Från Off the Map - Africa

Men idag körde vi alltså genom nästa gränspassering och det var faktiskt den snabbaste hittills; 30 minuter sen var vi både utstämplade ur Tanzania och inskrivna i Malawi. Rekord!
(Jämför det med de 8 timmar det tog att ta sig in i Egypten…)

Nu har vi slagit läger på stranden bokstavligt talat i Chitimba i norra Malawi. Det är varmt, sanden är vit och vattnet lysande blått… Underbart!
Förhoppningsvis får vi nu lite vila efter ett par långa dagar på vägen…

För info; våra mobiler saknar helt täckning, det kenyanska numret som vi tidigare nåtts på funkar inte alls och jag har lyckats låsa Gustavs SIM-kort… (Ooops!)
Så för tillfället är det enbart internet som är vår kommunikationskanal med hemlandet. Täckningen kommer nog igång igen om några dagar när vi kör vidare söderut mot lite mer bebodda trakter. Fast för att få liv i Gustavs mobil måste vi lösa det med en PUK-kod från 3 först… Hur nu det ska gå till när man sitter söder om ekvatorn…? Nåväl, det löser vi nog på nåt sätt. Svårare knipor har vi suttit i än så, tro mig.

Yours truly - jag njuter av livet!

Från Off the Map - Africa

En varm hälsning från en tjej med sand mellan tårna!
KRAM!

Från Off the Map - Africa

Kan geparder spela fotboll? Jepp...

081119
Peponi Beach, Tanzania
MAMMA! Grattis på födelsedagen! (I efterskott.)
Det var jätteroligt att höra din röst igen, det har ju faktiskt inte blivit mer än 3 gånger på ett halvår… Tar igen det när vi kommer hem och inte har någonstans att bo! :-)
Hoppas du hade en bra dag och att blommorna var fina och chokladen god!

Resumé av de senaste dagarna; Nu har vi kommit vildmarken nära på riktigt igen…
Efter att i lördags först ha hämtat upp Simons bil på verkstaden och fixat diverse andra ärenden styrde vi äntligen ut ur Nairobi. Turen var på vår sida den dagen, trafiken var nämligen betydligt mycket glesare än sist vi åkte ut ur stan. Då tog det ett antal timmar bara att ta sig förbi flygplatsen, nu tog hela resan till Simons gård mindre än en timme. Skönt!
Det var riktigt kul att se Simon & Laila igen, det var dessutom ännu roligare att se Simon gå nästintill obehindrat utan kryckor. Han har verkligen återhämtat sig snabbt från olyckan.
Lördagskvällen bjöd på god mat och dryck, samt diverse kortspel. Natten blev sen och flaskorna tämligen tomma innan vi kom i säng så det var inga pigga själar som studsade upp morgonen därpå. Tanken var egentligen att vi skulle ha åkt vidare direkt på söndagsmorgonen, men vi insåg ganska snabbt att det inte var ett bra alternativ. När sedan Gray och Suzy, två av Simons grannar, kom förbi och erbjöd oss en heldag tillsammans med dem så var saken klar… Vi blev kvar en natt till och Gustav & Gray skulle ut och provköra Grays enormt påkostade offroad-bil. Han deltar varje år i en tävling som heter Rhino Charge, och det går i korthet ut på att den som kör kortast sträcka mellan ett antal olika checkpoints vinner. Med andra ord gäller det att ha en bil som tar sig fram i stort sett överallt, och det har Gray…

Från Off the Map - Africa

Den här Land Rovern har kostat närmare £50 000 att bygga, och de har haft en flygplansingenjör som har konstruerat underredet på den. Den är verkligen helt otrolig. Gustav tindrade som ett barn på julafton när de tittade på bilen, och när de sedan kom tillbaka efter en runda i närmsta grustag så trodde jag nästan att herr Röken gick ett par decimeter ovanför marken. Han formligen svävade fram av lycka. Tur att pojkarna fick leka lite! :-)
Efter lunch bestämde vi oss för att åka ett par kilometer till närmsta granne, de har nämligen en tam gepard. Toli är en gepardhona som räddats från ett tragiskt liv inne i Nairobi, där hon tidigare levde som exklusivt husdjur hos en välbärgad kenyan. Hon bor nu istället ute på landet där hon åtminstone stundtals kan springa fritt på den stora gård som hon lever på. Gray & Suzy hade köpt en present till Toli, en fotboll som hon kunde leka med för att få lite motion så vi skulle åka dit för att lämna den helt enkelt.
På vägen dit ser vi något helt underbart, en vild gepard som sakta korsar vägen ca hundra meter framför bilen. Vi stannar naturligtvis och ser under de följande 15 minuterna hur geparden först lägger sig ner i gräset och i stort sett försvinner tack vare sina färger. Vi hinner dessutom med att se hur hon först smyger på en oryx-antilop, men tydligen var hon inte sugen på oryx idag. Hon väljer istället att göra ett snabbt utfall mot en impala, men tyvärr tycks hon inte ha turen på sin sida den här gången. Det hade varit otroligt roligt att få se en gepard lyckas ta ett byte, fast vi får väl vara glada för impalans skull istället… :-)

Från Off the Map - Africa

Helt saliga kör vi vidare mot nästa gepard, som då är åtminstone aningens mer tam. Toli ligger vid poolkanten när vi kommer in på gården och hon får helt klart något jagande i blicken när Gray närmar sig henne… Det var nog enbart tack vare att Suzy distraherade henne med fotbollen som Gray klarade sig undan utan någon närkontakt med geparden. Det hade verkligen inte varit roligt, även om det i och för sig hade varit riktigt intressant att se hur långt Gray hade kunnat springa innan Toli kom ifatt honom… Fotbollen var dock en stor succé! Hon lekte länge och väl med den och vi fick några helt otroliga bilder på henne när hon utklassar Zlatan i solljuset.

Från Off the Map - Africa

Vi är verkligen lyckligt lottade!
Tack vare våra vänner i Kenya så har vi varit med om saker på den här resan som få resenärer får uppleva. De senaste närkontakterna med vilda (och halv-tama) djur har dessutom varit helt utanför nationalparkerna, så det har verkligen varit ”på riktigt”. Och fram tills nu så är det bara gorillamötet som vi över huvud taget har behövt betala pengar för… Helt otroligt.
Hur som helst, vi lämnade Simon & Laila tidigt på måndag morgon. Vi hade en lång körning till Mombasa framför oss så vi tänkte hinna så långt som möjligt innan trafiken kom igång på riktigt. Det var med sorg i hjärtat som vi sade hejdå till dem, för de är verkligen helt underbara att umgås med. Laila är helt förbluffad över vår tur när det gäller att se vilda djur så hon har till och med försökt övertala oss om att följa med dem runt Afrika. Haha! Det kommer inte ske den här gången, men vi kommer definitivt träffa dem igen och det ser vi redan fram emot. Vi ska dessutom försöka jobba lite för deras räkning, vi har en del idéer när det gäller sponsring av deras rovfågelprojekt. Simon är ju en blygsam man med en enorm erfarenhet och han har förbluffande historier i sitt bagage. Disney har förresten köpt rättigheterna till filmen om hans liv, så det säger väl lite om vilken karaktär han faktiskt är… CBS 60 Minutes försöker få till en intervju med honom, men han säger bara att det beror på om de kan anpassa sig efter hans fågelstudier… Haha, helt underbart!

Körningen till Mombasa gick över förväntan, vägen var faktiskt riktigt bra största delen av resan. Vi anlände till stället där Joakim väntade på oss runt 14-tiden, och vi körde sedan ytterligare några mil söder om stan innan vi slog läger för natten.
Igår lämnade vi så Kenya för den här gången, och fick nu nya stämplar i passen. Vid lunchtid rullade vi in i Tanzania och även om det faktiskt är vemodigt att lämna det underbara Kenya så är det samtidigt skönt att komma vidare på resan. Vi har ju ett mål i Sydafrika, och det börjar bli dags att jobba sig söderut. Dessutom, Kenya finns där för oss när vi reser tillbaka, och det vet vi att vi kommer göra!
Nu sitter jag på en veranda och blickar ned mot stranden, indiska oceanen slår upp vågor på sanden bara 100 meter bort.
Vi bor på ett ställe som heter Peponi Beach och vi hade innan vi kom hit hört fantastiska saker om den här platsen. Än så länge har det inte riktigt levt upp till våra (väldigt) höga förväntningar, men vi ger det en chans i alla fall. Imorgon ska vi ut med en segelbåt till det närbelägna revet och snorkla, så det ska bli riktigt roligt! Önskar bara att jag hade ett undervattenshus till kameran… Nåja.
Försöker lägga upp massor med bilder på geparderna också, men uppkopplingen är inte så man blir fartblind direkt så vi får se hur det går…

Från Off the Map - Africa

Stora kramar från värmen i Tanzania!!!

Hejdå Nairobi!

Sista timmarna i Kenyas huvudstad, och det känns helt okej!
Vi har varit här i 2,5 veckor nu och det var lite längre än vad vi först tänkt oss. Idag åker vi vidare ner mot kusten, även om vi inte kör hela sträckan på en gång. Vi stannar nämligen till hos Simon & Laila en gång till, det är bra med tanke på att vi inte vet hur lång tid det tar att ta sig ut ur stan idag... Sist tog det ju som bekant ett antal timmar bara att ta sig 35 km från stan till Athi River. Idag ska vi dessutom snurra runt inne i Nairobi ett tag innan vi tar oss iväg, vi ska hämta upp Simons bil som befinner sig på en verkstad och köra ut den till hans gård.

Wes lämnade oss i torsdags kväll, han kände suget efter Nilen och bestämde sig för att åka tillbaka till Jinja för att få ut mer forspaddling under sin Afrikaresa. Så han tog sin kajak, hoppade upp på den fullpackade nattbussen och satte sig tillrätta inför de 18 timmarna som det tar till Jinja... På riktigt dåliga vägar. Det är såna stunder som vi verkligen inser hur mycket vi gillar vår bil!

Innan han åkte hann vi med ett besök ute på African Foundation for Endangered Wildlife Centre här i Nairobi. Det är ett ställe där man kan lära sig mer om främst giraffer, och dessutom komma dem riktigt nära. Kolla in filmen nedan för att se precis hur nära... :-)



Nu ska vi bara packa ihop allt, handla lite förnödenheter, hämta bilen, ladda ner några program, ladda kontantkortet i mobilen, kanske gå på bio (!) och äta lunch innan vi lämnar stan...

Hakuna matata!

Från Off the Map - Africa

Falkar, hyenor och goda vänner

081110
Nairobi

För att återkoppla till mitt förra inlägg…
Obama vann ju som bekant, till alla kenyaners enorma glädje. Det är ganska svårt att föreställa sig hysterin som råder i Kenya, faktiskt hela Afrika, över Barack Obama. Överallt hittar man klistermärken och knappar med Obamas leende ansikte på. Det faktum att han då segrade i valet förra veckan resulterade i att Kenyas president utlyste nationell helgdag här… I andra länder nöjde man sig tydligen inte med EN dag, där blev hela veckan rödmarkerad i almanackan.
Obama-febern härjar över hela Afrika.

Vi har njutit av några sköna dagar på Wildebeest Camp, fyllda av viktiga saker som att fundera över vad vi ska äta till middag och när vi ska spela nästa omgång av Alfapet.
I lördags lämnade vi dock det tuffa (!) livet i storstan och åkte några mil utanför Nairobi till Simons hus. Även om det bara var 35km så tog det gott och väl 3 timmar. Bilköer är inte att leka med här i Nairobi, alla kör som om det var liv och död vilket resulterar i enorma trafikstockningar, otaliga kollisioner och osannolika fastkörningar.

Det var hur som helst riktigt kul att se Simon på benen igen efter olyckan med vattentanken. Han har återhämtat sig förvånansvärt snabbt och går nu till och med korta sträckor utan kryckor. Faktum är att han gick relativt obehindrat tills för några dagar sedan, men sen bestämde han sig för att det var dags att campa… 10 dagar efter höftfrakturen. Det gjorde att han nu måste använda kryckorna igen. Men det dröjer nog inte innan han slänger bort dem på nytt.



Vi har varit hos Simon & Laila och haft några helt fantastiska dagar tillsammans med dem. De är verkligen helt underbara, både i sitt enorma arbete för rovfåglar men också som personer. Man pratar ibland om energitjuvar när man menar människor som tär på en.
Simon & Laila är precis raka motsatsen till det!
Helt otroligt hur deras energi och glada natur smittar av sig, man mår verkligen bra till hundra procent i deras sällskap.
Det är vansinnigt svårt att i ord beskriva dem, men jag kan ju göra ett litet försök i alla fall…
Simon är i 45 årsåldern, och han har levt hela sitt liv i Afrika. Han är uppvuxen med vilda djur och den afrikanska naturen runt husknuten, och han vet enormt mycket om i stort sett det mesta. Han har en enormt vänlig personlighet, och han hetsar inte upp sig i onödan.

Laila är 23 och ett riktigt energiknippe. Hon har en väldigt internationell bakgrund med egyptiskt/indiskt/brittiskt påbrå, uppvuxen på Irland och utbildad i Schweiz… Hon kontaktade Simon för ett par år sedan när hon var klar med sina zoologistudier för att förhoppningsvis få jobba tillsammans med honom i hans arbete med rovfåglar. Hans respons var inte direkt positiv… Men hon stod på sig och nu är de verkligen ett sammansvetsat team. Deras jargong är vansinnigt rå, men samtidigt enormt hjärtlig och trots att de oftast småbråkar är det uppenbart att de betyder mycket för varandra. Simon beskriver Laila (när hon inte hör det) som sin familj och han känner ett enormt ansvar för henne här i Afrika.

Från Off the Map - Africa

De är just nu lite frustrerade över att olyckan skjutit upp deras planer ganska rejält, men samtidigt så tar de det hela med ro – det tjänar ju inget till att gräma sig över sånt man inte kan rå på.
I lördags när vi kom dit så tog vi först en kortare tur runt området där Simon bor, och det vimlar av djur överallt. Simon, som förresten måste vara en rovfågelshybrid med sina falkögon, såg allt som fanns att se. Helt osannolikt vad han upptäckte saker till höger och vänster.
Lite senare på kvällen när skymningen lagt sig tog vi ytterligare en game drive i mörkret. En stor handhållen lampa gjorde dock att vi kunde söka djur med den genom att se när deras ögon reflekteras i ljuset. Förutom diverse antiloper, zebror och smådjur såg vi även afrikanska öronrävar, och några enstaka hyenor. När spotlighten började krångla och det dessutom blev ganska kyligt så bestämde vi oss för att vända hemåt igen. Plötsligt glimmar det till framför bilen – ett par röda ögon lyser i natten. Ögonblicket därpå visar sig ytterligare ett par, och bredvid dem ännu ett par… Utan förvarning hamnar vi mitt i en flock hyenor. Simon försöker fotografera, jag kastar mig fram mellan sätena för att få igång spotlighten igen och Laila, som kör bilen, försöker styra rätt bland alla hålor och stenar. Gustav och Wes satt på biltaket och gjorde sitt bästa för att inte trilla av – hade inte varit kul med tanke på att det sprang cirka 20 hyenor bara några meter från bilen. Det var helt makalöst att befinna sig mitt bland alla dessa rovdjur i den kolsvarta afrikanska natten…
Det var första kvällen – en bra start.
Gustav och jag slog upp vårt taktält, som vi för övrigt gillar mer och mer för varje dag, strax utanför staketet till Simons gård. Stjärnhimmelen var helt underbar, det var verkligen skönt att få se den igen. Även om det är trevligt att avnjuta storstadens bekvämligheter så har jag verkligen saknat stjärnorna… Stadens alla ljus gör ju att man inte kan se stjärnhimlen och det finns inget som är så storslaget som en kolsvart himmel med tusentals stjärnor som lyser så starkt att man nästan blir bländad.

Från Off the Map - Africa

När vi precis klättrat upp i tältet så hörde vi några djurläten som vi snart identifierade som hyenor. Och de var nära. Och de kom närmre. Vi somnade med hyenor som strök runt gården och vår bil… Vildmark på riktigt.

Morgonen därpå vaknade jag ganska tidigt, klättrade ner ur tältet och njöt av att blicka ut över en savann där zebror, gnuer och gaseller strövade omkring bara några tiotal meter bort.
En stund senare seglar det in en rovfågel precis ovanför mitt huvud, och han slår sig ner på en död trädstam inne på gården. Det visar sig vara Tim, en slagfalk som Simon tagit hand om sedan 1,5 år tillbaka. Tim är dock uppfödd som en vild falk och han lever fritt, har varken ringmärkning eller fotrem.
Efter att vi människor ätit frukost är det dags för Tim att få sin del också. Men för honom duger det inte med müsli och yoghurt, utan hans morgonmål består av två döda kycklingar som han får jobba lite för att få… Snart står Simon, med bruten höft, och svingar en kyckling fastbunden i ett snöre runt, runt och Tim cirkulerar och slår ner från alla möjliga håll för att fånga sitt byte. Både Gustav och jag fick prova på hur det känns att stå med en rovfågel uppflugen på näven och det är ganska stort att blicka rakt in i ett par falkögon på bara en decimeters avstånd…

Från Off the Map - Africa

Vi tillbringade två nätter hos Simon och Laila och vi kommer förmodligen att stanna till där på vägen ut mot Mombasa också. De är verkligen underbara att umgås med och förhoppningsvis kommer vi kunna få hjälpa till lite med en del saker som kanske kan underlätta för dem i deras nuvarande situation.
För att läsa mer om deras arbete och för att stödja detsamma, gå in på;
http://simonthomsett.wildlifedirect.org/


Nu är vi tillbaka i Nairobi igen, och vi har hunnit med ett besök på East African Canvas också. Det är ett företag som tillverkar en rad olika produkter av tålig canvas. Små saker som väskor, stolar, överdrag etc, men framför allt tillverkar de helt otroliga tält. Kolla på deras hemsida för att få se bostäder som får en att dåna…
http://www.eastafricancanvas.com/
De säljer över hela världen och tillverkar allting enligt de önskemål kunden har. Ingen massproduktion här inte. Nu till det bästa (för vår del i alla fall); vi får gratis överdragsklädsel till Humlan! Sjukt snygga klädslar i tålig canvas och läder! De håller på att sy upp dem till oss nu… Så Humlan får inte bara nya delar utvändigt, han blir även pimpad invändigt. :-)

Från Off the Map - Africa

Nu ska vi stanna kvar i Nairobi ett par dagar till, vi måste ju vänta på vår klädsel. Dessutom ska vi kolla upp en del andra saker som inte är helt hundra med bilen. Vi satt fast i trafikköer häromkvällen i ett par timmar och upptäckte då ett nytt dåligt läte från vår annars så härligt surrande Humla. Så vi passar på att gå igenom det också innan vi lämnar stan.
Men det ska bli skönt att röra lite på sig igen, man känner det bara av att komma ut till Simon och Laila ett par dagar. Nairobi har varit trevligare än förväntat, men nu är det snart dags att köra vidare igen… Ska bli skönt!

Kyckling? Fisk? Nej, krokodil...

Nu har vi bytt boende! Från Jungle Junction, som vi gillade till en början, till Wildebeest Camp som är sjuhundra mil bättre!!
Alltså, helt plötsligt känns det som att vi har slösat bort flera dagar i Nairobi... Det är stället är verkligen helt underbart; bra läge, lugnt & skönt, otroligt roliga människor och riktigt bra priser. We like!
Dessutom har de förmodligen Kenyas roligaste hund här! Han springer runt och jagar skuggor... Bokstavligt talat. När fåglarna flyger ovanför så springer han galen omkring och jagar deras skuggor! Bisarrt roligt!

Från Off the Map - Africa

Vi har försökt ladda upp mer bilder också, det går ganska sakta men ha tålamod... vi jobbar på det.

Dessutom har vi ordnat en ny fin engelsk blog också, så fattas bara fler inlägg...
http://teamsweden-otm.blogspot.com/
Vi har ju delat upp skrivandet lite, jag kör den svenska och Gustav den engelska.
Han ligger lite efter.

Igår var vi rovdjur, bigtime. Vi styrde vår Humla ut till Carnivore, en legendarisk restaurang i Nairobi. En matupplevelse på Carnivore (betyder köttätare på engelska) är ganska rejäl. När man sätter sig vid bordet så finns en liten flagga där, och så länge som flaggan är uppe så kommer de hela tiden med stora spett med nygrillat kött. I mängder.
Efter att ha satt i oss dels "det vanliga" som oxfilé, kyckling, kalkon, pork ribs och karrébitar så fortsatte vi med struts och krokodil också. Köttbullarna på strutskött var sjukt goda!
Kanske lite överflödigt att säga, men vi åt inte så mycket sallad...
Istället satte vi i oss runt 1 kg kött/person, genomsnittligt i alla fall. Killarna var lite mer glupska än mig.
Ärligt talat, jag har aldrig nånsin varit så mätt i hela mitt liv tidigare. Magen stod bokstavligt talat i fyra hörn, det kändes som om huden skulle spricka. Helt sjukt...
Trots det fick jag självklart i mig lite glass efteråt. :-)
För er som inte vet det; jag har en glassmage. Oavsett hur mycket jag ätit kan jag alltid äta glass. Mycket glass.

Från Off the Map - Africa

Efteråt var det inte direkt så att vi kände för att springa nånstans, snarare bara rulla ner i en soffa och sova tills magen blev normal igen. Faktum är dock att Gustav knappt kunde sova på hela natten, han låg och svettades och ångrade nog att han åt de sista krokodilbitarna...

Förresten, vet inte om jag skrivit det tidigare, men Wes är här!
Vår amerikanske vän som vi träffade i Jinja har kommit hit för att ansluta sig till Team Sweden. Han ska hänga med oss ett tag framöver, och han och Gustav är som småpojkar med en ständigt lurig blick... Tro mig, det är inte helt lätt att avstyra en del av deras upptåg.
Men det är många, många skratt!

Ikväll ska vi ha val-vaka. Vi ska stanna uppe och fira när Obama krossar McCain. (Förhoppningsvis...)
Förmodligen kommer hela Nairobi bli karnevalstokiga om Obama vinner, han har ju kenyanskt påbrå. (Det faktum att hans halvkenyanska pappa inte varit så delaktig i hans uppväxt för att uttrycka det milt spelar tydligen mindre roll...)
Men det ska i alla fall bli kul!

Humlan har fått lite vård också, ny fjädring runtom, något som verkligen var en bra investering. Nu måste vi dock se över servostyrningen också... Det lägger servovätska och det är inte så bra. Förhoppningsvis är det inget stort som måste bytas, vi kanske kan laga det själva om vi har tur. För just nu känns det annars som att pengarna försvinner lite för fort, även om vi naturligtvis räknat med att en del saker skulle gå sönder på bilen under resans gång. Det är bara det att det är ju aldrig speciellt kul att lägga slantarna på sånt som bara är trasigt...

Från Off the Map - Africa

Vi har förresten bestämt oss för att skippa Masai Mara för tillfället. Dels för att budgeten tajtats upp lite, men framför allt för att migrationen har stannat av. Varje år vandrar ju gnuerna mellan Masai Mara i Kenya och Serengeti i Tanzania. I år bestämde de sig dock för att vända när det började regna för tidigt i Serengeti... Så den normalt sett otroligt imponerande gnuvandringen blev i år tydligen något av ett antiklimax för dem som bestämt sig för att se den. Istället för de närmare två miljoner gnuer som vanligtvis vandrar så var det bara enstaka hjorder med några tusen djur som tog sig tillbaka till Masai Mara. Så, vi fattade beslutet att vänta med Mara tills nästa besök här i Kenya. Vi vet redan att vi kommer åka tillbaka, så vi bestämde att satsa på nästa höst istället. (Om vi lyckats jobba ihop lite pengar tills dess vill säga....)

Istället njuter vi av Nairobi's enklare nöjen; internet, god mat och välsorterade affärer. Inte så illa faktiskt. Faktum är att vi som vanligtvis är riktigt internetberoende numer mest bara kan göra det nödvändigaste när vi hittar en uppkoppling. Därför är det nu en härlig lyx att bara slö-surfa... Med Wifi är det till och med nästan som hemma. Även om nätet dör ett par gånger i timmen, och hastigheten är lite si sådär...

Nu ska jag återgå till bilduppladdningen, förhoppningsvis lyckas jag bättre nu.

GO OBAMA!!!

Ny blog!

Välkommen!

För er som nu redan har hittat hit så är det väl ganska uppenbart, men ändå...
Vår blog har fått nytt utseende!

Från och med nu är det här huvudsidan där våra bloginlägg kommer publiceras.
Alla tidigare inlägg finns också här, så har du missat nåt är det bara att kolla arkivet...

Häng med oss på den fortsatta resan genom Afrika!

Kina & Gustav